Här kommer vi!

Varje dag efter maten leker jag lekar med skolans förskoleklass och 1:or i idrottshallen. Här får ni tips på en lek som är mycket omtyckt.

Leken heter ”Här kommer vi”.

Eleverna delas upp i två lika stora lag. Lagen ställer sig på var sin kortända.

Det ena laget ska bestämma sig för ett yrke (jag brukar oftast bestämma vilket, men när jag leker med äldre elever får de hitta på själva). När alla i laget vet vilket yrke ställer de sig armkrok på en linje och marscherar mot det andra laget.

De ropar ”Här kommer vi! Här kommer vi!” tills motståndarlaget ropar ”Stopp! Inte ett steg till, förrän ni visar vilka ni är!”. Då stannar de omedelbart och visar med rörelser (ingen får prata) vilket yrke de valt.

Motståndarlaget ska försöka gissa vad de ska föreställa. När de gissat rätt, ska de jaga motståndarna mot deras kortsida och försöka fånga så många de kan. De som blir fångade blir nu nya medlemmar i det laget istället.

Idag tog vi inte yrken, utan vi valde olika sporter. Först pratade vi om vad sport är, sedan fick alla ge förslag på en sport.

Bu alla barn! Cu alla barn! Mu alla barn!

Idag fick vi ett nytt brev från vårt spöke. Han undrar vad som händer om man spökar bort bokstaven B i bu och byter ut det mot en annan bokstav.

Vi satte genast igång och provade med alla våra bokstäver (första bokstaven i våra namn).

När vi hade gjort det fortsatte eleverna individuellt eller tillsammans med en kompis och skrev och ritade. De blev många nya roliga spökljud som vi kan använda när vi vill prata spökspråket!

 

 

Mitt huvud exploderar!

Vi har jobbat språkutvecklande med storboken Mitt sår av Anne-Marie Körling. På sin blogg har Anne-Marie skrivit om hur hon arbetar med boken och jag har hämtat inspiration därifrån och även pratat med Anne-Marie om bokens upplägg. Här kommer en kort beskrivning av hur vårt arbete med boken blev (och det är inte färdigt ännu, men det här det vi har gjort hittills).

Innan vi läste boken har vi pratat en del om kroppen och då framför allt om blåmärken och blod, eftersom vi fokuserar på bokstaven B (vi har ett spöke som heter spöket Blue).

Vi läste boken under två lektionspass (som jag delade upp under två dagar). Första dagen hann vi ungefär halva boken. Det finns mycket att titta på och fundera kring och jag ville inte hasta igenom boken. Vi läste dessutom orden flera gånger, letade efter speciella bokstäver och kollade ord som återkom på varje sida.

När vi hade läst klart boken frågade jag dem om det fanns något de tyckte man kunde behöva plåster för. Först blev det svar som skrubbsår och skärsår. Sedan hjälpte jag dem att utvidga tanken och pröva om man till exempel kunde ha plåster mot dåligt väder? Eleverna kom genast igång och de ville aldrig sluta. Jag hade förberett en mall och jag skrev ner alla deras förslag.

Nästa dag fick alla en egen lista att skriva på. Några skrev tillsammans, några skrev enskilt, några ville skriva av vår gemensamma lista och några hittade på nya förslag. Några behövde lite hjälp, några behövde mycket hjälp – men alla skrev utifrån sin förmåga. Luften dallrade av koncentration och till slut utbrast en elev:

– Fröken! Mitt huvud exploderar!

Då förstod fröken att det var dags att runda av och låta de små skribenterna ta paus och gå ut på rast.

Spöket Blue gillar brev!

Ägget är kläckt och det var ett spöke! Vi visste inte vad spöket hette så vi skrev ner flera förslag och gav honom ett brev. Nästa dag hade vi fått svar!

Vi undrade vad Blue gillade att äta (en elev trodde att han åt människors rädslor) så vi skrev ett brev och frågade.

Många undrade varför han ville heta Blue (eftersom han valde ett engelskt namn) och varifrån han kom. Så vi skrev raskt ihop ett brev och fick svar, dagen efter.

Sen undrade vi om spöket Blue vill vara ett spöke som skräms, eftersom vi hade läst om spöket Laban som inte vill bli som sin pappa. Svaret kom snabbt som vinden!

I brevet hade spöket Blue spökat med sitt namn och då ville vi också prova. Vi klippte isär våra namn och spökade runt bokstäverna på så många sätt vi kom på.

Innan vi gick hem hade en elev en ny fråga till Blue:

– Kan du lära oss engelska?

Vi får väl se om det väntar ett nytt brev i morgon bitti!

Om du blir nyfiken på detta arbetssätt kan du klicka på länken: https://www.nok.se/titlar/laromedel-b1/spokagget/#

Först ett mål sedan ett problem

I årskurs tre ska eleverna kunna skriva en berättelse med tydlig inledning, handling och avslutning. Under de senaste åren har många läromedel tagit fram olika stödstrukturer som ska stötta eleverna när de ska skriva sin saga/berättelse. De vanligaste stöttorna innehåller person, miljö och problem. Inledning och avslutning brukar också finnas med.

Och jag har provat fler av dessa stöttor/mallar när jag har undervisat. Ibland har det gått bra, ibland sämre, men alltid har jag känt att någonting saknas. Väldigt ofta fastnar eleverna vid problemet i sin berättelse och lägger ner mycket tid på att beskriva det läskiga monstret/draken/utomjordingen som ska dyka upp och förgöra alla oskyldiga. Men sen bidde det inget mer och sagan tar slut …

När jag själv tog steget att börja skriva egna berättelser, läste jag flera böcker som handlade om att skriva. En dag läste jag kapitlet ”Att skriva berättelser” av Ulf Nilsson i boken ”Att skriva för barn”.

Så fort som möjligt måste huvudpersonen ha ett mål och läsaren måste förstå det. Sedan presenterar vi raskt ett antal hinder för huvudpersonen att nå sitt mål.

När jag läste Ulf Nilssons rader insåg jag vad jag hade glömt att hjälpa mina elever att komma på i sin berättelse: huvudpersonens mål. När man har en tydlig riktning i berättelsen är det mycket lättare att hitta på ett hinder/problem för huvudpersonen att råka utför (i min bok Lisen åker vilse får läsaren veta på sidan ett att Lisen ska åka buss ensam till skolan och problemet blir att hon hamnar på fel buss …).

Så nästa gång jag skriver berättelser med elever kommer jag att visa dem att målet/uppdraget/uppgiften är precis lika viktigt som problemet/hindret och har man det klart för sig är det mycket lättare att knyta ihop sin saga och på så sätt lära sig att skriva med inledning, handling och avslutning.

Här är en enkel mall som skulle kunna fungera som ett stöd för att planera sin berättelse. Antalet händelser varierar så klart, beroende på hur lång berättelsen blir.

För den som är van att arbeta med berättelseansiktet, kan man lätt infoga mål i ett av ögonbrynen.