Kaniner och harar

Idag har vi läst faktaboken Kaniner och harar (av Jörgen Möller Christensen, Gothia förlag). Själva högläsningen gick till så att jag hade fotat av de sidor jag skulle läsa och visade dem på Smartboarden medan jag läste.

Vi började med att berätta för varandra vad vi kände till om kaniner och harar. Några elever har eller hade haft kaniner och det ville de gärna berätta för oss andra.

Innan jag började läsa, sa jag ungefär så här:

När lektionen är slut har ni lärt er många nya fakta om harar och kaniner!

Jag har märkt att om man skapar en förväntning hos eleverna att de ska få lära sig nya saker, blir de ännu mer intresserade och ”på”.

När boken var slut sammanfattade vi och alla fick säga något nytt de hade lärt sig. På måndag när vi ses, ska vi prata om boken igen och se vad vi minns.

Vad vet du om kaniner och harar?

Efter att vi gemensamt pratat om vad vi kom ihåg från boken, fick alla elever skriva och rita om kaniner och harar. Vissa elever behövde mycket hjälp och andra – som denna elev – skrev helt själv.

Hemliga kompisar

Här kommer ett inlägg om hur jag har arbetat i f-klassen med boken ”Hemliga kompisar” av Helena Bross och Christel Rönns. Jag har undervisat genom högläsning och textsamtal kombinerat med korta dramatiseringar sedan i höstas. Så eleverna är van vid arbetssättet. Alla boksidor är fotade med iPad så att jag kan visa dem medan jag läser (jag visar dem på tv:n, och det fungerar helt okej, när man inte har någon Smartboard eller projektor). Jag brukar förorda att man ska läsa hela boken rakt igenom en gång, innan man sätter igång och laborera med texter, ställer frågor osv. Just den här gången gjorde jag inte det, men det blev rätt så bra än då!

Det började med att eleverna fick en lapp med ett ord och en bok av vårt spöke Blue (se tidigare inlägg om hur vi har jobbat med vårt klassrumsspöke). Vi började bekanta oss med ordet. Det var ordet ”hemliga” och jag skrev upp det på tavlan med både versaler och gemener.

hemliga

HEMLIGA

Sedan pratade vi om vad vi tänkte på när vi hörde ordet. Jag laborerade även med ordet genom att täcka över vissa bokstäver och då fick vi ju helt andra ord och då pratade vi om dem.

Efter det laborerade vi med olika skiljetecken och prövade att kör-läsa tillsammans med punkt, frågetecken och utropstecken (Hemlighet? Hemlighet! Hemlighet.) En rolig och språkberikande lektionsmodell som jag har lärt mig av Anne-Marie Körling. Var inte rädd att prova den med förskoleklassare!

Sedan var det dags att plocka fram boken och vi tittade på framsidan och första bilden i boken. Vi pratade om vad vi såg och vad vi trodde.

Till slut började vi läsa, men redan på första sidan fick jag lov att stanna upp. För eleverna uppmärksammade alla utropstecken och punkter. Vi diskuterade varför författaren hade valt just de skiljetecknen. Och vi provade att kör-läsa några av replikerna.

När jag hade läst vidare ett stycke, gjorde jag ett stopp och lät alla som ville prova att dramatisera en scen med två elever och fröken. Det blev både en möjlighet att pröva författarens ord och att låta kroppen röra på sig.

Sedan läste jag ett stycke till och då hade vi kommit till stället i boken där fröken berättar att klassen skulle ha ”hemliga kompisar”. Min tanke var att när vi läst klart, fråga f-klassen om de ville prova att ha ”hemliga kompisar”. Men så långt hann jag inte, för en elev räcker upp handen och frågade:

Kan inte vi prova att ha hemliga kompisar?

Och vips ville alla prova och vi bestämde att vi skulle börja med det veckan efter. När boken var slut pratade vi om hur vi skulle göra när vi började med ”hemlig kompis”. Vi hjälptes åt att komma med olika förslag på vad man kan göra för att vara extra snäll mot sin hemliga kompis.

Så kom då äntligen den efterlängtade måndagen och alla fick dra en lapp ur en burk. Så spännande! På torsdag ska vi prata om hur det gick att ha en hemlig kompis.

Här kommer vi!

Varje dag efter maten leker jag lekar med skolans förskoleklass och 1:or i idrottshallen. Här får ni tips på en lek som är mycket omtyckt.

Leken heter ”Här kommer vi”.

Eleverna delas upp i två lika stora lag. Lagen ställer sig på var sin kortända.

Det ena laget ska bestämma sig för ett yrke (jag brukar oftast bestämma vilket, men när jag leker med äldre elever får de hitta på själva). När alla i laget vet vilket yrke ställer de sig armkrok på en linje och marscherar mot det andra laget.

De ropar ”Här kommer vi! Här kommer vi!” tills motståndarlaget ropar ”Stopp! Inte ett steg till, förrän ni visar vilka ni är!”. Då stannar de omedelbart och visar med rörelser (ingen får prata) vilket yrke de valt.

Motståndarlaget ska försöka gissa vad de ska föreställa. När de gissat rätt, ska de jaga motståndarna mot deras kortsida och försöka fånga så många de kan. De som blir fångade blir nu nya medlemmar i det laget istället.

Idag tog vi inte yrken, utan vi valde olika sporter. Först pratade vi om vad sport är, sedan fick alla ge förslag på en sport.

Bu alla barn! Cu alla barn! Mu alla barn!

Idag fick vi ett nytt brev från vårt spöke. Han undrar vad som händer om man spökar bort bokstaven B i bu och byter ut det mot en annan bokstav.

Vi satte genast igång och provade med alla våra bokstäver (första bokstaven i våra namn).

När vi hade gjort det fortsatte eleverna individuellt eller tillsammans med en kompis och skrev och ritade. De blev många nya roliga spökljud som vi kan använda när vi vill prata spökspråket!

 

 

Mitt huvud exploderar!

Vi har jobbat språkutvecklande med storboken Mitt sår av Anne-Marie Körling. På sin blogg har Anne-Marie skrivit om hur hon arbetar med boken och jag har hämtat inspiration därifrån och även pratat med Anne-Marie om bokens upplägg. Här kommer en kort beskrivning av hur vårt arbete med boken blev (och det är inte färdigt ännu, men det här det vi har gjort hittills).

Innan vi läste boken har vi pratat en del om kroppen och då framför allt om blåmärken och blod, eftersom vi fokuserar på bokstaven B (vi har ett spöke som heter spöket Blue).

Vi läste boken under två lektionspass (som jag delade upp under två dagar). Första dagen hann vi ungefär halva boken. Det finns mycket att titta på och fundera kring och jag ville inte hasta igenom boken. Vi läste dessutom orden flera gånger, letade efter speciella bokstäver och kollade ord som återkom på varje sida.

När vi hade läst klart boken frågade jag dem om det fanns något de tyckte man kunde behöva plåster för. Först blev det svar som skrubbsår och skärsår. Sedan hjälpte jag dem att utvidga tanken och pröva om man till exempel kunde ha plåster mot dåligt väder? Eleverna kom genast igång och de ville aldrig sluta. Jag hade förberett en mall och jag skrev ner alla deras förslag.

Nästa dag fick alla en egen lista att skriva på. Några skrev tillsammans, några skrev enskilt, några ville skriva av vår gemensamma lista och några hittade på nya förslag. Några behövde lite hjälp, några behövde mycket hjälp – men alla skrev utifrån sin förmåga. Luften dallrade av koncentration och till slut utbrast en elev:

– Fröken! Mitt huvud exploderar!

Då förstod fröken att det var dags att runda av och låta de små skribenterna ta paus och gå ut på rast.