Mittimellanperfekt!

Under vårterminen har jag och mina elever haft ett samarbete med skolans 5-årsgrupp varje tisdag. Efter omsorgsfullt val av litteratur, (ibland av mig, ibland av eleverna) fick de öva på att läsa texten högt för varandra under ca två lektioner. Om jag hade valt texten läste jag den alltid högt för dem en gång, innan de fick prova att läsa den själva. När de valde, blev det oftast en bok eller saga de redan hade läst själva många gånger. Sedan var det dags att ta sina böcker under armen och knata iväg till de förväntansfulla 5-åringarna. Eftersom det fanns fler 5-åringar än 2:or fick de oftast läsa för två barn var. Efter varje lästillfälle berättade 5-åringarna för sin pedagog om vad de tyckte om läsningen och vad 2:orna kunde tänka på tills nästa gång. Lite som ”two stars and a wish”, fast vi kallade det inte för det. Hon skrev ner allt de sa och lämnade över det till oss samma dag! Det blev verkligen dagens höjdpunkt när vi samlades i ring och jag läste upp vad alla 5-åringar hade sagt.

Från början var de ganska ”hårda domare” och tyckte att 2:orna läste för fort eller för långsamt. Men efter några veckor började bedömningarna låta så här:

  • Hon läste sakta och bra.
  • Hon kan tänka på att läsa så nästa gång.
  • Han läste lagom långsamt så man hörde vad han sa.
  • Det kändes jättebra i kroppen när han läste för mig.
  • Jag vill att han ska läsa för mig mera.
  • Hon läste mittimellanperfekt!
  • Det var bra för han var så bra.
  • Hon läste sakta och bra.

Skanna 1

Anna Kaya skrev på twitter att kamratrespons kan ge mer effekt än om en lärare undervisar en elev, att lära i samarbete och vikten av interaktion! Det känns som vi verkligen fick till det i det här projektet trots att våra kamratbedömare endast var 5 år gamla!

IMG_0154

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *