Har jag förmågan?

Jag har lyssnat på Göran Svanelid. Jo, han har faktiskt varit ända till Storuman och jag nästlade mig in på hans föreläsning. Det var i juni 2012 och jag var föräldraledig med mitt andra barn. Less på att gå hemma, såg jag min chans att komma ut bland vuxna människor.

Och jag lyssnade och jag inspirerades och jag gick med i facebookgruppen och jag tänkte och tänkte och tänkte och sedan hände liksom inget mer. Så som det allt för ofta är när man får gå på en föreläsning, den är inspirerande, men det leder inte till förändring. Dessutom kom ett sommarlov emellan och när höstterminen startade upp 2012 och kommunens lärare skulle följa upp Görans idéer hade mycket av entusiasmen och inspirationen lagt sig och börjat vissna bort tillsammans med höstens första löv. Så var det i alla fall för mig.

Efter höstlovet bytte jag arbete och blev klasslärare i en 1-2:a för allra första gången. I samma veva upptäckte jag Anne-Marie Körling, twitter och det utvidgade kollegiet och de hjälpte mig att återuppväcka den lärare jag en gång drömde om att bli.

På twitter fanns det många lärare som arbetade med TheBig5 och jag sneglade på deras arbeten, läste deras bloggar och började återigen tänka kring förmågorna och hur jag skulle kunna lyfta dem i undervisningen. Men trots alla goda exempel från andra lärare visste jag inte riktigt hur jag skulle börja och jag lät det bero…

…tills jag lyssnade på #TÄNKTANKEN. För er som är det minsta intresserade av skola och skolutveckling och inte har upptäckt dem än, har ni några härliga timmar framför er, med intressanta, tänkvärda och inspirerande poddar att lyssna på!

Mina favoritavsnitt är dem om förmågorna. Där berättar Lotta Bohlin och Martin Fernström om hur de har arbetat med förmågorna. Det finns även en blogg, TheBig6 där man kan följa deras arbete med förmågorna och där det numera även finns utlagt kopieringsunderlag på deras material som de använder.

Jag lyssnade tre gånger i somras och sedan bestämde jag mig. På måndag bär jag min första förmåga. Jag ska börja med förmågan ”att kunna samarbeta”. Den passar så bra ihop med mitt nya, ännu oprövade ”tänk” i klassrummet, ett tänk jag har fått hjälp med och mod av Anne-Marie att nu pröva inför den här terminen.

Min största rädsla med det här, är faktiskt min egen oförmåga att hålla fast och genomföra saker fullt ut. Jag brukar dra igång saker, men sedan händer det allt för ofta att det rinner ut i sanden, blir liggande halvfärdigt eller bara glöms bort. Därför ska jag börja lugnt. En förmåga i taget och utöka det sakta. Bära en ny förmåga varje eller varannan vecka och arbeta utifrån Lotta Bohlins ledord synligöra, förstå och utveckla. Vi har en spännande höst framför oss!

20130818-003609.jpg

Visa läsandets värde!

Ibland känns det som min blogg bara består av en massa citat…här är ett till:

Speciella läsplatser visar också på läsandets värde. Man reserverar inte en plats åt en enda aktivitet om man inte anser den oerhört viktig. Genom att helt enkelt finnas där, genom att användas på ett bestämt sätt, reglerat av enkla, lättfattliga regler, talar läsplatser om för barnet, och det utan att läraren överhuvudtaget behöver säga något, att i det här klassrummet, i den här skolan, betraktar vi läsning som något mycket betydelsefullt. (Aidan Chambers, 2011, s 28)

En sådan plats ska vi ha i vårt klassrum, eleverna och jag!

10 sprakande skolord!

I kväll läste jag ordet sprakar i mitt twitterflöde…och då sprakade det till här med!

10 sprakande skolord:

– Glitterbombslektion –
– Stjärnfrågestund –
– Tomteblosskonferens –
– Diamantmöte –
– Bling-bling-vecka –
– Silvertid –
– Guldagenda –
– Hösteldsdag –
– Bubbeltimme –
– Solstrålerast –

20130810-232015.jpg

Textrörlighet – två böcker som talar till varandra och en tredje som förklarar vad som hände…

Jag läser två böcker parallellt och då händer det här:

I boken ”Vygotskij i praktiken” skriver Strandberg om människan som en verktygs- och teckenanvändande varelse.

”När vi accepterar att tänkande inte är en isolerad mental företeelse utan aktiviteter integrerande i artefakter är det bara vår fantasi som sätter gränser för barnens lärandeaktiviteter. Barnen skall helhjärtat uppmuntras till verktygsanvändning. De må känna att det som de (ännu) inte har i huvudet kan de ha i hjälpmedlen. Och om de nu skulle vara så att de alltid kommer att behöva hjälp av yttre hjälpmedel så är det också helt okej.” (s 84)

Boken ”Allt gott på jorden och i solen” av Georgia Heard handlar om diktskrivning för stora som små. Heard förmedlar i sin bok att poesi handlar om att skriva om det som finns inom oss, det som är viktigt och angeläget. Men trots att hon poängterar flera gånger i boken att man måste skriva om det som är personligt, kan man ändå ta till verktyg, hjälpmedel som stimulerar och stöttar dig i ditt skrivande. Till exempel kan papperet ha betydelse:

”Jag föreslår deras lärare att tillhandahålla alla slags papper till form och storlek: långa, smala papper utan rader, breda berättelsebokspapper, små, torra papper, stora kartotekskort, små böcker av alla de slag.” (s 137)

Och då tänker jag att det är ju precis det som Strandberg skriver om, det man ännu inte har inom sig kan man hitta genom verktygen, i Heards fall i de olika pappren och på ett annat ställe i boken skriver hon om att ge eleverna olika sorters pennor att inspireras av…

…och så plötsligt minns jag en penna som min farfar hade, den satt i ett äpple och hade som en fjäder upptill…den ville jag alltid prova att skriva med…

… då tar jag fram en tredje bok, ”Att undervisa i läsförståelse” av Barbro Westlund, som beskriver det jag gjorde med Strandbergs och Heards böcker som en Text-till-textkoppling och när jag sedan tänkte på farfars penna gjorde jag en Text-till-självkoppling.

20130806-072343.jpg

 

Jag fick en personlig upplevelse av vad textrörlighet innebär, och kanske var det först då, som jag förstod begreppet fullt ut!

 

20130806-072425.jpg