Att högläsa ett J!

Ett J.
Allt som fanns i loggboken var ett J.

I fyra veckor hade vi läst dikter, röstat på veckans dikt, sjungit tonsatta dikter och skrivit dikter tillsammans. Nu var det då dags att skriva egna dikter.

Alla satt igång med stor entusiasm och skrev i sina loggböcker. Som avslutning på lektionen skulle vi samlas och läsa upp det vi skrivit eller så kunde de välja att jag läste upp deras dikt.

En elev satt och tittade på mig. Kastade långa blickar utan att säga någonting. Jag gick fram och såg ett J i boken. Inget mer. Jag tittade ner och jag vet att jag hann tänka ”tänk dig för nu Cecilia”. Sedan minns jag inte ordagrant vad jag sa, men jag tog bokstaven J på fullaste allvar och såg potentialen i vad som skulle kunna växa fram ur elevens J. Hen ville att jag skulle läsa upp det trots att hen inte var klar. Och jag tog emot boken och läste lika inlevelsefullt som jag läste upp de andra elevernas dikter.

Nästa dag fortsatte vi att skriva. Hen satt och skrev koncentrerat och tittade inte på mig en enda gång förrän i slutet av lektionen – där syntes ett stort leende och nu var där inget ensamt J längre.


Prenumerera på nya blogginlägg

Veckans förmåga och en gul biljett!

Veckans förmåga är  ”att kunna förklara och påvisa samband”. Först pratade vi om vad samband betyder (jag översatte ordet samband med  ”höra ihop”) och sedan fick eleverna ge förslag på samband (vi pratade bland annat om syskon i en familj).

Sedan jobbade vi hela efterföljande mattelektion med att se sambandet mellan addition och subtraktion. Efter lektionen fick de lämna en utgångsbiljett där frågan var: Vad tror du att jag ville att du skulle lära dig?

BURmZw7CIAE8i5f.jpg-large


Prenumerera på nya blogginlägg

Julafton? Nej, men snudd på!

I dag kom dagen som vi har väntat på i ca 2,5 veckor. För i dag kom våra efterlängtade, personligt utvalda bokpaket! Som jag skrev om i ett tidigare inlägg har vi ett projekt ihop med kommunbiblioteket. Eleverna har fyllt i en läsprofil en ”Boka dig” och den skickade vi vidare till biblioteket. När jag kom in med bokväskorna bara jublade eleverna, och vi samlades runt ”Bigabig”, förväntansfulla och nyfikna på vad som skulle finnas i väskorna (Bigabig är namnet på vårt storbord som alla kan sitta runt).

Jag plockade upp ett paket i taget och läste upp titlarna med lite högtidlig röst, alla lyssnade med stor koncentration och intresse. Sedan slängde vi oss över dem och vi läste resten av lektionen. Det var så roligt att se den läsglädje och läslust dessa bokpaket skapade. Jag tror det betydde mycket att få ett alldeles eget bokpaket och det bidrog verkligen till att väcka lusten hos eleverna.


Prenumerera på nya blogginlägg

Hur håller man vattenglaset?

Jag försöker att varje dag hålla min undervisning som ett glas vatten, en vacker liknelse som Anne-Marie Körling skriver om på sin blogg och i boken ”Nu ler Vygotskij”.

Det är så svårt, jag tappar mitt glas om och om igen.

”Kalle, sätt dig upp!”, ”Anna, sluta prata!”,”Stäng dörren efter dig”, ”Olle, varför lyssnar du inte?”, ”Suck!”, ”Pelle, prata inte rakt ut!” ”Smäll inte i dörren” bla.bla.bla….

Vid varje kommentar, varje suck, varje utspel tappar jag glaset och jag måste börja om. Jag ger inte eleverna det stöd i koncentration som jag borde ge dem, ska ge dem, vill ge dem. De får en undervisning som hela tiden avbryts av mig som lärare, när det är jag som borde vara den som håller undervisningen, jag som borde hålla den som ett glas vatten…

Suck! Hur svårt kan det va?

 


Prenumerera på nya blogginlägg