Jag kunde mer än jag trodde!

För ca två veckor sedan fick mina elever göra en självskattning på de områden vi hade arbetat med i NO under höstterminen. Idén fick jag från en artikel i tidningen Handledarskap. Matematik- och NO-läraren Maria Borg delade med sig av en bedömningsmatris i NO och teknik i åk 1-3. Mina elever fick  måla i den ruta de tyckte passade deras kunskap bäst.

Idag plockade jag fram deras ifyllda matriser och sedan skulle de sätta sig två och två och testa den med sin kompis. Om de till exempel hade måla i rutan ”Jag kan själv berätta om vattnets kretslopp” fick de pröva om de verkligen kunde det. Men innan vi började valde vi ut vilka förmågor som den här lektionen skulle innehålla; vi kom överens om att reflektera, samarbeta och diskutera skulle ingå.

20140121-131303

 Jag gick runt och lyssnade, stöttade, ställde frågor och de diskuterade, berättade och ställde frågor till mig eller sin parkompis. Ljudnivån var relativt hög – men oj vad de var fokuserade på sin uppgift! I en och samma lektion ingick kamratbedömning, självskattning och ett  lärandetillfälle på en och samma gång. När alla hade berättat klart, fick de göra om självskattningen en gång till (för att de skulle reflektera över hur de hade fyllt i första gången och om de tyckte det stämde efter idag).  Jag bara stod och myste och utbrast till slut att det här nog var en av mina bästa ögonblick som lärare någonsin! ”Varför då?” frågade en elev och innan jag hann svara sa en annan ”för att vi har lärt oss så mycket förstår du väl!”

Under den muntliga utvärderingen av lektionen fick alla säga något om vad lektionen innehöll och om de hade lärt sig något. En elev såg både förvånad och glad ut på samma gång:

Jag upptäckte att jag kunde mer än jag trodde!

20140130-203357.jpg


Prenumerera på nya blogginlägg

Vi samlar frågor!

Vi samlar frågor. På en vägg i klassrummet har jag gjort en ”frågetavla” där vi samlar alla frågor vi har kring texter vi läser i klassrummet. Tavlan är indelad i olika frågerutor. Så när jag eller en elev har en fråga skriver vi ner den på en post-it. Därefter diskuterar vi vilken sorts fråga det är och sätter in den på rätt ställe på tavlan. Idén har jag fått från kapitlet ””Gräva djupare med frågor”” ur boken Tankens Mosaik, men jag har gjort om deras ”frågetavla” så att den ska passa oss bättre. Keene och Zimmermann skriver att erfarna läsare ställer frågor för att:

  • klargöra innebörden
  • fundera över den text som återstår
  • bedöma författarens syfte och bokens stil, innehåll eller format
  • leta upp ett specifikt svar i texten eller begrunda retoriska frågor som texten inspirerar till (Keene & Zimmerman 2003, s139)

Genom att synliggöra våra frågor vill jag uppmuntra eleverna att ställa egna spontana frågor och på ett tydligare sätt hjälpa dem att förstå att det finns olika sorters frågor med olika sorters syften.


Prenumerera på nya blogginlägg

Gräva djupare med frågor

Kapitlet ”Gräva djupare med frågor” i boken Tankens mosaik återkommer jag ständigt till. I kapitlet får man följa ett klassrumsprojekt (som pågår i sex veckor) i en 1:a där man arbetar med strategin – att ställa frågor. De fyra övergripande målen för projektet är:

  • bli medveten om frågor de har om texten före, under och efter det att de läser en bok eller lyssnar till någon som läser högt
  • använda frågor för att klargöra vad texten betyder, undra över texten som följer, fundera över författarens syfte, stil, bokens innehåll och format
  • förstå att vissa frågor kan besvaras med hjälp av texten medan andra måste kopplas till läsarens bakgrundskunskap
  • diskutera hur frågorna bidrar till att man koncentrerar sig på texten och begriper den

I slutet av kapitlet finns en sammanställning över vad man ska tänka på och hur man kan göra när man ska börja undervisa elever i att ställa frågor. Man kan till exempel:

  • tala med barnen om varför läsare ställer frågor, om hur frågorna hjälper dem att fatta på ett djupare plan, och hur de använder frågor inom andra ämnen och i livet utanför skolan
  • utforma dina frågor kring bilderböcker eller andra korta texter under flera dagar
  • gör tydlig skillnad på mellan att läsa högt och tänka högt när du visar barnen hur det går till
  • koncentrera dig på barnens frågor före, under och efter läsningen när du har lässamtal med barnen; be eleverna peka ut ställen i texten där de har haft frågor

En av de första frågorna läraren ställer till eleverna under projektet (efter att hon högläst den första boken) handlade om vad författaren ville att läsaren skulle känna efter att de läst boken.

I morgon kommer jag att ställa den frågan innan vi fortsätter att läsa vår högläsningbok Bröderna Lejonhjärta: Vad tror du Astrid Lindgren vill få oss att känna när vi läser hennes bok?

20131116-181027.jpg

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Matematik och läsförståelsestrategier

På Facebook finns en grupp som heter ”En läsande klass” (som hör ihop med hemsidan En läsande klass). Den fullkomligt bubblar och kokar av nyfikna och vetgiriga lärare i alla stadier. Där delade Marie Andersson (kanske mer känd som Öpedagogen) med sig av sina tankar kring läsförståelsestrategier och matematik och hon hade skrivit ett förslag på hur man kunde använda strategierna när man ska börja ett nytt arbetsområde i matematik. Jag gillade verkligen hennes idéer och kände direkt att jag ville prova det. Men eftersom vi just nu fokuserar på strategin ”ställa frågor” valde jag att bara utgå från strategierna ”förutsäga” och ”ställa frågor” den här första gången.

Jag plockade fram våra bilder med Futura och Curioso (vi använder Josef Sahlins bilder för jag tycker de är så fina!) och berättade att vi skulle göra lite annorlunda mot hur vi brukar göra när vi inleder ett nytt arbetsområde. Sedan fick eleverna bläddra igenom kapitlet och kolla på bilderna och rubrikerna och sedan säga vad de trodde kapitlet skulle handla om och jag skrev ner allt de sa. Vi fick en bra diskussion om talsorter och ordet ”plus” kontra ”addition”.

Därefter fick de återigen kolla igenom kapitlet och nu med fokus på frågor och nyfikenhet. Vad vill du veta mer om? Är det någon bild som du undrar över? Först gick det lite trögt, men när de märkte att jag förutsättningslöst skrev ner deras frågor utan att värdera dem, så började de bombardera mig med frågor! Varför är det olika färger på siffrorna? Vad ska man göra i rutan på sidan 50? Jag vill veta mer om sidan 49. Vad gör hon i kassan på sidan 43? Sjunger hon karaoke? osv. Inga kluriga matematiska frågor kan man tycka, men det var deras frågor och deras nyfikenhet och där måste man börja. Jag gjorde inte så mycket av deras frågor mer än att skriva upp dem. Men nästa gång kommer jag absolut låta eleverna tränga djupare ner i sina frågor – genom att jag utmanar dem med följdfrågor och att de får prata mera sinsemellan om sina frågor.

Protokollet ska jag plocka fram när vi har arbetat klart med detta område och det är dags för självvärdering av de mål som vi hade. Har du fått svar på dina frågor? Vad tycker du vad det viktigaste du fick lära dig? Hur kan du visa det för mig?

Tack Marie, det här arbetssättet kommer jag absolut fortsätta att använda och utveckla tillsammans med mina elever!

Matematik ❤️ Läsförståelsestrategier = SANT


Prenumerera på nya blogginlägg

Så här vill jag göra i alla ämnen jag undervisar!

Idag inledde vi ett projekt inom teknik och musik. Jag startade upp det med en bilderbok om gatpojken Shégué, som lever på att tillverka leksaker av skrot, som han hittar på soptippen. En dag tillverkar han ett instrument och då…Boken hittade jag via hemsidan Världslitteratur.se. Letar du efter böcker från alla delar av vår värld ska du leta där! Jag kontaktade kommunbiblioteket i Storuman och bad dem skicka så många exemplar av boken de kunde få fram. Efter en vecka eller så, kom en väska med 7 böcker!

Jag började med en bildpromenad på bokens första sida. Detta är ett arbetssätt som Anne-Marie Körling har beskrivit både på sin blogg och i böckerna ”Kiwimetoden” och i ”Nu ler Vygotskij”. Man börjar med momentet ”jag ser…”.

  • Jag ser en pojke.
  • Jag ser en bil.
  • Jag ser en gul kartong.
  • Jag ser ordet prins.
  • Jag ser…osv.

När fler och fler började säga pass (man får säga pass, när man inte vill/kommer på säga något) gick vi över till nästa moment som handlar om att säga vad man tror om det man ser.

  • Jag tror att hans mamma snart ropar på honom.
  • Jag tror att det finns något i kartongen.
  • Jag tror att det är hans kompis som syns på bilden.
  • Jag tror att det är varmt där…osv.

Vi funderade också på titeln, varför har författaren valt den? Vi funderade på författarens namn, varifrån kan man komma om man heter Dominique Mwankumi?

Därefter skrev jag upp fyra ord från första sidan i boken och så fick alla hitta på meningar med dessa ord (muntligt och jag skrev).  Jag gav först en mening som modell och sedan högläste vi den inklusive skiljetecknet (Jag lever i Storuman punkt). Sedan gjorde vi så med alla meningarna och vi hade väldigt roligt!

Sedan var då dags att läsa boken ( då hade det gått ca 50 minuter). Jag hade förberett min högläsning med frågor som jag själv fick när jag läste boken första gången. Jag skrev genast ner dem på post-it-lappar och placerade ut lapparna i boken. Jag ville prova att modella läsförståelsestrategin ”att ställa frågor” samtidigt som jag läste. Så jag läste en bit och när en post-it dök upp, stannade jag upp och sa ungefär så här:

När jag läste boken första gången funderade jag över…varför gjorde…kan det vara så att…osv. Ni minns väl att en expertläsare ställer frågor till texten både innan, under och efter läsningen – har ni några frågor än?

Sedan läste jag vidare. Jag hade även förberett mig att stanna upp i texten och låta eleverna få fundera på vad som skulle hända.

Diskutera med den du sitter bredvid och klura på vad som kommer att hända!

Elverna fick sedan säga vad de trodde och jag läste vidare. När jag hade läst hela boken fick de parläsa den (jag läste tillsammans med en grupp elever som behöver stöttning i sin läsning). Därefter samlades vi igen och diskuterade ett tag till och då kom några elever på att de hade sett olika tv-program som de på ett eller annat sätt påminde om det som fanns i boken.

Nu gör ni text-till-text-kopplingar, det är också något expertläsare gör, minns ni det? 

Som avslutning provade vi på att sjunga och klappa sången som fanns i boken. Det var en sång som Shégué sjöng medan han tillverkade sina leksaker och instrument. Det fanns inga noter i boken, så jag hade hittat på en melodi. Den sången ska vi använda när vi sedan ska spela på våra instrument som vi ska tillverka av gamla burkar, plastflaskor och annat skrot!

 


Prenumerera på nya blogginlägg