Elevdemokrati, en chockad lärare och en klok elev!

Bänkarna är tillbaka.
Jag som trodde att eleverna, precis som jag – älskade deras bänklösa klassrum. Men på senaste klassrådet kröp det fram att i princip alla ville ha sina bänkar tillbaka, trots att vi inte har haft dem sedan förra läsåret.

Jag skrev ner alla deras argument för ”bänkens återkomst”.

Det är trångt vid lådorna, när alla hämtar samtidigt.
-Det får plats mer saker i bänken.
-Jag saknar min bänk!

Jag lyssnade och kände mig allt ledsnare inombords, eftersom jag tror på ”det bänkfria klassrummet” som en dörröppnare till ett friare och kreativare inlärningsklimat. Det ”bänkfria klassrummet” har gjort det möjligt för mig att möblera för olika sätt att undervisa i rummet: helklass, halvklass, smågrupper och enskild undervisning.

Får vi bänkarna tillbaka? Snälla CC!

Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag såg framför mig, hur hela min idé om undervisning föll och att klassrummet förvandlades till ett hav av fastlåsta bänkar i rad, på rad, på rad…
Nej, det går inte. Jag kan inte undervisa er då, inte på det sättet jag vill.

Vi diskuterade fram och tillbaka och eleverna kom med olika förslag på hur vi kunde bygga om klassrummet, så att både bänkar och alla andra möbler skulle få plats. Eftersom jag var i någon form av chocktillstånd, kunde jag inte tänka klart. Jag kände bara att om jag låter dem få tillbaka bänkarna faller allt jag tror på – men om jag å andra sidan bara kör över deras starka önskan, tappar jag en stor del av mitt förtroendekapital jag har byggt upp tillsammans med dem.

Då räcker en elev upp handen.
Om vi ställer bänkarna precis så här som ”Bigabig” (namnet på vårt stora bord), då blir det ju ingen skillnad.

Ett sus gick genom rummet och alla kände att det här var kanske lösningen…

Jag tänkte intensivt. Här kom ett elevförslag som faktiskt gjorde det mjöligt att ha kvar större delen av vår gamla möblering, även om eleverna skulle få fasta platser vid genomgångar, klassråd osv.
Ok! Vi provar, men ni får bära själva och får de inte plats på samma yta får ni bära ner dem i källaren igen.
Jaaaaaaaaa!

Hejdå Bigabig – Välkommen Bänkabig!

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *