Ingen handuppräckning – vad kan man göra istället?

I mitt förra inlägg delade jag ett citat från boken ”Föra tanken vidare” av Ulla Wiklund. Citatet handlade om handuppräckning och att det är ett arbetssätt som inte gynnar lärandeklimatet i klassrummet. Jag fick frågan ”Hur ska vi göra istället?” och jag lovade att skriva ett inlägg och beskriva lite hur man kan göra istället. Jag har i ca  1-1,5 år försökt att sluta med handuppräckning i klassrummet ( detta gäller när eleverna ska svara på något, om de vill ställa en fråga får de så klart räcka upp handen fortfarande).  Jag kan ärligt säga att jag fortfarande inte har fått bort det helt. Jag tror det beror på att det är ett så etablerat sätt i vår skolkultur (har ni sett små barn leka skola någon gång?…) det sitter i ryggmärgen hos mig och eleverna att jag ska ställa frågor och de ska svara. Men jag jobbar på det och försöker glädjas  åt och minnas de lektioner där jag lyckas –  lektioner där alla elever har varit delaktiga så mycket som möjligt – och glömma bort de lektioner där jag faller tillbaka på det gamla.

Det första jag tror man ska göra är att minska ner på lektionstillfällen som går ut på att läraren ställer frågor och eleverna ska svara. Om man bygger sin undervisning på fråga-svar-metoden är det lätt att ramla tillbaka på handuppräckning. Men om man nu vill fråga eleverna något, vad kan man göra istället?

Man kan till exempel låta eleverna svara slumpvis, med hjälp av glasspinnar med elevernas namn, en ask med lappar med elevernas namn eller en app på telefonen eller surfplattan som slumpar fram ett namn i taget (jag använder ofta den här:Teacher´s Pick). I boken ”Att följa lärande” av Dylan Wiliam beskriver han ingående denna metod, både fördelarna med den, men också de svårigheter en lärare kan stöta på i en klass när man genomför denna förändring. Men det räcker inte med att bara slumpvis låta en elev svara för att få igång ett mer elevaktivt arbetsätt, man måste låta flera elever få diskutera samma fråga. Då kan man prova det här:

En grundlärare beskriver tekniken som ”fråga-paus-nedslag-studs”. Hon ställer frågan, väntar minst fem sekunder, slår slumpvis ner på en elev som ska svara och studsar åter slumpvis den elevens svar till en annan och säger ”Vad tycker du om det svaret? (Wiliam, 2013, s 97).

Man kan också be alla elever svara samtidigt på en fråga, genom att de skriver ner sina svar på mini-whiteboards. Dessa kan man tillverka själv i lamineringsapparaten eller köpa färdiga. Här är ett inlägg från Pedagogstockholm som beskriver denna metod: Mini-whiteboard.

Något som jag ofta använder mig av är EPA-metoden (det står för enskilt-par-alla). Jag använder mig av EPA både när jag ställer frågor till eleverna, när jag vill att de ska reflektera över något, tänka ut egna frågor eller tänka på vad de redan kan som uppstart för ett nytt arbetsområde. På engelska heter det ”Think-Pair-Share”.   Detta är en mycket effektiv metod om man vill att alla elever ska få vara aktiva och delta i klassrumsdiskussionerna och inte bara ett fåtal. Här är två länkar som beskriver hur man kan använda denna metod i klassrummet.

Ulla Wiklund skriver att eleverna förlorar både tid och lärande om läraren använder sig av handuppräckning i klassrummet och eleverna får olika roller där några är de som alltid räcker upp handen och svarar och andra blir dem som aldrig någonsin räcker upp handen. Roller som kan följa med genom alla stadier.

Om man tar bort handuppräckning i klassrummet kan det bli ett mycket kraftfullt verktyg för genomförandet av ett av skolans viktigaste uppdrag:

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga (Lgr 11, s 9).

Jag tänker även att detta arbetssätt bidrar till att ge eleverna kunskap om demokratins principer och utvecklar deras förmåga att arbeta i demokratiska former och det bidrar till att flickor och pojkar får ett lika stort utrymme i undervisningen ( Lgr 11, s 15).

Med andra ord, ska vi följa och arbeta utifrån skolans styrdokument måste vi ta bort handuppräckning från våra klassrum – eller hur?

image8

 

 

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

No hands up!

Att räcka upp handen i skolan är en vedertagen del av ett arbetssätt som sparar tid åt läraren. Men eleverna förlorar tid och lärande. En lärare medverkar till att sortera barnen för att kunna bedöma enligt rollerna de skapar sig i klassrummet.

Ur boken ”Föra tanken vidare – Reflekterande arbetssätt i skolan” av Ulla Wiklund.

IMG_1828.JPG


Prenumerera på nya blogginlägg

Vill du ha tysta elever när du högläser?

Jag läser just nu boken ”Kidworthy Works – Texts and activities for lower elementery English” av Karyn Sandström. Hon refererar till forskning som har sett att barn som får interagera och kommunicera med den som högläser, lär sig fler ord än barn som bara måste sitta tyst och lyssna.

Those teachers who insist on quiet listening may have other goals in mind to justify their decision to create a silent classroom climate during read alouds. However, the students in these quiet classrooms are learning less language than if they were encouraged to discuss what they heard while hearing it (2011, s 23).

IMG_1826.JPG


Prenumerera på nya blogginlägg

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige

Jag minns inte vilken FB-grupp jag läste det i, men jag följde en tråd där flera lärare påstod att det inte gick att läsa Nils Holgersson för dagens elever.

Jag har precis börjat läsa den i min klass och från första stund lyssnar de mycket aktivt, ställer frågor, diskuterar med kamraterna, körläser och agerar ord och fraser för och med varandra.

Så jo, det går alldeles utmärkt att läsa Nils Holgersson för dagens elever – men kan det vara så att dagens lärare inte längre kan konsten att högläsa en sådan slags text för eleverna…?

IMG_0539
”Laga dig härifrån! Vi tål inte människor!” Eleverna prövar att agera ett kort stycke ur boken.

Och jag är inte ensam…här är en länkt till Lotta Bohlins arbetade med boken i sin klass: Nils Holgerssons digitala resa och en länk till Anne-Marie Körlings tankar och undervisning om boken: ”Borgligt bildningsideal”

 


Prenumerera på nya blogginlägg