Skärmkorsord, taggad läsning och ”den lilla skillnaden gör stor skillnad”

Veckans lektioner har haft språkutveckling som gemensamt tema. Vi har fortsatt  utvecklingen av lässtrategin ”Kontrollera läsningen” (Roe, 2014) och den här veckan plockade jag in ytterligare ett tecken att ”tagga” texten med (se tidigare inlägg: Att själv komma på…). Eleverna väljer dessutom nästan alltid att läsa i par för de märker hur de kan hjälpa och stötta varandra i och under läsningen – och de vet att jag (nästan) aldrig säger nej till parläsning, speciellt inte när det gäller läsning i våra NO- eller SO-böcker.

Vi har även provat något som kallas skärmkorsord. Det är ett arbetssätt som kommer från boken ”Lyft språket lyft tänkandet” av Pauline Gibbons. Eleverna får rika möjligheter att utveckla sin begreppsliga förmåga (att förstå innebörden av begrepp och ord). Jag provade detta både under en matematiklektion och en NO-lektion – snygga ordet för plus – var en av elevförklaringarna av begreppet addition.

Idag upptäckte jag dessutom en sak i min egen undervisning som jag blev så glad över att jag inte kunde låta bli att twittra om det. När jag skulle hjälpa en elev med några meningar, så såg jag att eleven inte hade satt ut några punkter eller andra skiljetecken i slutet av meningarna. Då gjorde jag äntligen INTE så som jag slentrianmässigt brukar göra, nämligen säga ”du har glömt att sätta ut punkt”.  Istället sa jag äntligen det som jag har försökt träna mig själv att säga: Vilket skiljetecken vill du välja här? 

Det är svårt och det tar tid att förändra sin undervisning brukar Anne-Marie Körling säga. Ibland kan det ta år mellan tanke och handling och väldigt ofta känns det för mig som jag tar ett steg fram och två steg bak…

…i dag tog jag ett steg fram.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *