Hur övar man att göra inferenser?

Idag provade jag att undervisa eleverna med hjälp av texter som jag hittade på Studentlitteraturs ”bokprovarvdelning”.

Texterna kommer ur boken Vad står det mellan raderna och är tänkta för årskurs 4 och 5. Men eftersom jag ska högläsa texterna för mina elever och vi har arbetat regelbundet med textsamtal hela året, tänkte jag att de kunde passa.

Jag började med att berätta vad inferenser är (vi har pratat om det tidigare under året, men det var ganska länge sedan) och att expertläsare gör det automatiskt när de läser. Jag berättade att man behöver använda all sin erfarenhet, kunskap och fantasi för att kunna göra inferenser.

CS5LBTtUEAAWP4y.jpg-large

Sedan läste jag första texten. Samtidigt fick de se texten på SmartBoarden. När jag hade läst klart fick de en inferensfråga på texten. Därefter fick alla tänka själva en stund, innan de vände sig till en kompis. När alla hade pratat en stund skickade jag runt en ”jättetankebubbla” med orden: Jag tror att… De som ville fick svara annars sa man bara pass och skickade vidare. När alla hade sagt vad de trodde, läste jag texten igen och stannade upp där det fanns ledtrådar.

Vi gjorde likadant med ytterligare en text innan lektionen tog slut. Jag tycker att det här materialet absolut passar för yngre elever än 10 och 11 åringar, men då ska man arbeta i helklass och läraren måste högläsa texterna.

Vi kommer att fortsätta med de resterande texterna som finns på ”bokprovarsidan” och då tänkte  jag pröva det som Monica Reichenberg skriver om i sin bok: Vägar till läsförståelse. I kapitlet ”Hur börjar jag träna inferenser?” skriver hon att man ska hjälpa eleverna att leta efter svaren i texten och sedan lära sig att inleda sina svar med ”Det står i texten att…” Man kan även uppmuntra eleverna att koppla svaret till sin egen erfarenhet genom att säga ”Jag vet att…

Jag går och ritar två nya tankebubblor nu.

Skärmavbild 2016-05-26 kl. 21.05.42

Ps: Jag säger aldrig ”läsa mellan raderna”. För det står ju faktiskt ingenting där. Ds


Prenumerera på nya blogginlägg

Skapa texter där ord och bild samspelar

Jag har skrivit om det tidigare  – men jag kan inte låta bli att skriva om det igen, för det här är verkligen något som alla elever kan göra och ändå utmanas på sin egen nivå – skriva sagor med hjälp av sekvensbilder. Fördelen med att använda bilderna är ju att grundstoryn redan är klar, men det finns ändå mycket utrymme kvar för elevernas fantasi.

Nu när vi har gjort detta några gånger, vet eleverna precis vad de ska göra när de kommer in i klassrummet efter rasten. Allt är förberett och framlagt på ett bord och de sätter genast igång:

  • välja bilder
  • välja en bok (vikta A4 som jag har häftat ihop)
  • klippa
  • limma
  • dra linjer
  • börja skriva!

Får jag läsa min saga för förskoleklassen sen?

 

PS: Idén läste jag för första gången om här:

I mitt klassrum: Att förutspå med sekvensbilder

Sekvensbilderna har jag sedan hittat på nätet, i gamla läromedel från källar´n, kollegors gömmor m.m. DS


Prenumerera på nya blogginlägg

Får vi berätta vad vi läst för en kompis sen?

Att lära sig läsa – att lära sig vilja läsa.

Under mina första år som lärare reflekterade jag inte över detta så värst mycket. Jag tänkte att läslusten/läsmotivationen en dag kommer av sig själv, bara man läser.  Så fel jag hade. Nu tänker jag på detta desto oftare, men jag har fortfarande ingen lösning på hur man får eleverna att vilja läsa, men idag vet jag mer om vad man kan göra i klassrummet för att ge eleverna möjlighet att vilja läsa.

I Kulturrådets  Med läsning som mål  läste jag för första gången om Linda Gambrell och hennes 7 regler för att skapa läsmotivation hos elever. En av reglerna handlar om möjligheten att själv få välja vad man vill läsa.

Och böckerna i vårt klassrum är valda tillsammans med eleverna genom att de har fått fylla i en ”Boka dig” som vi sedan skickade till kommunbiblioteket. På så sätt har bibliotekarien kunnat välja ut böcker som eleverna vill ha, istället för att gissa vad de gillar för böcker.

Skärmavbild 2016-05-04 kl. 15.25.11

I klassrummet har vi sedan ordnat böckerna i olika kategorier (läskigt, vänskap, djurböcker osv) allt för att eleverna fort ska kunna hitta en bok som passar dem. 3/4 av läspasset ska inte behöva gå åt till att leta efter en bok. Jag brukar också lägga fram böcker på ett bord, för att ytterligare hjälpa eleverna.

En annan regel är att eleverna behöver generöst med tid att ägna sig åt läsning. Våra 1-2:or läser ca 3 gånger i veckan – två 30 minuters lektioner och en som är ca 20 minuter. Sedan finns alltid läsning med som alternativ om det blir en stund över till valfri aktivitet. Om jag fick önska skulle vi läsa varje dag i 30 minuter, men det finns det helt enkelt inte tid till.

CTWdLSSUYAQnpny

Att få ”läsa som man vill” är ingen regel hos Gambrell, men i vårt klassrum är det det. Eftersom vi har turen att kunna använda två klassrum när vi läser, har vi ett  ”tyst rum” och ett  ”mummelrum”. I tysta rummet sätter sig de elever som vill läsa helt själv och helt tyst. I mummelrummet sätter sig de elever som parläser, högläser för en kompis eller mummelläser för sig själv.

Den av Gambrells regler som vi alldeles nyss har infört, är ge eleverna möjlighet att interagera socialt med varandra kring den text de läst. Det behöver inte vara långa samtal med speciellt utvalda frågor, utan ett kort möte kring texterna man läst. Linda Gambrell förklarar det så bra i denna film: Motivating Students to Read

Och eleverna gillar det! Sist vi skulle läsa fick jag genast frågan av flera elever:

Får vi berätta vad vi läst för en kompis sen?

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Textens väg: Igenom mig och ut till dig

Så här har jag arbetat det här läsåret med de böcker jag har läst med klassen.

Först väljer jag en bok ( jag väljer genom att läsa igenom den och känna efter om jag gillar den). Efter det, läser jag igenom den några gånger och lyssnar då noggrant till mina egna tankar jag får när jag läser. Det kan till exempel vara olika slags kopplingar eller frågor. Jag kan även skapa elevfrågor av de inferenser som jag gör när jag läser. Jag berättar inte om alla mina tankar för eleverna, men de finns där som ett underlag, en grund för min undervisning.

Jag letar även efter meningar/fraser som eleverna kan få prova att göra eller säga.
T.ex.  om en person i boken suckar får eleverna sucka, tittar personen i boken längtansfullt mot molnen får eleverna pröva att titta längtansfullt. Och kan jag be eleverna komma med förslag på  vilka fler sätt man kan titta på, och på sätt utvidga elevernas ordförråd.

Här är en kort stycke från boken ”Systern från havet” av Ulf Stark och Stina Wirsén.

– Jag är säker på att ni kommer att bli vänner. Ni kommer att bli som systrar, säger mamma. Här får ni var sin bulle. Margareta kastar sin bulle på marken. Sirkka släpper sin bulle i rännstenen.

ChhHPy3XEAAkFVQ.jpg-large

Frågor jag kan ställa eleverna:
Hur vet mamma att de ska bli som systrar? Hur blir man systrar? Är vänner och systrar samma sak? Är det bra att ha en syster? Varför kastar Margareta sin bulle, medan Sirkka släpper sin?

9789163878879

Den som vill läsa mer om hur man förbereder sig inför en textläsning, kan t.ex. klicka på länken till Anne-Marie Körlings blogg:
Lektionsförberedelser: Så här förbereder jag mig
eller läsa en klassiker inom läsundervisning: Tankens mosaik

20131118-213657.jpg


Prenumerera på nya blogginlägg

Aldrig mer ”jag hann inte se”

Det här läsåret har jag använt Smartboarden varje gång vi har läst bilderböcker. Jag har fotat av bilderna med en iPad och sedan visat bilderna när jag läst. Det tar sin lilla tid att fota och redigera bilderna, men det är det värt!

Vad har jag upptäckt genom att göra så här:

  • bilderna hjälper eleverna att hitta koncentration och fokus.
  • alla ser bilderna samtidigt – ingen ropar ”Jag hann inte se!”
  • det blir lättare att ”läsa bilderna” och att på så sätt göra inferenser.
  • boksamtalet efteråt fördjupas eftersom man kan gå tillbaka och kolla en speciell bild.

Idag har jag fotat klart hela Systern från havet – imorgon läser vi den!

 

CS5LBTtUEAAWP4y.jpg-large

Ps: Om något bokförlag läser detta; min högsta önskan just nu är att det fanns en digitalbarnboksbank, där jag som lärare kunde logga in och få tillgång till alla bilder. Ds


Prenumerera på nya blogginlägg