Hur kan ett test se ut?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, har jag blivit inspirerad av ”testmetoden” som David Didau skriver om i sin bok Tänk om allt du vet om utbildning är fel? Syftet med att låta eleverna få många olika tester är att hjälpa dem att minnas kunskapen bättre – det är alltså inte ett test där du ska se vad eleverna har lärt sig (och heller ingen bedömning av din egen undervisning).  De är enbart till för att hjälpa eleverna att minnas bättre – att få kunskapen att fastna helt enkelt.

Jag har provat mig av detta på våra SO-lektioner i religion och här tänkte visa dem jag har använt hitills. Jag har börjat eller slutat varje lektion med någon av dessa tester.

  1. Träna begrepp med hjälp av webbappen som finns till vår SO-bok. Mina elever har både fått jobba i par och enskilt.
  2. Vi har även använt oss av ett slags pusselremsor. På varje remsa finns ett begrepp (t.ex. kyrka) och en ledtråd ( t.ex. Islams heliga bok), sedan ska man lägga remsorna i rätt ordning.
  3. Vanliga korsord, som finns att hämta som extramaterial till vår SO-bok. Alternativet är att göra ett eget korsord, det finns flera olika sidor på nätet där man kan skapa egna.
  4. Man kan även använda korsordet på ett lite annorlunda sätt. Ett sätt kallas för skärmkorsord och det är en övning (av Pauline Gibbons) som tränar eleverna att förklara begrepp/ämnesspecifika ord muntligt för varandra och de måste plocka fram informationen ur minnet (de har inga nedskriva ledtrådar som i vanliga korsord).
  5. Vi har även använt oss av en slags stödstruktur (se bilden), som eleverna får fylla i enskilt.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Formord och innehållsord

Jag och mina elever (de går i 2:an) arbetar just nu med att träna på att sammanfatta en faktatext.

Jag har alltid tyckt att det varit svårt att lära eleverna vilka ord i en text som är de viktiga. Jag brukar använda begreppet ”nyckelord” när jag ska förklara, eftersom jag själv tycker det är ett bra ord som hjälper mig att förstå vad man ska fånga i texten. För några år sedan sa en elev under en lektion: ”nyckelorden låser upp dina egna meningar”.  Jag tyckte det var så bra och vi skrev det på en affisch och satte upp i klassrummet. Men trots detta, har jag aldrig riktigt varit nöjd med mina ”nyckleordslektioner”, för det är ändå många elever som har svårt att förstå precis vilka ord det är man ska fokusera på.

Men så för några dagar sedan läste jag boken Ordens värld av Ingegerd Enström (ett boktips från twännen Cilla Dalén).

Där skriver Enström om begreppen innehållsord och formord. Det fanns också en uppgift i boken (boken blandar teori och praktiska övningar)  där alla innehållsord var bortplockade och man skulle gissa vad texten handlade om. I stycket efter hade alla formord blivit bortplockade och man skulle även där gissa vad texten handlade om. Så klart var det omöjligt att gissa när det bara var formord och betydligt lättare när det bara var innehållsord.

Jag prövade samma övning i klassrummet, (fast med meningar från en text som vi skulle jobba med) och introducerade även begreppen formord och innehållsord.

Lektionen började med att jag visade den här texten och jag bad eleverna prata i par om vad de trodde att det handlade om.

Det blev ganska tunt med gissningar och eleverna såg mest uppgivna ut och en aning frågande till vad det var jag var ute efter.

Sedan visade jag den här texten.

Då sken de genast upp, för nu var det ju ingen tvekan om vad texten handlade om.

Nästa steg var att prata om vad det var för skillnad på orden från första bilden och den andra.

Jag introducerade de två begreppen och vi pratade om att formorden formar och ”klistrar” ihop meningarna och att innehållsorden berättar om innehållet i texten – vad texten handlar om.

Därefter fick de sitta i par och fortsätta att plocka ut innehållsord ur texten om Ekorren (som finns i vår arbetsbok).

Slutligen gick vi igenom tillsammans vilka ord de hade valt att stryka under. Ingen grupp hade strukit under några formord – alla hade uteslutande markerat innehållsord.

Tack Cilla Dalén för boktipset och tack Ingegerd Enström för idén till den lyckade lektionen!


Prenumerera på nya blogginlägg

Plocka fram ur minnet!

Eleverna får försöka erinra sig information ur minnet i stället för att vi bara visar den för dem på nytt (s 245).

Meningen återfinns i boken ”Tänk om allt du vet om utbildning är fel? av David Didau.
Detta är just nu min favoritbok inom pedagogisk litteratur och jag har burit den med mig sedan jag fick den i brevlådan.

Jag har ofta börjat mina lektioner med att fråga ”Minns ni vad vi jobbade med förra gången?”. Men jag har aldrig på allvar utmanat eleverna att anstränga sitt minne för att plocka fram kunskapen igen. Oftast har det varit några elever som har kommit ihåg och resten har suttit tysta och lyssnat när kamraterna berättar vad de minns. Och vad har jag gjort sen? Jo repeterat det vi gjorde sist. Men är det verkligen effektivt? Nej, säger Didau och de minnesforskare som han hänvisar till i boken.

I den här boken får vi kunskap om hur vårt minne fungerar och hur vi på bästa sätt kan hjälpa eleverna att verkligen lära sig, eller som Didau skriver: ”Om inget har förändrats i långtidsminnet har inget heller lärts in.” (s 202).

Ett förslag från Didau är att börja lektionen med att låta eleverna få ett prov/test på det man gick igenom förra lektionen.

Innan jag skriver om hur jag har tänkt prova detta i SO:n, måste vi definiera vad prov betyder. Didau skriver att vi lärare måste tänka om när det gäller ordet prov, det behöver inte vara något som alltid kräver ”penna, papper och traditonella provskrivningsvilkor”
(s 262). Många av de tekniker och knep som används inom formativ bedömning passar utmärkt att använda som prov/test. Men då inte som ett verktyg att bedöma hur effektiv din undervisning är, utan istället  ”se proven som ett kraftfullt redskap in din pedagogiska arsenal för att hjälpa eleverna att lära sig framöver” (s 263).

Mina elever och jag är just nu i full färd med att lära oss mer om de tre världsreligionerna kristendom, judendom och islam. Som grund för undervisningen använder jag mig av Marika Nylund Eks fina planering: Världsreligionerna. Texterna vi läser tillsammans kommer både från ”Boken om SO 1-3” (Liber) och ”PULS SO-boken 1-3” (Natur och Kultur).

Det jag nu tänker lägga till i undervisningen är att börja varje lektion med ett test. Och till min hjälp använder jag de gratisverktyg som finns på Liber och Natur och Kulturs hemsidor.

Där finns det webbövningar  till både ”Boken om SO 1-3” och ”PULS SO-boken”. Det finns övningar till alla kapitel.

Vi har redan provat att göra webbövningarna gemensamt (jag visade på smartboarden och de skrev ner svaren på sin mini-whiteboard och höll upp svaret).

Nästa lektion tänker jag börja med att de får sitta en och en med varsin iPad/dator och göra frågorna.

Jag rekommenderar verkligen boken till alla som undervisar i skolan, men även till alla skolledare (speciellt till de skolledare som tror att matriser och klassrumsobservationer är det bästa man kan hålla på med när man vill fastställa undervisningens kvalitet…).

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Frågor som anknyter

Bloggens första inlägg 2017 handlar om en bok som kom för mer än tjugo år sedan, men med ett innehåll som känns nytt, mycket tack vare Barbro Westlund.

Hon beskriver i kunskapsöversikten Läsa och förstå en undervisningsmodell som kallas närläsning. Och en av dem som har skrivit mest om detta i Sverige är Ulla Lundqvist. I en av hennes böcker Läsa, tolka, förstå finns det många fina exempel på hur man kan arbeta med närläsning – både med yngre och äldre elever. Närläsning enligt Lundqvist modell går enkelt beskrivet ut på att välja ett  relativt kort textstycke som man sedan – en mening i taget –  läser gemensamt med eleverna. Efter varje mening, stannar man upp och ställer frågor. Detta kan man göra antingen som introduktion (med en text som eleverna aldrig mött tidigare)  eller som efterarbete (med en text som man t.ex. haft som högläsningsbok).

Lundqvist ger även flera förslag på olika sorters frågor som man kan använda sig av i textsamtalet med eleverna. Hon  skriver bland annat om att det är viktigt – speciellt för de yngre och ovana läsarna – att använda sig av elevernas inlevelse när man har boksamtal. För att hjälpa dem med detta kan man använda personliga frågor – frågor som anknyter till eleverna. I stället för att t.ex. be eleverna beskriva huvudpersonens karaktär kan man fråga ”Skulle du vilja vara vän med NN?”

  • Vad skulle du ha gjort i NN:s situation när han/hon…?
  • Skulle du vågat handla likadant/annorlunda?
  • Vad skulle du säga till NN om du befann dig i närheten när…?
  • Blev du arg/förvånad, lättad, glad när…?
  • Har du tänkt/gjort något liknande som…?
  • Om du hade NN här framför dig nu, vad skulle du göra då…?
  • Önskande du någon gång att du hade varit i NN:s kläder?

(Läsa, tolka, förstå – s 51, 1995)

Trots att boken är från 1995, ger den mig många ideér och en fördjupad kunskap om hur man kan arbeta med läsundervisning och textsamtal.

 


Prenumerera på nya blogginlägg