Måla dikten – på dikten!

Anne-Marie Körling har på sin blogg ett lektionstips som jag provade mig av på musiklektionen i måndags. Vi fortsatte jobba med vår sång/dikt och vi sjöng den igen några gånger, sen fick alla ett exemplar av sången och så ritade de sin bild av dikten/sången direkt på papperet. En musik-bild-svenska-lektion!

Vanten – en dikt ur boken ”Under ett rabarberblad” av Lena Sjöberg. Och jag kan avslöja att författarinnan gillade både elevernas sång och bilder!

Läsförståelse på musiklektionen

Ur fickan min du trillade
en gång för länge sen

När eleverna kommer in från rasten, möts de av denna textrad som står skrivet på tavlan. Jag säger inte så mycket, utan ber bara de första som kommer in att sätta sig ner och fundera på orden. På schemat står det musik (40 minuter) och min plan för lektionen är att eleverna ska lära sig en ny sång men samtidigt få undervisning i läsförståelse (idén till den här lektionen har jag hämtat från bloggen Körlings Ord och från Barbro Westlunds böcker).

När alla är på plats, får den som vill gissa vad som har trillat ur fickan. Den som inte gissar, säger pass.

– En sten.
– Jord! Jag har alltid jord i fickan.
– En liten människa, så där som för Sofie och SVJ!

och kanske kan det hända
att du finns kvar i gräset än?

Jag skriver fortsättningen på första versen och ber eleverna gissa igen.

– En boll.
– Jag tror fortfarande jord.
– En blomma.

Min hand har blivit större
men den är varm precis som då

Jag skriver början på andra versen på tavlan. Jag läser orden högt, sen ber jag eleverna fundera tillsammans med en kompis, på vad som menas med ordet ”då”. Vi enas tillsammans om att det handlar om ”då – när något trillade ur fickan”. Vi fortsätter diskussionen och pratar om händer och händer som växer. Tillsammans kommer vi fram till att personen som berättar i texten är ett barn.

och ännu kan den minnas
hur det var att ha dig på.

Jag skriver resten av andra versen och nu åker automatiskt flera händer upp i luften – de har kommit på det. Men jag  låter ingen svara, jag ber istället eleverna att fundera på ordet ”den” och ”dig” och på så sätt hjälpa dem som ännu inte har listat ut det. Jag förklarar och visar att i den här texten hör ordet ”den” ihop med ordet ”handen” och att det är ett sätt för en författare att variera sitt språk. Så mycket mer hinner jag inte säga, för nu vill alla säga vad det är som har trillat ur fickan:

– En vante!

Vi pratar en stund om tappade vantar (det finns många tappade vantar i världen…) och till sist får de se alla verserna och vi sjunger den flera gånger tillsammans. Jag berättar att de ska få texten på papper nästa musiklektion, men då protesterar flera av elverna och frågar:

– Kan vi inte få den nu, vi vill sjunga den på bussen hem!

Klicka på bilden så kan ni läsa mer om boken.

 

 

Dikten vi arbetade med heter Vanten och är hämtad ur boken ”Under ett rabarberblad” av Lena Sjöberg, melodin har jag trudeluttat ihop själv. Och Lena har lyssnat och hon gillade vår sång!

 

 

Högläsning med ökat elevansvar

I det här inlägget tänkte jag berätta hur jag arbetar med att utveckla elevernas läsflyt genom att eleverna får högläsa för varandra. Lektionsidén har jag hittat i Barbro Westlunds bok Att undervisa i läsförståelse och sedan har jag anpassat den utifrån den elevgrupp jag har just nu.

Westlund skriver att syftet är att högläsningen ska ge goda effekter på flyt i läsningen som då i sin tur påverkar förståelsen. Det går till så att två elever bildar en läsgrupp. Sedan läser den ena eleven texten högt tre gånger för den andra. Den som läst gör sedan en självvärdering i ett enkelt läsprotokoll. Den elev som har lyssnat gör också en bedömning i samma protokoll. Därefter skriver observatören med egna ord en beskrivning av hur kompisens högläsning förbättrades. Läsaren skriver några sammanfattande rader om texten. Sedan byter de roller. Det är viktigt att eleverna vet varför den här övningen görs – de ska känna att de utvecklas som läsare (2009:202-203).

Mina elever  i 2:an, har jobbat med detta under några lektioner. De har valt text själva (det är viktigt att de har tillgång till många olika böcker att välja mellan), men jag har bestämt vem de ska läsa tillsammans med. Innan varje läsning, har vi noga gått igenom vad den som läser ska tänka på och vad den som lyssnar ska tänka på. Utifrån deras förslag, har jag sedan gjort ett läsprotokoll som de har fyllt i efter att de har läst. Vi har pratat extra mycket om hur man läser med inlevelse. Och då har vi bland annat pratat om att skiljetecknen kan hjälpa oss att hitta inlevelsen.

Vi samlas även alltid efteråt när alla har läst och pratar om hur samarbetet har gått, om de märkte någon förändring i sin läsning osv. Då brukar vi även prata om hur man väljer en text – om det inte har skett någon utveckling efter tre omläsningar hade man antingen valt en för lätt eller för svårt text.

Många elever har verkligen känt att de har blivit en bättre läsare efter tre omläsningar och då blir de modiga och vill gärna pröva att läsa inför hela klassen. I klassrummet har vi många böcker med korta berättelser, roliga historier, gåtor och rim och ramsor – texter som passar extra bra för högläsning. Så det enda problemet jag har nu är att avsluta lektionen eftersom det alltid är någon som frågar:

– Får jag läsa en till, snälla?

(Efterord: Många har hört av sig och vill ha ett protokoll. Jag hänvisar istället till boken ”Att undervisa i läsförståelse” och ”Aktiv läskraft – mellanstadiet” av Barbro Westlund. I båda de böckerna står det utförligt om denna lektion. )