Samtidigt som

Första gången jag läste boken Samtidigt som  av Lisen Adbåge blev jag smått besviken. Jag hade läst flera recensioner och hade stora förväntningar. Jag slog ihop boken med en suck och ställde den i fönstret (som jag alltid gör med nya böcker).

Mina senaste inköp av en ny favorit: Anthony Browne.

Efter några dagar såg jag att 6-åringen satt och bläddrade i den. På kvällen hörde jag hur hon läste ur den med sin pappa och de skrattade gott tillsammans.

Nästa kväll blev det min tur att natta henne och jag frågade om vi skulle läsa den nya boken. Men det blev blankt nej, för den läste hon bara med pappa.

Kvällen därpå upprepades samma sak igen – hon och pappan läste boken och det hördes lång väg hur roligt de hade. De verkade både läsa och hitta på egna ”Samtidigt som …”-texter. Jag blev allt lite avundsjuk, för de verkade ha så himla roligt tillsammans.

Så när det blev min tur att natta propsade jag på att få läsa boken. Hon tog boken och läste den för mig från pärm till pärm och när hon var klar läste hon den en gång till, ”för den är så lätt att läsa mamma”. Sedan visade hon mig detaljer i bilderna som jag inte hade sett när jag läste den första gången och hon gjorde mig uppmärksam på de olika färgkombinationerna som fanns i boken. Vi skrattade inte lika mycket som hon och hennes pappa hade gjort, men hon visade mig vägen in i boken som jag själv inte hade lyckats med när jag läste den första gången. Antagligen läste jag för fort (som jag ofta gör) och tittade inte tillräckligt noga på bilderna och dess detaljer.

Tack kära barn för att du har fått mig att tycka att ”Samtidigt som” är en av de bästa poesi-filosofi-bilderböckerna som kommit ut de senaste åren!


Prenumerera på nya blogginlägg

Hur vet du det?

Jag har länge planerat i tanken hur jag skulle arbeta med källkritik med mina 3:or, men jag har väntat på det rätta tillfället. Och så en dag hade en elev skrivit av en mening ur en faktabok (vi har alltid blädderblock framme, där man kan skriva upp meningar som man fastnat för, en idé jag har lånat från Anne-Marie Körling) som gav mig precis den  rätta ingången till källkritik jag hade väntat på.

Varenda människa i Sverige som är mer än tre år gammal vet hur en amerikansk cockerspaniel ser ut.

Jag satte upp elevens mening på tavlan och frågade klasssen om de trodde att detta var sant. Eleven hämtade faktaboken som meningen var hämtad från och jag läste stycket där meningen var hämtad. Det handlade om Kalle Ankas jul och cockerspanielflickan Lady (från filmen Lady och Lufsen). Många visste vem det var, men inte alla.

Därefter frågade jag dem om de mindes vad en källa vad för något. Vi skrev upp det på tavlan, sedan skrev jag upp de fem ”superfrågeorden” som man brukar använda när man jobbar med källkritik. Jag ringade in ordet ”när” lite extra och bad eleven som hade läst boken titta efter när boken gjordes. Det visade sig att boken var 30 år gammal och jag berättade att det var mycket större chans att ”alla” i Sverige tittade på Kalle Anka på julafton på den tiden.

Några elever gjorde kopplingar till boken Pluto är ingen planet som vi läste i början av läsåret – där det bland annat visar sig att en lärare använder gamla källor när han undervisar och påstår saker som inte längre är sanna …

Vi avslutade lektionen med att se det första avsnittet i UR:s serie Hur vet du det? en underhållande och informativ serie om källkritik, för lågstadiet.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Får jag säga vad jag tror nu?

Det sista stoppet i vår läsresa jorden runt blev Antarktis. Boken jag hade valt heter Välkommen Tango och är baserad på en verklig händelse från ett Zoo i New York. Den handlar om de två hakremspingvinerna (det blev kopplingen till Antarktis) Silo och Roy som lever som vilket annat pingvinpar som helst, förutom att de är hanar. En dag får deras djurskötare en idé …

Den här gången valde jag att inte visa alla bilderna, eftersom jag inte ville riskera att eleverna listade ut för mycket av historien. Jag ville att de skulle bli överraskade – och det blev de! Jag visade framsidan och vi utforskade den i ca 25 minuter. De berättade först vad de såg, men ganska snabbt var det en elev som frågade: Får jag säga vad jag tror nu? Det är härligt att se att efter att ha gjort bildpromenad för sjunde gången den här terminen, har de blivit väl förtrogna med arbetssättet och att deras tankar genast sätter igång att arbeta så fort jag presenterar en bild.

Jag frågade dem även vad/vem pingvinungen tittar på och då blev det många förslag på vad som fanns utanför bilden.

Därefter läste jag boken i stort sett i ett flöde. Vi hann inte med någon diskussion efter läsningen eftersom lektionen tog slut, men vid nästa so-lektion tänker jag återkomma till boken och göra ett boksamtal enligt Aidan Chambers modell. 

Och jag har på känn att det finns mycket att prata om!

(I den engelskspråkiga skolvärlden är picture walk (bildpromenad), ett vedertaget begrepp och arbetsätt. I Sverige har Anne-Marie Körling introducerat och utvecklat denna metod och hon beskriver den utförligt i boken Kiwimetoden).


Prenumerera på nya blogginlägg