Mitt huvud exploderar!

Vi har jobbat språkutvecklande med storboken Mitt sår av Anne-Marie Körling. På sin blogg har Anne-Marie skrivit om hur hon arbetar med boken och jag har hämtat inspiration därifrån och även pratat med Anne-Marie om bokens upplägg. Här kommer en kort beskrivning av hur vårt arbete med boken blev (och det är inte färdigt ännu, men det här det vi har gjort hittills).

Innan vi läste boken har vi pratat en del om kroppen och då framför allt om blåmärken och blod, eftersom vi fokuserar på bokstaven B (vi har ett spöke som heter spöket Blue).

Vi läste boken under två lektionspass (som jag delade upp under två dagar). Första dagen hann vi ungefär halva boken. Det finns mycket att titta på och fundera kring och jag ville inte hasta igenom boken. Vi läste dessutom orden flera gånger, letade efter speciella bokstäver och kollade ord som återkom på varje sida.

När vi hade läst klart boken frågade jag dem om det fanns något de tyckte man kunde behöva plåster för. Först blev det svar som skrubbsår och skärsår. Sedan hjälpte jag dem att utvidga tanken och pröva om man till exempel kunde ha plåster mot dåligt väder? Eleverna kom genast igång och de ville aldrig sluta. Jag hade förberett en mall och jag skrev ner alla deras förslag.

Nästa dag fick alla en egen lista att skriva på. Några skrev tillsammans, några skrev enskilt, några ville skriva av vår gemensamma lista och några hittade på nya förslag. Några behövde lite hjälp, några behövde mycket hjälp – men alla skrev utifrån sin förmåga. Luften dallrade av koncentration och till slut utbrast en elev:

– Fröken! Mitt huvud exploderar!

Då förstod fröken att det var dags att runda av och låta de små skribenterna ta paus och gå ut på rast.


Prenumerera på nya blogginlägg

Spöket Blue gillar brev!

Ägget är kläckt och det var ett spöke! Vi visste inte vad spöket hette så vi skrev ner flera förslag och gav honom ett brev. Nästa dag hade vi fått svar!

Vi undrade vad Blue gillade att äta (en elev trodde att han åt människors rädslor) så vi skrev ett brev och frågade.

Många undrade varför han ville heta Blue (eftersom han valde ett engelskt namn) och varifrån han kom. Så vi skrev raskt ihop ett brev och fick svar, dagen efter.

Sen undrade vi om spöket Blue vill vara ett spöke som skräms, eftersom vi hade läst om spöket Laban som inte vill bli som sin pappa. Svaret kom snabbt som vinden!

I brevet hade spöket Blue spökat med sitt namn och då ville vi också prova. Vi klippte isär våra namn och spökade runt bokstäverna på så många sätt vi kom på.

Innan vi gick hem hade en elev en ny fråga till Blue:

– Kan du lära oss engelska?

Vi får väl se om det väntar ett nytt brev i morgon bitti!

Om du blir nyfiken på detta arbetssätt kan du klicka på länken: https://www.nok.se/titlar/laromedel-b1/spokagget/#


Prenumerera på nya blogginlägg