Leta efter de spirande små fröna!

Min 4-åring har under de senaste veckorna visat flera gånger att hon är på väg att ’knäcka koden’. Hon har utvecklat sin metaspråkliga förmåga och hon har börjat ljuda bokstäverna i ord som hon känner igen. Häromdagen stod hon med senaste Bamse och ljudade högt:
/b-a-m-s-ä/ …mamma varför är det ett E? Det ska ju vara ett Ä!

Allt detta har fått mig att återigen intressera mig för hur den informella läs- och skrivinlärningen går till, därför plockade jag fram en bok ur bokhyllan som vi hade på Lärarhögskolan. Det var Caroline Libergs bok Hur barn lär sig läsa och skriva.

Men trots att jag tyckte om boken på lärarutbildningen och dessutom införskaffade mig andra upplagan för några år sedan, eftersom den bland annat innehåller nyare forskning och fler sätt att kartlägga barns läs- och skrivutveckling, så har den blivit stående i bokhyllan.

Men nu har jag läst den igen och först skumläste jag lite här och där tills jag kom till kapitlet om bedömningar (och då slutade jag vara mamman som intresserar sig för sitt barns språkutveckling och blev återigen pedagogen som funderar kring kartläggning, bedömning och uppföljning av elevers språkutveckling).

Liberg skriver så kloka ord om bedömning:

Det är oftast lättare att vid en bedömning se vad någon inte kan än eventuellt små spirande frön till att kunna något. Att se vad någon inte kan är lättare för det bryter mot det normala, det vi är vana att se eller helst vill se. I en bedömning av barns utvecklingspotential gäller det att skärpa blicken för att urskilja de små spirande fröna istället (Liberg 2003, s 172-173).

Jag tycker så mycket om det här citatet, en bedömning ska fokusera på det som spirar hos eleverna inte på det som de inte kan!

Här dök det plötsligt upp något jag kände igen, det som min kollega visade mig i våras och som vi båda blev intresserade av, men inte hittade så mycket skrivet om. Och så hade jag det i min bokhylla! Retrospective Miscue Analysis eller retrospektiv textavikelseanalys som Liberg har översatt det till svenska.

En av poängerna med detta analysverktyg är att eleven blir delaktig och får direkt återkoppling på sin läsning och får ord på vilka strategier hen använder i sin läsning. Det blir en bedömning som fokuserar på elevens utvecklingspotential i stället för att fokusera på det eleven inte kan. Dessutom utvecklas elevens metakognitiva förmåga när hen får tala om texten och om sin läsning. Forskaren som har jobbat fram detta verktyg heter Yetta Goodman. Tyvärr finns det inga böcker översatta av henne och det finns ganska få böcker att låna på biblioteket. Men skam den som ger sig, så nu har jag beställt en av hennes böcker från amazon.com!

20130718-214916.jpg

Kort beskrivet går det ut på att eleven läser en text högt för läraren. Läraren antecknar speciellt de textavvikelser som förekommer och sedan diskuterar man dem med eleven. Frågor man då kan ställa är till exempel:

Hur gör du när du inte kommer på ett ord?
Vad läste du här? Varför tror du att du läste så?
Vet du vad det ordet betyder?
Vilka andra ord skulle man kunna ha där?

När man diskuterar med eleven om textavvikelserna ser man inte dem som fel, utan Liberg beskriver textavvikelserna ”som ett fönster in till läsarens meningsskapande, till de kognitiva och språkliga processer som är igång vid tolkning av skriven text.” (s 173)

Jag tror att en av orsakerna till att jag blev så intresserad av det här, är att när jag och min kollega jämförde Goodmans Reading Miscue Analysis med Anne-Marie Körlings bedömningsverktyg Läsanalys så upptäckte vi många delar som var gemensamt (klicka på länken, så kommer ni till mitt blogginlägg om Läsanalys). T.ex. de öppna frågorna som är medvetenhetsutvecklande både för eleven och läraren och lärarens nyfikna förhållningssätt!

Om det är någon som läser det här och har jobbat med retrospektiv textavikelseanalys i sitt klassrum får ni gärna höra av er till mig och berätta om det arbetet!