Språkstötta uppgiften

– Varför skriver du inte hela meningar, frågade jag eleverna och de såg ut som frågetecken varje gång.

I många år var detta en återkommande fråga från mig till en del av eleverna. Jag hade inte verktygen att stötta elever som behövde mer hjälp. Jag trodde att om de bara lyssnade på min genomgång och sedan läste instruktionen noga, så borde de kunna skriva. Men väldigt ofta slutade det med att jag dikterade vad de skulle skriva – ord för ord, mening för mening.

Numera jobbar jag ofta med gemensamt skrivande och/eller startmeningar – innan de arbetar enskilt med uppgifter i till exempel arbetsboken – för att på så sätt stötta dem i sin språkutveckling. Jag låter nästan aldrig eleverna arbeta helt själva med uppgifterna i arbetsboken, för då får jag bara springa runt och hjälpa alla ändå.

Här kommer ett enkelt sätt som inte tar så mycket tid för läraren att förbereda, men som hjälper eleverna i deras skrivande. Detta går i alla ämnen, men just här handlar det om SO i en årskurs 2:a.

Uppgiften i arbetsboken var: ”Skriv och berätta om något som är bra där du bor.”

Jag skrev upp startmeningar på tavlan, sedan gav jag några egna förslag på meningar. Därefter fick alla tänka enskilt och sedan gick vi laget runt och de fick berätta vad de tyckte vad bra. Jag skrev upp deras meningar på Smartboarden för att ge ännu mer stöd till de som har det svårt med skrivandet.

Det är bra att vi har en skola.
Det är bra det finns mycket snö, så jag kan åka madrass.
Det är bra att det finns rent vatten.

Därefter fick alla arbeta enskilt med arbetsuppgiften och då fick man skriva av meningarna på tavlan eller hitta på egna. Många började med att skriva av, men sedan gick många över till att hitta på helt nya meningar.

Eftersom de flesta kunde arbeta helt självständigt, fick jag då tid över att hjälpa de elever som fortfarande behövde min hjälp.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Kan man skriva på biblioteksrasten?

‪- Cecilia, jag hittar inget att läsa. Får jag skriva en saga istället? ‬
‪- Självklart!

Fem minuter senare…

‪- Cecilia, vad ska jag skriva om?‬
‪- Kanske en flicka, en varg och en … helikopter?
‪- Ja! Nu vet jag vad jag ska skriva om! ‬

(Idén med flicka+varg+helikopter har jag lånat ur boken Fantasins grammatik av Gianni Rodari.)

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Aidan – det hände i personalrummet!

Aidan Chambers lär ha sagt ”Vi vet inte vad vi tycker om en bok, förrän vi pratat om den” och om det är sant eller inte – att han har sagt just det – vet jag inte. Men idag fick jag uppleva precis det.

Jag och en arbetskamrat är med i samma bokcirkel och vi började samtala om boken vi ska läsa tills nästa gång – Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro.

Jag har precis läst ut den, men min kamrat har inte börjat ännu. Så jag ville egentligen inte säga någonting alls, eftersom jag inte ville påverka hennes bild av boken. Men hon ville gärna veta ändå, så jag började berätta.

Och ju mer jag berättade desto mer kände jag hur mycket jag tyckte om boken och dess karaktärer och jag ville bara berätta mer och mer. Jag fick till slut hejda mig, för att inte förstöra hela hennes läsupplevelse innan hon ens hade börjat.

Och när hon gick ut ur personalrummet, insåg jag plöstligt att jag nog har läst en av de bästa böckerna någonsin  – men det märkligaste är att jag inte insåg det förrän jag hade pratat om den.


Prenumerera på nya blogginlägg

Nils hjälper laget

 

Nils hjälper laget är en fin bok som handlar om Nils som gillar att virka. Men han vill inte att någon ska få reda på det, eftersom han inte vill bli känd som killen som virkar … Men en dag blir en av hockey-killarna intresserade av Nils fina mössa; den har nämligen samma färger som laget…

Jag högläste den för skolans 2:or och vi fick fina diskussioner om barns olika intressen, vänskap, könsroller och vad mod i vardagen kan innebära.

 


Prenumerera på nya blogginlägg