Oceanien

Pamela Allen från Nya Zeeland blev författaren som fick representera Oceanien i vår läsaresa runt jorden. Hon har skrivit och illustrerat många uppskattade barnböcker, som fått spridning över hela världen.


En av mina absoluta favoriter är: Who Sank The Boat? Jag högläste den på originalspråk, men jag hade även med mig den på svenska (Vem sänkte båten?) så vi kunde jämföra ord, titta på översättningarna m.m.

Har du aldrig läst boken, har du  en härlig läsupplevelse framför dig!


Prenumerera på nya blogginlägg

Ont-i-magentårta

Nu har vi kommit till Europa och denna gång valde jag en dikt av Anthony Browne. Han är en prisad bilderboksillustratör och författare från Storbritannien.

Jag började som vanligt med att visa bilden, sedan fick alla säga vad de såg och vad de trodde (bildpromenad ). Det blev många diskussioner om tårtorna! Och var han ledsen för att han inte fick någon tårta eller för att han ätit för mycket?

Därefter läste jag dikten på originalspråk och de fick diskutera i par vad det kunde betyda. Flera av eleverna förstod det mesta och om de inte förstod hjälpte de varandra.

Till sist läste jag den svenska översättningen (gjord av Lennart Hellsing).

Bild och text kommer från antologin ”Under månens trollmakt” utgiven av Eriksson & Lindgren 2004.


Prenumerera på nya blogginlägg

Söta Salma

När jag undervisar om världsdelarna brukar jag alltid läsa en berättelse, saga eller skapelsemyt från respektive världsdel.

Inför arbetet med Afrika, föll valet i år på Söta Salma av Niki Daly. Det är en ”spännande och annorlunda Rödluvan-saga från Gahna”, som det står på baksidan.

Den här sagan är bra på många sätt. Den är helt befriad från – i Afrika finns det bara krig och svältande människor, så vi måste hjälpa dem – syndromet.

Jag vill inte raljera över de stora problem som finns i världsdelen Afrika, men det finns så mycket mer än bara elände och i den här sagan får vi en annan bild än just det. Boken har också uppenbara likheter med Rödluvan och på så sätt kan man jämföra de två sagorna med varandra.

För att skapa förförståelse, väcka nyfikenhet, göra kopplingar, träna eleverna att använda bilderna som ledtrådar m.m tänkte jag prova att göra en ”Picture walk”.

Då går man igenom hela boken med eleverna – utan att läsa ett enda ord – och fokus är helt och fullt på bilderna.

Frågor man kan ställa till bilderna är till exempel:

  • Vad ser du?
  • Vad  tror du händer här?
  • Vem är det där?
  • Hur tror du att hen känner sig? Varför då?
  • När händer det här?
  • Hur tror du det slutar?

Om eleverna aldrig har provat detta, kan det vara bra att man börjar med att göra ett förtydligande av hur läsningen kommer att gå till. De flesta barn är nog vana med att man börjar läsa direkt och då kan det vara bra att till exempel säga:

Nu kommer jag att visa bilderna först och prata om dem – sen läser jag boken, ok? Då gör vi så.

(Ur boken Bilderbokens mångfald och möjligheter av Agneta Edwards.)

Om du vill veta mer om just ”Picture walk” kan du läsa om det i kapitlet Influenser från Nya Zeeland, USA och Australien
Av Anne-Marie Körling och Inger Norberg som du hittar i boken Läslust och lättläst.

Det finns också många bra sidor på nätet – googla så får du se!

(Anne-Marie Körling har utifrån sina studier på Nya Zeeland utvecklat en egen undervisningsform: bildpromenad. I boken Kiwimetoden ger hon en utförlig beskrivning av hur Picture Walk (bildpromenad) går till. Men trots att jag har läst den så många gånger, har jag ändå aldrig provat att göra en bildpromenad genom en hel bok. Jag har bara gjort det på framsidan av boken. Tänk att det tar tid att lära sig något nytt – trots att man trodde att man kunde!

 


Prenumerera på nya blogginlägg