Mittimellanperfekt!

Under vårterminen har jag och mina elever haft ett samarbete med skolans 5-årsgrupp varje tisdag. Efter omsorgsfullt val av litteratur, (ibland av mig, ibland av eleverna) fick de öva på att läsa texten högt för varandra under ca två lektioner. Om jag hade valt texten läste jag den alltid högt för dem en gång, innan de fick prova att läsa den själva. När de valde, blev det oftast en bok eller saga de redan hade läst själva många gånger. Sedan var det dags att ta sina böcker under armen och knata iväg till de förväntansfulla 5-åringarna. Eftersom det fanns fler 5-åringar än 2:or fick de oftast läsa för två barn var. Efter varje lästillfälle berättade 5-åringarna för sin pedagog om vad de tyckte om läsningen och vad 2:orna kunde tänka på tills nästa gång. Lite som ”two stars and a wish”, fast vi kallade det inte för det. Hon skrev ner allt de sa och lämnade över det till oss samma dag! Det blev verkligen dagens höjdpunkt när vi samlades i ring och jag läste upp vad alla 5-åringar hade sagt.

Från början var de ganska ”hårda domare” och tyckte att 2:orna läste för fort eller för långsamt. Men efter några veckor började bedömningarna låta så här:

  • Hon läste sakta och bra.
  • Hon kan tänka på att läsa så nästa gång.
  • Han läste lagom långsamt så man hörde vad han sa.
  • Det kändes jättebra i kroppen när han läste för mig.
  • Jag vill att han ska läsa för mig mera.
  • Hon läste mittimellanperfekt!
  • Det var bra för han var så bra.
  • Hon läste sakta och bra.

Skanna 1

Anna Kaya skrev på twitter att kamratrespons kan ge mer effekt än om en lärare undervisar en elev, att lära i samarbete och vikten av interaktion! Det känns som vi verkligen fick till det i det här projektet trots att våra kamratbedömare endast var 5 år gamla!

IMG_0154

 

 

 

Boka dig!

Jag var nyligen i Stockholm och lyssnade på LäsAmbassadören Johan Unenge. Där gav han förslag på hur man kunde få barn och ungdomar att läsa mer. Ett av förslagen var att man kunde skriva en personlig läsprofil och ge den till skolbibliotekarien. Nästa gång man ses får man då tillbaka en trave böcker som förhoppningsvis passar just dig. Eftersom jag arbetar på ett liten skola  har vi ingen skolbibliotekarie, men vi har ett kommunbibliotek med hjälpsam personal, som jag ofta anlitar. Idag berättade jag om Johans förslag, så i höst ska vi ”Boka oss” allihop!

Skärmavbild 2013-05-27 kl. 18.02.13

(Bilden kommer från Johan Unenges PP, Läs & skrivdagen 17 maj 2013)

Demokratisk fråga, då som nu!

I fredags lyssnade jag på LäsAmbassadören Johan Unenge. Han presenterade några ganska nedslående siffror om läsning: ”Var femte kille går ur skolan utan att kunna förstå en enklare text i en dagstidning. En oerhört viktig demokratisk fråga.” som Anna Kaya twittrade ut, under hans föreläsning.

20130519-220949.jpg

I söndags fick jag en bokskatt med mig hem till eleverna, av min vän och tillika serieförfattare Magnus Knutsson. En av böckerna handlade om arbetarrörelsens historia och jag började läsa den på tåget hem. Där hittade jag dess ord:

”…Frihet utan jämlikhet är meningslös. Vad är det för mening med yttrandefrihet om man inte har en ordentlig utbildning så man kan förstå det man läser i böcker och tidningar”

20130519-211045.jpg

Anna Kaya konstaterade exakt samma sak på twitter, att kunna läsa och förstå en text i en tidning eller i en bok är en viktig demokratisk fråga. Det var viktigt då och det är viktigt nu. Det kanske rent av är skolans allra viktigaste fråga just nu!

 

På vår gata i stan, där bor det en fru…

Ni minns väl Stina i Saltkråkan och hennes ständiga refererande till sin gata i stan? Jag är också sådan. Men jag säger saker som: Jo men Körling skriver att…, Har ni läst Körlings bok …., Ska ni inte prova det som Körling skriver om… osv. Min kollegor bara ler numera när jag återigen refererar till Anne-Marie Körling och hennes böcker, filmer eller till hennes blogg. Min sambo (som också är lärare) blir mer eller mindre tvingad till att lyssna när jag läser högt eller så får han läsa en sida ur någon av böckerna eller kolla in något klipp från någon av de UR-filmer som finns med henne.

Och nu har hon även blivit min coach. Hur det blev så? Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det ena ledde till det andra och nu sitter vi här, jag i Storuman och hon i Stockholm och kommunicerar med varandra, oftast i skrift men ibland i telefon. Det är en värdefull och dyrbar gåva hon ger mig och jag ska förvalta den väl, det lovar jag Anne-Marie!

 

En dikt

Det finns en dikt, som jag återkommer till ofta. Jag hittade den för länge sedan i förordet i boken ”Möjligheternas barn i möjligheternas skola”. Boken presenterar metoderna och filosofin bakom Bifrostskolan.

Det vigtige er ikke

det vi er

men det vi godt

kunne være

ikke kan være endnu

men kan og skal blive

engang

være engang…

Inger Christensen: Det