Hur vet du det?

Jag har länge planerat i tanken hur jag skulle arbeta med källkritik med mina 3:or, men jag har väntat på det rätta tillfället. Och så en dag hade en elev skrivit av en mening ur en faktabok (vi har alltid blädderblock framme, där man kan skriva upp meningar som man fastnat för, en idé jag har lånat från Anne-Marie Körling) som gav mig precis den  rätta ingången till källkritik jag hade väntat på.

Varenda människa i Sverige som är mer än tre år gammal vet hur en amerikansk cockerspaniel ser ut.

Jag satte upp elevens mening på tavlan och frågade klasssen om de trodde att detta var sant. Eleven hämtade faktaboken som meningen var hämtad från och jag läste stycket där meningen var hämtad. Det handlade om Kalle Ankas jul och cockerspanielflickan Lady (från filmen Lady och Lufsen). Många visste vem det var, men inte alla.

Därefter frågade jag dem om de mindes vad en källa vad för något. Vi skrev upp det på tavlan, sedan skrev jag upp de fem ”superfrågeorden” som man brukar använda när man jobbar med källkritik. Jag ringade in ordet ”när” lite extra och bad eleven som hade läst boken titta efter när boken gjordes. Det visade sig att boken var 30 år gammal och jag berättade att det var mycket större chans att ”alla” i Sverige tittade på Kalle Anka på julafton på den tiden.

Några elever gjorde kopplingar till boken Pluto är ingen planet som vi läste i början av läsåret – där det bland annat visar sig att en lärare använder gamla källor när han undervisar och påstår saker som inte längre är sanna …

Vi avslutade lektionen med att se det första avsnittet i UR:s serie Hur vet du det? en underhållande och informativ serie om källkritik, för lågstadiet.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Får jag säga vad jag tror nu?

Det sista stoppet i vår läsresa jorden runt blev Antarktis. Boken jag hade valt heter Välkommen Tango och är baserad på en verklig händelse från ett Zoo i New York. Den handlar om de två hakremspingvinerna (det blev kopplingen till Antarktis) Silo och Roy som lever som vilket annat pingvinpar som helst, förutom att de är hanar. En dag får deras djurskötare en idé …

Den här gången valde jag att inte visa alla bilderna, eftersom jag inte ville riskera att eleverna listade ut för mycket av historien. Jag ville att de skulle bli överraskade – och det blev de! Jag visade framsidan och vi utforskade den i ca 25 minuter. De berättade först vad de såg, men ganska snabbt var det en elev som frågade: Får jag säga vad jag tror nu? Det är härligt att se att efter att ha gjort bildpromenad för sjunde gången den här terminen, har de blivit väl förtrogna med arbetssättet och att deras tankar genast sätter igång att arbeta så fort jag presenterar en bild.

Jag frågade dem även vad/vem pingvinungen tittar på och då blev det många förslag på vad som fanns utanför bilden.

Därefter läste jag boken i stort sett i ett flöde. Vi hann inte med någon diskussion efter läsningen eftersom lektionen tog slut, men vid nästa so-lektion tänker jag återkomma till boken och göra ett boksamtal enligt Aidan Chambers modell. 

Och jag har på känn att det finns mycket att prata om!

(I den engelskspråkiga skolvärlden är picture walk (bildpromenad), ett vedertaget begrepp och arbetsätt. I Sverige har Anne-Marie Körling introducerat och utvecklat denna metod och hon beskriver den utförligt i boken Kiwimetoden).


Prenumerera på nya blogginlägg

Efter högläsningsboken

I fredags fortsatte vi att reflektera och bearbeta vår högläsningsbok De försvunna som vi läste ut i  onsdags.

Eftersom vi oftast har reflekterat muntligt hela lågstadiet, ville jag få eleverna att skriva ner sina tankar.

Därför började vi med 20 minuters skriftlig reflektion. Jag hade plockat ut 12 kort, från boksamtalskortleken som passade extra bra att svara skriftligt på).

Jag la korten upp och ner, sedan fick de plocka ett kort i taget. De skrev av frågan i sin skrivbok och sedan skrev de svar.

Det fanns några ord och fraser som flera av eleverna var osäkra på, men då hjälptes vi åt att förklara dem tillsammans. Till exempel:

  • Motivera ditt svar.
  • Beskriv …
  • Ge två argument …

Efteråt läste vi upp för varandra vad vi hade skrivit och diskuterade svaren. Några hade tolkat frågorna på olika sätt. Hur kan man till exempel beskriva en bok med en mening? Ska man då berätta vad den handlar om, eller ska man beskriva den hur man tyckte att den var?

Sedan önskade eleverna att få ”förvandlas” till en person ur boken, så då gjorde vi det en stund. Det går till så att man väljer en av karaktärerna man vill vara sedan lämnar man klassrummet.

Fåtöljen eleven får sitta i när hen har ”förvandlats” till en person i boken.

Vi som är kvar bestämmer en eller flera frågor vill vill ha svar på om karaktären. Sedan får ”karaktären” komma in. Det är en rolig aktivitet och den utvecklar elevernas förmåga till inlevelse och ställa frågor.

Till sist skrev vi ett gemensamt brev till författaren med bland annat frågor och fundering om boken.

Det är inte långt kvar av terminen, men vi håller tummarna för att vi ska få svar innan skolavslutningen!


Prenumerera på nya blogginlägg

Oceanien

Pamela Allen från Nya Zeeland blev författaren som fick representera Oceanien i vår läsaresa runt jorden. Hon har skrivit och illustrerat många uppskattade barnböcker, som fått spridning över hela världen.


En av mina absoluta favoriter är: Who Sank The Boat? Jag högläste den på originalspråk, men jag hade även med mig den på svenska (Vem sänkte båten?) så vi kunde jämföra ord, titta på översättningarna m.m.

Har du aldrig läst boken, har du  en härlig läsupplevelse framför dig!


Prenumerera på nya blogginlägg