Förut stannade jag ju inte ens vid punkt!

Jag gör läsanalyser med mina elever. Anne-Marie Körling har beskrivit det i boken Vägen till skriftliga omdömen och på sin blogg. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen: Läsanalys!

Ibland hinner jag inte göra en riktig läsanalys, men då gör jag en microvariant utan att kopiera eller anteckna, bara lyssna och återkoppla. ”Att ge feedback handlar om att ge tillbaka det eleven har givit” och att ”spegla det eleven kan här och nu” skriver Anne-Marie Körling på sidan 195 i boken Läraren inom mig Så här lät det i fredags:

Eleven läser ur sin självvalda bok. Jag lyssnar noga på det jag hör att eleven gör under sin läsning. När eleven har läst klart sidan berättar jag vad jag hörde (ordet duktig är bannlyst i återkopplingen).

  • Du läser punkterna.
  • Du läser frågetecknen.
  • Du läser med inlevelse.
  • Du rättade dig själv vid ordet ”känna”. Då visar du att du har förstått genom att du läste om ordet.

När eleven går säger hen:

-Vet du, förut stannade jag ju inte ens vid punkt! 

 

20140406-204236.jpg

Hur kan du veta att det är rätt?

Idag arbetade vi med att lära oss skillnaden mellan siffror och tal. I en diagnos som vi hade för två veckor sedan, hade jag upptäckt att många elever inte förstod skillnaden på dessa två begrepp. Eleverna fick börja lektionen med att prata i par (med sin ”talkompis”) om vad som är skillnaden mellan siffror och tal och sedan pratade vi i helgrupp. Jag pratade, skrev på tavlan och jag gav små uppgifter och de skrev ner svaren på sina mini-whiteboards. De fick hålla upp sina svar samtidigt och sedan gick vi igenom dem.  Några av elevsvaren skrev jag upp på tavlan och så fick en annan elev motivera hur det kunde vara rätt eller fel, det är inte så lätt att säga varför det är rätt eller fel även om man vet det! En elev berättade att det fanns oändligt med tal och då pratade vi om det och de fick prova att skriva ett ”oändligt tal” på sin whiteboard.

I slutet av lektionen fick de sitta med sin ”talkompis” igen och skriva ner vad de hade lärt sig under lektionen.

  • Siffror är som alfabetets bokstäver innan de blir tal.
  • Siffror är grunden till tal, t.ex. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0.
  • Tal är oändliga!
  • Tal är då man tar från siffror och gör ett tal.
  • Siffror är inte värda någonting, men det är tal.

Allra sist hade jag gjort i ordning en uppgift och skrivit den på en pappersremsa. Jag ville att de skulle sitta för sig själv läsa uppgiften. De fick skriva svaret på en post-it lapp och sätta på dörren innan de gick på rast. Denna uppgift var snarlik den uppgift som de flesta hade haft fel på i diagnosen – nu hade alla post-it lappar rätt svar!

(Jag var på Matematikbiennalen förra veckan och blev mycket inspirerad av Torulf Palms föreläsning om formativ bedömning: Bedömningen ska forma undervisningen!)

 

 

20140210-210552.jpg

20140212-073546.jpg

Duktig? Nej, tack!

All återkoppling är inte effektiv eller ens produktiv. Återkoppling som riktas mot eleven som person kan exempelvis bestå av ospecificerat beröm.En sådan återkoppling har sällan en positiv inverkan på lärandet.”

Jag läser i Skolverkets lilla skrift Forskning i klassrummet. Jag läser om formativ bedömning och om återkoppling. Och jag vet varför jag har slutat att använda ordet ”duktig” när jag pratar med mina elever. Anne-Marie Körling har skrivit mycket om det och hon beskriver det så tydligt. Du kan läsa mer om det här:

Jag säger inte: ”Du är så duktig!” Några ord om duktig!

Bedöma – inte individen utan underlaget

Jag kunde mer än jag trodde!

För ca två veckor sedan fick mina elever göra en självskattning på de områden vi hade arbetat med i NO under höstterminen. Idén fick jag från en artikel i tidningen Handledarskap. Matematik- och NO-läraren Maria Borg delade med sig av en bedömningsmatris i NO och teknik i åk 1-3. Mina elever fick  måla i den ruta de tyckte passade deras kunskap bäst.

Idag plockade jag fram deras ifyllda matriser och sedan skulle de sätta sig två och två och testa den med sin kompis. Om de till exempel hade måla i rutan ”Jag kan själv berätta om vattnets kretslopp” fick de pröva om de verkligen kunde det. Men innan vi började valde vi ut vilka förmågor som den här lektionen skulle innehålla; vi kom överens om att reflektera, samarbeta och diskutera skulle ingå.

20140121-131303

 Jag gick runt och lyssnade, stöttade, ställde frågor och de diskuterade, berättade och ställde frågor till mig eller sin parkompis. Ljudnivån var relativt hög – men oj vad de var fokuserade på sin uppgift! I en och samma lektion ingick kamratbedömning, självskattning och ett  lärandetillfälle på en och samma gång. När alla hade berättat klart, fick de göra om självskattningen en gång till (för att de skulle reflektera över hur de hade fyllt i första gången och om de tyckte det stämde efter idag).  Jag bara stod och myste och utbrast till slut att det här nog var en av mina bästa ögonblick som lärare någonsin! ”Varför då?” frågade en elev och innan jag hann svara sa en annan ”för att vi har lärt oss så mycket förstår du väl!”

Under den muntliga utvärderingen av lektionen fick alla säga något om vad lektionen innehöll och om de hade lärt sig något. En elev såg både förvånad och glad ut på samma gång:

Jag upptäckte att jag kunde mer än jag trodde!

20140130-203357.jpg

Veckans förmåga och en gul biljett!

Veckans förmåga är  ”att kunna förklara och påvisa samband”. Först pratade vi om vad samband betyder (jag översatte ordet samband med  ”höra ihop”) och sedan fick eleverna ge förslag på samband (vi pratade bland annat om syskon i en familj).

Sedan jobbade vi hela efterföljande mattelektion med att se sambandet mellan addition och subtraktion. Efter lektionen fick de lämna en utgångsbiljett där frågan var: Vad tror du att jag ville att du skulle lära dig?

BURmZw7CIAE8i5f.jpg-large