Så här vill jag göra i alla ämnen jag undervisar!

Idag inledde vi ett projekt inom teknik och musik. Jag startade upp det med en bilderbok om gatpojken Shégué, som lever på att tillverka leksaker av skrot, som han hittar på soptippen. En dag tillverkar han ett instrument och då…Boken hittade jag via hemsidan Världslitteratur.se. Letar du efter böcker från alla delar av vår värld ska du leta där! Jag kontaktade kommunbiblioteket i Storuman och bad dem skicka så många exemplar av boken de kunde få fram. Efter en vecka eller så, kom en väska med 7 böcker!

Jag började med en bildpromenad på bokens första sida. Detta är ett arbetssätt som Anne-Marie Körling har beskrivit både på sin blogg och i böckerna ”Kiwimetoden” och i ”Nu ler Vygotskij”. Man börjar med momentet ”jag ser…”.

  • Jag ser en pojke.
  • Jag ser en bil.
  • Jag ser en gul kartong.
  • Jag ser ordet prins.
  • Jag ser…osv.

När fler och fler började säga pass (man får säga pass, när man inte vill/kommer på säga något) gick vi över till nästa moment som handlar om att säga vad man tror om det man ser.

  • Jag tror att hans mamma snart ropar på honom.
  • Jag tror att det finns något i kartongen.
  • Jag tror att det är hans kompis som syns på bilden.
  • Jag tror att det är varmt där…osv.

Vi funderade också på titeln, varför har författaren valt den? Vi funderade på författarens namn, varifrån kan man komma om man heter Dominique Mwankumi?

Därefter skrev jag upp fyra ord från första sidan i boken och så fick alla hitta på meningar med dessa ord (muntligt och jag skrev).  Jag gav först en mening som modell och sedan högläste vi den inklusive skiljetecknet (Jag lever i Storuman punkt). Sedan gjorde vi så med alla meningarna och vi hade väldigt roligt!

Sedan var då dags att läsa boken ( då hade det gått ca 50 minuter). Jag hade förberett min högläsning med frågor som jag själv fick när jag läste boken första gången. Jag skrev genast ner dem på post-it-lappar och placerade ut lapparna i boken. Jag ville prova att modella läsförståelsestrategin ”att ställa frågor” samtidigt som jag läste. Så jag läste en bit och när en post-it dök upp, stannade jag upp och sa ungefär så här:

När jag läste boken första gången funderade jag över…varför gjorde…kan det vara så att…osv. Ni minns väl att en expertläsare ställer frågor till texten både innan, under och efter läsningen – har ni några frågor än?

Sedan läste jag vidare. Jag hade även förberett mig att stanna upp i texten och låta eleverna få fundera på vad som skulle hända.

Diskutera med den du sitter bredvid och klura på vad som kommer att hända!

Elverna fick sedan säga vad de trodde och jag läste vidare. När jag hade läst hela boken fick de parläsa den (jag läste tillsammans med en grupp elever som behöver stöttning i sin läsning). Därefter samlades vi igen och diskuterade ett tag till och då kom några elever på att de hade sett olika tv-program som de på ett eller annat sätt påminde om det som fanns i boken.

Nu gör ni text-till-text-kopplingar, det är också något expertläsare gör, minns ni det? 

Som avslutning provade vi på att sjunga och klappa sången som fanns i boken. Det var en sång som Shégué sjöng medan han tillverkade sina leksaker och instrument. Det fanns inga noter i boken, så jag hade hittat på en melodi. Den sången ska vi använda när vi sedan ska spela på våra instrument som vi ska tillverka av gamla burkar, plastflaskor och annat skrot!

 

Att hjälpa elever att hitta en bok!

Idag hade vi bibliotek på schemat. Så här inledde jag den stunden, ett tips jag fått av Anne-Marie Körling.

Jag plockade på mig lika många böcker som jag har elever. Vi satt oss i en ring och jag tog en bok ur högen. En elev fick säga en siffra och så slog jag upp den sidan och läste. Sedan kollade vi lite på framsidan och baksidan. Sedan gjorde vi så med alla böckerna. Det tog ca 15 minuter. De flesta av böckerna ligger i en skolväska på väg hem i detta nu!

20140116-135338.jpg

Innan vi läser…

I morgon ska vi läsa en faktatext om hällristningar från bronsåldern. Mitt upplägg blir så här:

1. Vad vet du om bronsåldern? Vad vet du om hällristningar? Diskussion om vad vi redan vet med hjälp av EPA (ensam-par-alla).
2. Vad ser du? Vi tittat på bilderna och alla får benämna det de ser.
3. Gemensam läsning av rubrik och bildtext. Vad tror du texten kommer att handla om?
4. Vad skulle du vilja ha reda på genom att läsa den här texten? Jag skriver ner elevernas frågor på tavlan och eleverna får skriva ner sina frågor i sin Forntidsbok.

5. Gemensam läsning av texten!

Misslyckad lektion – eller kanske inte…

I går var dagens dikt Eeva Kilpis kända dikt ”Säg till om jag stör”. Veckans tema är Kärlek och Vänskap och jag tycker väldigt mycket om den dikten, därav valet (alla dikter jag har valt är dikter jag tycker om, jag kan inte läsa dikter högt om jag inte tycker om dem).

Jag läste den några gånger och eleverna hade den framför sig på storbild och kunde själva läsa med. Sedan fick de göra en enkel diktanalys. Först ensam, sedan i par och slutligen tillsammans. Vi har gjort dessa diktanalyser tillsammans muntligt tidigare och nu kände jag att det var dags att prova att ta det ett steg till. Men det var svårt, de flesta eleverna visste inte vad de skulle skriva och det blev inte så mycket mer trots att de pratade två och två.

Slutligen pratade vi tillsammans och de läste upp sina svar och jag poängterade att det inte finns några rätt eller fel svar, även om författaren har en idé om vad dikten handlar om. Många undrade vad orden rubbar och existens betydde och jag skrev upp orden på tavlan och vi hjälptes åt att förklara dem. Till slut kom diskussionen igång lite mer och en elev undrade varför personen sa ”Välkommen”. Då berättade jag för dem vad jag trodde och att jag själv kunde känna igen mig i dikten. Men när lektionen var slut, kändes den ändå ganska misslyckad eftersom de flesta inte kunde komma på något att skriva ner och att de flesta bara tyckte dikten var konstig.

I dag var det då dags att rösta på ”Veckans dikt” och jag läste upp alla dikter från veckan och de fick rösta. En av dikterna var ”Vem kan segla förutan vind” och den kände alla igen och jag var helt övertygad om att den skulle vinna…men icke, ”Veckans dikt” blev just Eeva Kilpis dikt och jag satt där med långnäsa och fattade ingenting. Eleverna, de bara jublade högt och så fick jag läsa dikten en gång till!

Säg till om jag stör,

sa han när han steg in,

 så går jag med detsamma.

 

Du inte bara stör,

svarade jag,

du rubbar hela min existens.

Välkommen.

Hur långt skulle du gå för att få lära dig läsa?

Jag har läst om en barndomsfavorit. Och den var nästan ännu bättre den här gången!

Jag kommer definitivt att läsa den här boken för mina elever, för den rymmer så mycket: geografi, religion, historia, filosofi, fattigdom, syskonkärlek…och mycket, mycket mer!

Här är baksidestexten:

Lalu är tretton och hans syster Maya sju, och fast de är fattiga tycker de att de inte saknar någonting i sin lilla hemby Katwa. Men en sak bekymrar dem. Maya håller på att bli blind. Om skolläraren får reda på det kommer han att låta någon annan få Mayas plats i skolan, och det vill Lalu absolut inte, för han har beslutat sig för att han skall lära sig läsa genom henne. Därför övertalar han sin far att låta dem gå till Agra, där det finns skickliga läkare, som kanske kan bota Mayas ögon. Det blir en besvärlig och äventyrlig vandring – 500 km dammig landsväg i brännande sol med hunger, trötthet och törst, med ormar och sjakaler. De möter en hård och obarmhärtig värld, men också små glimtar av mänsklighet och hjälpsamhet.

20130723-205551.jpg