Sant eller falskt? En före- och efteraktivitet

Att jobba med sanna och falska påståenden är en aktivitet som kan användas både med de yngre och äldre eleverna. I boken Språkutvecklande SO-undervisning finns den med som en aktivitet att göra före man läser en text. Men jag tycker att man absolut kan använda samma påståenden efter att man har läst texten. Då kan eleverna jämföra med vad de trodde innan och vad de vet nu.

Vi jobbar nu med de tre världsreligionerna i 2:an. Och jag har skapat 5 påstående för varje religion, som eleverna ska ta ställning till både innan vi läser texten och efter vi har läst texten. Eleverna kommer att få göra detta parvis innan vi läser texten, men enskilt efteråt.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

VENN – digitalt

VENN-diagram är en grafisk modell som under de senaste åren har blivit en populär modell att använda när man vill träna eleverna i att undersöka likheter och skillnader. Modellen hjälper eleverna att strukturera och avlasta tankarna genom att synliggöra dem i en enkel men tydlig modell. Jag hittade en VENN-modell digitalt på hemsidan från ”En läsande klass”. Att ha modellen digitalt är bra för den lärare som ska introducera VENN för eleverna. När man har gjort det några gånger gemensamt, kan man pröva på att eleverna själva skriver på papper.
VENN-digitalt

Eftersom många redan har bloggat om hur de har använt VENN-diagram, tänker jag inte skriva någon utförlig beskrivning här. Istället länkar jag till några sidor för den som vill veta mer:

VENN – en höjdare

VENN-diagram

Lektionsbanken: Venndiagram

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Berättelseansiktet

Första gången jag hörde talas om ”berättelseansiktet” var genom Barbro Westlund. Jag tror det var en filmad föreläsning och jag kände direkt att jag gillade idén. Det finns många olika slags berättelsekartor, men det är den här jag gillar bäst! Det finns en bra film från Skolverket där man får se hur en lärare arbetar i en årskurs 2 – Berättelseansiktet – modell för att samtala om text

Så därför har jag lagt vårt nuvarande läromedel åt sidan ett tag och istället följer jag mitt egna upplägg om hur man kan arbeta med sagor.

Vi har tidigare under hösten tränat på att återberätta sagor – Återberätta med bilder – eleverna fick träna hemma under veckan och varje fredag fick de återberätta sagan för en eller två kompisar.

Så var det dags att introducera berättelseansiktet. Det har suttit på väggen ett tag i klassrummet, för jag ville att de skulle bli nyfikna på det. Några minns det från 1:an, då vi mycket flyktigt under en eller två lektioner jobbade med det.

Jag samlade alla på mattan. Och började berätta sagan om Rödluvan. Jag valde att berätta – inte läsa – eftersom jag verkligen ville fånga varje elev.

När jag var färdig hämtade jag ansiktet och startade samtidigt igång Smartboarden. Vi gick igenom del för del (eleverna berättade och jag skrev och ritade) och när lektionen var slut hade vi fyllt ansiktet med sagan om Rödluvan.

Nästa lektion fick de i par göra samma sak som vi gjorde med Rödluvan. De valde en av sagorna som vi använde tidigare när vi tränade återberättande och sedan fick de rita och skriva ett berättelseansikte.

Tredje lektionen blev ett avsnitt av Sagomattan från UR, de använder en annan berättelsestruktur så efter avsnittet jämförde vi Markus sagomatta med vårt berättelseansikte. Ganska snabbt kunde vi konstatera att de var väldigt lika och att det finns vissa delar i en saga/berättelse som alltid måste finns med för att den ska bli bra.

Fjärde lektionen skrev vi en saga tillsammans. De fick en startmening av mig (Det var en gång en spökflicka …). Startmeningen har jag hämtat ur boken Berättarverkstad med barn av Kerstin Lundberg Hahn. Det är mycket bra bok för pedagoger som vill skapa sagor med barn, men som inte vet hur man ska börja. Sedan lotsade jag dem varsamt framåt och till slut hade vi en saga.

Hela tiden hade vi berättelseansiktet som påminde oss vad som skulle finnas med, men jag valde att vi inte skulle tänka ut alla delar först, för jag ville att sagan skulle bygga på elevernas spontana fantasier och påhitt allt eftersom. När vi vara klara kunde vi konstaterar att sagan hade alla viktiga delar med – huvudperson, miljö, problem, början, händelser, lösning och en tydlig avslutning.

Nästa lektion … skriva en egen saga!

(Eftersom mina elever går i 3:an är de vid det här laget väl förtrogna med sagogenren. Jag behövde alltså inte presentera begreppet ”saga” något närmare. Om jag hade gjort det här med en elevgrupp som inte kände till begreppet, hade jag nog behövt en längre startsträcka med att introducera det. )

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Men farmor då?

Jag har under några so-lektioner arbetat med boken Den långa resan till Amerika av Joan Sandin i en årskurs 2 (eleverna gillar den så mycket, så jag har lånat upp nästan hela v8:s bestånd av boken).

Boken handlar om en svensk familj under andra hälften av 1800-talet som emigrerar till Amerika.

I texten får vi veta att föräldrarna ligger på natten och pratar (ett av barnen hör föräldrarna mumla, men han hör inte vad de säger). På morgonen har föräldrarna bestämt sig – vi reser till Amerika!

Idag fick eleverna arbeta i par och skriva korta dialoger om vad föräldrarna kan tänkas säga. När de hade skrivit fick de spela upp det för varandra.

En lyckad lektion där eleverna både fick diskutera och komma överrens, skriva dialog, läsa och agera.

Idén till denna lektion hittade jag i en fin, fin lärarhandledning gjord av duktiga skolbibliotekarier i Kävlinge: lärarhandledningar

 


Prenumerera på nya blogginlägg