Före, under och efter läsningen

I det här inlägget tänker jag berätta hur jag undervisade ur ett kapitel ur Sandvargen i min förskoleklass. Lektionen är uppbyggd i tre delar: före, under och efter, med bildpromenad*, högläsning och textsamtal.

När man genomför en sån här lektion med så unga elever måste man vara väldigt lyhörd för hur mycket de orkar. Ibland måste man ta en rörelsepaus eller så måste man låta bli att genomföra allt man hade tänkt.

Kapitlet jag läste heter Blyg, blygare, blygast och börjar med att Zackarina sjunger egenkomponerade sånger för mamma och pappa. Då dyker det upp en  bil, med en hel hög vuxna som vill hälsa på och de vill så klart också höra Zackarina sjunga. Men det vill inte Zackarina och hon springer ner till Sandvargen istället. Hon hör hur en av de vuxna säger att ”hon är blyg”.  Zackarina och Sandvargen pratar en stund, sedan går Zackarina tillbaka och ber en av tanterna att sjunga först – eftersom Zackarina är så blyg – men då visar det sig att tanten kanske också är blyg …

Jag började lektionen med en bildpromenad, utifrån en av bilderna från kapitlet. Alla fick säga vad de såg.

    • Jag ser en trappa.
    • Jag ser tre trappsteg.
    • Jag ser Zackarina.
    • Jag ser ett räcke.
    • Jag ser en dörr.
    • Jag ser ett slags rep.
    • Jag ser att Zackarina blundar.
    • Jag ser ett dörrhandtag.
    • osv.

Sedan fick alla säga vad de trodde.

  • Jag tror att Zackarina ska hoppa hopprep.
  • Jag tror att Zackarina ska gå till Sandvargen.
  • Jag tror att Zackarina sjunger, för munnen ser ut så här (visar med sin egen mun).
  • osv.

Därefter skrev jag upp kapitlets namn på tavlan och vi läste det flera gånger tillsammans. Jag bad alla tänka på ordet blyg och om de själva hade varit blyg någon gång. Sedan fick de prata med en kompis om sina tankar och slutligen pratade vi tillsammans. Den som inte ville säga något, fick som vanligt säga pass.

Slutligen frågade jag vem de trodde skulle vara blyg i kapitlet. Några trodde Sandvargen, några trodde Zackarina och några trodde att pappan skulle vara blyg.

Därefter läste jag kapitlet. Jag läste det utan tankestopp, för jag kände att det hade hackat sönder texten för mycket just den här gången. När jag hade läst klart, fick de samma fråga igen: Vem i kapitlet är det som är blyg? De fick tänka och sedan prata med en kompis. När vi diskuterade i storgrupp, var det många som tyckte att tanten också hade varit blyg, inte bara Zackarina. Då hjälptes vi åt att fundera ut HUR vi visste det, för jag berättade att det inte stod det i texten. Ändå tyckte alla det. Vi funderade och en elev sa att tanten hade låtsas vara hes och en sa att tanten hade blivit röd i ansiktet när Zackarina frågade om hon ville sjunga. Vi pratade en stund om att rodna och att det kan höra ihop med känslan blyg.

Ungefär här tog orken slut och vi fick avsluta lektionen. Vad innehöll då den här lektionen?

  • Vi skapade förförståelse, genom att tänka kring ordet blyg.
  • Vi delade ordförråd med varandra.
  • Vi gjorde förutsägelser.
  • Vi pratade om känslor och hur det kan gestaltas i kroppen.
  • Vi tränade oss i att göra inferenser.

 

*För alla som vill lära sig mer om bildpromenad och hur man kan genomföra textsamtal rekommenderar jag varmt Anne-Marie Körlings bok Textsamtal & bildpromenader


Prenumerera på nya blogginlägg

Får jag säga vad jag tror nu?

Det sista stoppet i vår läsresa jorden runt blev Antarktis. Boken jag hade valt heter Välkommen Tango och är baserad på en verklig händelse från ett Zoo i New York. Den handlar om de två hakremspingvinerna (det blev kopplingen till Antarktis) Silo och Roy som lever som vilket annat pingvinpar som helst, förutom att de är hanar. En dag får deras djurskötare en idé …

Den här gången valde jag att inte visa alla bilderna, eftersom jag inte ville riskera att eleverna listade ut för mycket av historien. Jag ville att de skulle bli överraskade – och det blev de! Jag visade framsidan och vi utforskade den i ca 25 minuter. De berättade först vad de såg, men ganska snabbt var det en elev som frågade: Får jag säga vad jag tror nu? Det är härligt att se att efter att ha gjort bildpromenad för sjunde gången den här terminen, har de blivit väl förtrogna med arbetssättet och att deras tankar genast sätter igång att arbeta så fort jag presenterar en bild.

Jag frågade dem även vad/vem pingvinungen tittar på och då blev det många förslag på vad som fanns utanför bilden.

Därefter läste jag boken i stort sett i ett flöde. Vi hann inte med någon diskussion efter läsningen eftersom lektionen tog slut, men vid nästa so-lektion tänker jag återkomma till boken och göra ett boksamtal enligt Aidan Chambers modell. 

Och jag har på känn att det finns mycket att prata om!

(I den engelskspråkiga skolvärlden är picture walk (bildpromenad), ett vedertaget begrepp och arbetsätt. I Sverige har Anne-Marie Körling introducerat och utvecklat denna metod och hon beskriver den utförligt i boken Kiwimetoden).


Prenumerera på nya blogginlägg

Efter högläsningsboken

I fredags fortsatte vi att reflektera och bearbeta vår högläsningsbok De försvunna som vi läste ut i  onsdags.

Eftersom vi oftast har reflekterat muntligt hela lågstadiet, ville jag få eleverna att skriva ner sina tankar.

Därför började vi med 20 minuters skriftlig reflektion. Jag hade plockat ut 12 kort, från boksamtalskortleken som passade extra bra att svara skriftligt på).

Jag la korten upp och ner, sedan fick de plocka ett kort i taget. De skrev av frågan i sin skrivbok och sedan skrev de svar.

Det fanns några ord och fraser som flera av eleverna var osäkra på, men då hjälptes vi åt att förklara dem tillsammans. Till exempel:

  • Motivera ditt svar.
  • Beskriv …
  • Ge två argument …

Efteråt läste vi upp för varandra vad vi hade skrivit och diskuterade svaren. Några hade tolkat frågorna på olika sätt. Hur kan man till exempel beskriva en bok med en mening? Ska man då berätta vad den handlar om, eller ska man beskriva den hur man tyckte att den var?

Sedan önskade eleverna att få ”förvandlas” till en person ur boken, så då gjorde vi det en stund. Det går till så att man väljer en av karaktärerna man vill vara sedan lämnar man klassrummet.

Fåtöljen eleven får sitta i när hen har ”förvandlats” till en person i boken.

Vi som är kvar bestämmer en eller flera frågor vill vill ha svar på om karaktären. Sedan får ”karaktären” komma in. Det är en rolig aktivitet och den utvecklar elevernas förmåga till inlevelse och ställa frågor.

Till sist skrev vi ett gemensamt brev till författaren med bland annat frågor och fundering om boken.

Det är inte långt kvar av terminen, men vi håller tummarna för att vi ska få svar innan skolavslutningen!


Prenumerera på nya blogginlägg

Oceanien

Pamela Allen från Nya Zeeland blev författaren som fick representera Oceanien i vår läsaresa runt jorden. Hon har skrivit och illustrerat många uppskattade barnböcker, som fått spridning över hela världen.


En av mina absoluta favoriter är: Who Sank The Boat? Jag högläste den på originalspråk, men jag hade även med mig den på svenska (Vem sänkte båten?) så vi kunde jämföra ord, titta på översättningarna m.m.

Har du aldrig läst boken, har du  en härlig läsupplevelse framför dig!


Prenumerera på nya blogginlägg