Flytt och flykt

Vi jobbar just nu med kapitlet ”Flytt och flykt” i vår läsebok Livet i bokstavslandet. Det är en beskrivande text om varför människor flyttar eller varför människor behöver fly från sitt land. Detta arbetsområde finns med i SO:n, både i det centrala innehållet och kunskapskraven. Som lärare i både SO och svenska tycker jag detta är toppen!

Den som inte känner till detta läromedel, ska genast ta sig en titt in på Marika Nylund Eks hemsida. Hon är en av författarna till lärarhandledningarna. Läs- och skrivundervisning

Jag vill här tipsa om några skönlitterära böcker som passar att högläsa i samband med att man jobbar med detta område.

Den långa resan till Amerika av Joan Sandin handlar om en svensk familj på 1800-talet som ger sig av till Amerika eftersom det är enda utvägen till ett bättre liv.

Systern från havet av Ulf Stark och Stina Wirsén. Den handlar om flickan Sirkka från Finland som måste resa över havet och bo med okända människor eftersom det är krig i hennes land.

Den långa, långa resan av Ilon Wikland och Rose Lagercrantz. Den handlar om Ilon Wiklands egen resa från krigets Estland till fredens land – Sverige.

Allt blir säkert bra igen av Kristen Boie. Den handlar om syskonen Rahaf och Hassan som tvingas fly från Syrien till Tyskland. Boken är skriven både på svenska och arabiska, det som numera brukar kallas tvillingbok.


Prenumerera på nya blogginlägg

Återberätta med bilder

Barbro Westlund skriver i sin bok Att undervisa i läsförståelse vikten av att kunna följa och känna igen en struktur i berättelser. Ett sätt att öva sig på att känna igen berättelsestrukturer är att återberätta vad texten handlade om. När man ska börja med detta är det viktigt att ge eleverna stödstrukturer för att som Westlund skriver ”organisera sitt berättande”.*

På min skola har vi köpt in ett material som heter Sagoklassiker. Längst bak i varje sagobok finns en berättelsekarta (en typ av stödstruktur) med de viktigaste bilderna från sagan. Den kan eleverna använda sig av när de återberättar sagan.

Mina elever i 3:an fick igår (fredag) höstens första läxa och då fick de med sig en sagobok hem (jag valde inte, de fick blunda och dra en bok ur högen). De ska läsa sagan hemma och träna på att återberätta den. Man behöver inte träna på att återberätta för en vuxen, man kan lika gärna träna på att återberätta för lillasyster, hunden eller nallen. På fredag nästa vecka ska de återberätta den antingen för mig eller en kompis.

*Westlund, 2009, s 182


Prenumerera på nya blogginlägg

Vi gör som i boken!

Vi läser just nu Pluto är ingen planet av Annelie Drewsen. Den handlar om Edwin som älskar rymden. Han vet allt om rymden men när hans lärare en dag lär ut saker som inte stämmer, exploderar det i Edwins huvud …

Igår läste vi om hur Edwin la ut alla sina rymdböcker på golvet och sorterade dem efter årtal. Jag stannade upp i texten och frågade om någon visste hur man kan veta hur gammal en bok är? De diskuterade med varandra och till slut kom någon på att vi kunde ta elevernas böcker och lägga ut dem på samma sätt som Edwin.

Så då gjorde vi det.

Ps: I Edwins klass går Stella och hon har en egen bok. När jag berättade det, ville flera genast läsa den boken självständigt. Så nu är det kö på Stella-boken.


Prenumerera på nya blogginlägg

Hipp-som-happ-lista

Den här sommaren har jag varit helt igenom ledig, nästan. För jag har inte läst några pedagogiska böcker, inte lyssnat på en enda pedagogik-podd och inte planerat några lektioner. Men en sak har jag inte kunnat låta bli att göra. Är man en bokletare så är man. Och då upptäcker man boktips högt och lågt. Så jag har börjat på en lista över böcker som jag ska låna åt mina elever till vårt klassrumsbibliotek. En slags hipp-som-happ-lista. Jag kallar den så, eftersom jag oftast i farten skriver ner (i mobilens anteckningsbok) namnet på en titel, eller en författare som jag råkar ramla över just i stunden. Nästa vecka ska jag sätta mig och bena upp min lista lite mer ordentligt. Kolla igenom vilken ålder böckerna vänder sig till och försöka läsa dem jag ännu inte har hunnit läsa. Och när eleverna kommer får de så klart hjälpa till att fylla på listan. Först då är den redo att skickas till kommunbiblioteket.

Sedan är det bara att vänta. 

Ps: Jag glömde Dödluvan och vargen. Lagom läskig bok från Hegas.


Prenumerera på nya blogginlägg

Det lätta kan vara svårt och det svåra kan vara lätt

Idag är det sista dagen med våra biblioteksböcker. Passa på att läsa om någon du gillar, säga hejdå till din favorit, eller skratta en sista gång med Bellman!

I eftermiddags var det så dags att skicka tillbaka alla böcker vi hade lånat av kommunbiblioteket under året. Eleverna har som vanligt varit med och önskat böcker genom ”Boka dig”, men jag har även sett till att låna böcker fortlöpande under året – allt beroende på elevernas intresse, önskemål eller arbetsområden som vi jobbat med på SO:n eller NO:n.

Jag har de senaste åren alltid sett till att mitt klassrum under större delen av läsåret är fyllt av böcker, lånat från vårt kommunbibliotek. Och personalen är mycket tillmötesgående med utlåningstiden när jag lånar till klassrummet – så länge ingen reservation finns får vi gärna låna böckerna om och om igen.

Böckerna vi har i klassrummet är allt från ”Extra lätt att läsa” till tjocka kapitelböcker som till exempel ”Mio, min Mio”. Jag har märkt att de böcker vi högläser i klassrummet ofta blir en bok man sedan vill pröva att läsa själv. Mio är en sådan bok. Idag ville en elev läsa något ur Mio för sista gången och hen bläddrade fram och tillbaka för att hitta den perfekta sidan. Till sist valde hen sidan där Mio och Jum-Jum upptäcker att manteln är en osynlighetsmantel. Eleven visade mig och jag förstod att hen behövde mitt stöd, eftersom jag tänkte att den texten egentligen borde vara alldeles för svår. Men det sa jag inte. Jag frågade om vi skulle läsa varannan mening och det vill hen gärna. Vi hann läsa två sidor tillsammans innan det var dags att gå till maten. Eleven läste (helt utan hjälp) ord som ”mantel, skimrande, gömde, förtrollade”.

Detta är kanske inte så märkvärdigt – men –  denna elev hade tidigare under lektionen högläst en bok för mig där allt stod skrivet med versaler och då hade hen stakat sig på orden ”ben, bentag och bassäng”. Om jag hade varit orutinerad eller outbildad hade jag antagligen sagt nej när hen kom med Mio och ville läsa.

Men nu sa jag inte det. För ibland kan det lätta vara svårt och det svåra vara lätt.


Prenumerera på nya blogginlägg