När Lärarlyftet mötte twitter!

Min kollega läser på Lärarlyftet, Svenska för lärare åk 4-6. Under läsåret som gått har vi stött och blött våra tankar, hon genom sin kurs och jag genom framför allt twitter och så klart Anne-Marie Körling. Vi har tipsat varandra om böcker, diskuterat den svåra konsten i att faktiskt undervisa i läsförståelse och inte bara kontrollera den (som väldigt många av skolans läromedel fortfarande gör). Vi har pratat reciprocal teaching, inferenser, textkopplingar och föreställningsvärldar m.m. och till hösten vill vi starta en studiegrupp med inriktning mot att att fördjupa våra kunskaper om läsförståelse och hur vi bäst kan arbeta med våra elever. på fb har jag kontakt med några av mina tidigare kollegor i Falun. De har provat att arbeta utifrån Barbro Westlunds studiehandledning till boken Att undervisa i läsförståelse och vi får gärna kontakta dem om vi har några frågor!

Idag hittade jag dessutom filmer gjorda av Susanne Nystedt (på twitter så klart, genom Anna Kaya). Dessa filmer presenterar olika läsförståelsestrategier på ett eneklt och lättbegripligt sätt.

Jag ska visa dem för min kollega på måndag!

Att ställa frågor!

Att förutspå!

Att skapa inre bilder!

Att göra inferenser!

Att göra textkopplingar!

Högläsning, så mycket mer än att bara läsa högt!

Jag trodde jag var bra på att högläsa. Med en bakgrund i olika amatörteatrar och 40 högskolepoäng i teater (Mälardalens högskola) så trodde jag att jag kunde det där. Och jag har alltid förberett mig noga, alltid läst igenom texten innan man läser den för eleverna. Jag läste dramatiskt och med inlevelse och jag såg att eleverna lyssnade och följde med i texten. Jag blev helnöjd när de satt knäpptysta och lyssnade.

Så jag trodde jag kunde det där med högläsning.

Sedan såg jag en film från Anne-Marie Körlings klassrum och då insåg jag att högläsningen är så mycket mer än att bara läsa högt (kolla här:Körlings barn).

Och så här såg vår högläsningslektion ut idag:

ALLA provade att ”dra en lättnadens suck”, göra en ”halvkvävd snyftning”. Vi provade även att känna oss ”mållös”. Sedan diskuterade vi om våra föräldrar skulle känna igen oss om vi åt en ”pösare” (häxpiller som gör så man sväller upp i tredubbelstorlek).

Vi skrev upp alla ord vi funderade kring: altare, ruinerad, trafikstockning, diadem och mållös.

Och slutligen gjorde vi muntliga meningar med orden vi hade skrivit upp. ”Jag blev ruinerad när jag köpte min dator.” ”Ibland blir jag mållös när jag är arg.”

Hur gör du när du högläser?

91-86196-04-9