En bildpromenad och en smått stressad specialpedagog…

Vi har läst boken Hermans sommar. Det är en bilderbok, inte speciellt tjock men innehållet är lika djupt som brett och vi använde tre tillfällen innan vi kände oss färdiga. Ta till exempel meningen ”De har all tid i världen, men ingen tid att spilla.” Den meningen kan generera frågor som: Vad är tid? Kan man spilla tid? Hur mycket tid har du? Kan man äga tid? Finns det människor som aldrig har tid? Och det är en enda mening i boken!

IMG_0152

Jag bjöd in vår specialpedagog till vårt första möte med boken eftersom jag hade berättat om bildpromenader (en utförlig beskrivning av bildpromenad finns i boken Kiwimetoden av Anne-Marie Körling, 2006) och hur givande det arbetssättet kan vara. Trots att jag verkligen är nybörjare på detta och trots att jag hastade igenom några moment så höll vi på med bokens framsida i ca 20-30 minuter. Specialpedagogen berättade efteråt att hon faktiskt blev en aning stressad och otålig över att vi aldrig började läsa någon gång. Och det är nog det som är det allra svåraste när man börjar med bildpromenader, tiden! Men det måste få ta tid att genomföra, för oj vad mycket det ger.

Denna bok gav mig möjlighet att arbeta utifrån skolans värdegrund och kursplanerna  i bild, svenska och religion.

  • Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse (boken handlar bland annat om rädslor i stort och smått och hur det är att bli gammal).
  • Genom rika möjligheter att samtala […] ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed skapa tilltro till sin språkliga förmåga.
  • Utveckla sin förmåga att formulera sig och kommunicera i tal  (vi höll på med boken under tre tillfällen och alla fick tid till att tänka, tala och reflektera över bokens innehåll).
  • Utveckla sin förmåga att reflektera över livsfrågor och sin egen och andras identitet (Vi pratade om döden och vad som händer efter döden, eftersom en av tanterna i boken är rädd för att dö).
  • Utveckla sin förmåga att analysera samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner (vi gick igenom bokens framsida grundligt och vi pratade om många bilder i boken. Bilderna är väldigt speciella och vi funderade mycket kring hur författaren hade tänkt när han valde bilderna).
  • Lässtrategier för att förstå och tolka texter (att arbeta med bildpromenad blir ett naturligt sätt att lära eleverna att utnyttja sin förförståelse, träna på att förutspå handlingen och att ställa frågor till texten, strategier som forskning har visat att goda läsare gör automatiskt).

Mittimellanperfekt!

Under vårterminen har jag och mina elever haft ett samarbete med skolans 5-årsgrupp varje tisdag. Efter omsorgsfullt val av litteratur, (ibland av mig, ibland av eleverna) fick de öva på att läsa texten högt för varandra under ca två lektioner. Om jag hade valt texten läste jag den alltid högt för dem en gång, innan de fick prova att läsa den själva. När de valde, blev det oftast en bok eller saga de redan hade läst själva många gånger. Sedan var det dags att ta sina böcker under armen och knata iväg till de förväntansfulla 5-åringarna. Eftersom det fanns fler 5-åringar än 2:or fick de oftast läsa för två barn var. Efter varje lästillfälle berättade 5-åringarna för sin pedagog om vad de tyckte om läsningen och vad 2:orna kunde tänka på tills nästa gång. Lite som ”two stars and a wish”, fast vi kallade det inte för det. Hon skrev ner allt de sa och lämnade över det till oss samma dag! Det blev verkligen dagens höjdpunkt när vi samlades i ring och jag läste upp vad alla 5-åringar hade sagt.

Från början var de ganska ”hårda domare” och tyckte att 2:orna läste för fort eller för långsamt. Men efter några veckor började bedömningarna låta så här:

  • Hon läste sakta och bra.
  • Hon kan tänka på att läsa så nästa gång.
  • Han läste lagom långsamt så man hörde vad han sa.
  • Det kändes jättebra i kroppen när han läste för mig.
  • Jag vill att han ska läsa för mig mera.
  • Hon läste mittimellanperfekt!
  • Det var bra för han var så bra.
  • Hon läste sakta och bra.

Skanna 1

Anna Kaya skrev på twitter att kamratrespons kan ge mer effekt än om en lärare undervisar en elev, att lära i samarbete och vikten av interaktion! Det känns som vi verkligen fick till det i det här projektet trots att våra kamratbedömare endast var 5 år gamla!

IMG_0154

 

 

 

När Lärarlyftet mötte twitter!

Min kollega läser på Lärarlyftet, Svenska för lärare åk 4-6. Under läsåret som gått har vi stött och blött våra tankar, hon genom sin kurs och jag genom framför allt twitter och så klart Anne-Marie Körling. Vi har tipsat varandra om böcker, diskuterat den svåra konsten i att faktiskt undervisa i läsförståelse och inte bara kontrollera den (som väldigt många av skolans läromedel fortfarande gör). Vi har pratat reciprocal teaching, inferenser, textkopplingar och föreställningsvärldar m.m. och till hösten vill vi starta en studiegrupp med inriktning mot att att fördjupa våra kunskaper om läsförståelse och hur vi bäst kan arbeta med våra elever. på fb har jag kontakt med några av mina tidigare kollegor i Falun. De har provat att arbeta utifrån Barbro Westlunds studiehandledning till boken Att undervisa i läsförståelse och vi får gärna kontakta dem om vi har några frågor!

Idag hittade jag dessutom filmer gjorda av Susanne Nystedt (på twitter så klart, genom Anna Kaya). Dessa filmer presenterar olika läsförståelsestrategier på ett eneklt och lättbegripligt sätt.

Jag ska visa dem för min kollega på måndag!

Att ställa frågor!

Att förutspå!

Att skapa inre bilder!

Att göra inferenser!

Att göra textkopplingar!

Högläsning, så mycket mer än att bara läsa högt!

Jag trodde jag var bra på att högläsa. Med en bakgrund i olika amatörteatrar och 40 högskolepoäng i teater (Mälardalens högskola) så trodde jag att jag kunde det där. Och jag har alltid förberett mig noga, alltid läst igenom texten innan man läser den för eleverna. Jag läste dramatiskt och med inlevelse och jag såg att eleverna lyssnade och följde med i texten. Jag blev helnöjd när de satt knäpptysta och lyssnade.

Så jag trodde jag kunde det där med högläsning.

Sedan såg jag en film från Anne-Marie Körlings klassrum och då insåg jag att högläsningen är så mycket mer än att bara läsa högt (kolla här:Körlings barn).

Och så här såg vår högläsningslektion ut idag:

ALLA provade att ”dra en lättnadens suck”, göra en ”halvkvävd snyftning”. Vi provade även att känna oss ”mållös”. Sedan diskuterade vi om våra föräldrar skulle känna igen oss om vi åt en ”pösare” (häxpiller som gör så man sväller upp i tredubbelstorlek).

Vi skrev upp alla ord vi funderade kring: altare, ruinerad, trafikstockning, diadem och mållös.

Och slutligen gjorde vi muntliga meningar med orden vi hade skrivit upp. ”Jag blev ruinerad när jag köpte min dator.” ”Ibland blir jag mållös när jag är arg.”

Hur gör du när du högläser?

91-86196-04-9