Högläsning, så mycket mer än att bara läsa högt!

Jag trodde jag var bra på att högläsa. Med en bakgrund i olika amatörteatrar och 40 högskolepoäng i teater (Mälardalens högskola) så trodde jag att jag kunde det där. Och jag har alltid förberett mig noga, alltid läst igenom texten innan man läser den för eleverna. Jag läste dramatiskt och med inlevelse och jag såg att eleverna lyssnade och följde med i texten. Jag blev helnöjd när de satt knäpptysta och lyssnade.

Så jag trodde jag kunde det där med högläsning.

Sedan såg jag en film från Anne-Marie Körlings klassrum och då insåg jag att högläsningen är så mycket mer än att bara läsa högt (kolla här:Körlings barn).

Och så här såg vår högläsningslektion ut idag:

ALLA provade att ”dra en lättnadens suck”, göra en ”halvkvävd snyftning”. Vi provade även att känna oss ”mållös”. Sedan diskuterade vi om våra föräldrar skulle känna igen oss om vi åt en ”pösare” (häxpiller som gör så man sväller upp i tredubbelstorlek).

Vi skrev upp alla ord vi funderade kring: altare, ruinerad, trafikstockning, diadem och mållös.

Och slutligen gjorde vi muntliga meningar med orden vi hade skrivit upp. ”Jag blev ruinerad när jag köpte min dator.” ”Ibland blir jag mållös när jag är arg.”

Hur gör du när du högläser?

91-86196-04-9

 

Spilåpipa och horn

IMG_0069

I morgon ska mina elever få lära sig lite om två instrument man använde förr i tiden. Vi ska också lära oss visan Limu, limu lima. Både på svenska och älvdalska (nej, jag kan inte det språket men jag har goda vänner som lärt mig ett och annat uttryck och uttal)!