Hur ofta får man låna böcker i biblioteket?

Vårt skolbibliotek är litet. Och då menar jag litet. Ett trångt, kallt litet skyffe utan fönster för de skönlitterära böckerna och ett ännu mindre rum – som går under namnet Bastun – för våra (till åren komna) faktaböcker.

Men vi försöker ändå göra det så bra vi kan av det vi har och vi har det alltid öppet för eleverna. Det betyder att det aldrig är låst och alla elever kan gå dit när som helst under dagen, om de behöver låna en ny bok. Varje morgon när årskurs 1-4 har självständig läsning försöker jag (eller någon av de andra lärarna) finnas tillgänglig i biblioteket för de som behöver hjälp att hitta något att läsa. Och varje onsdag har vi biblioteksrast  för hela skolan mellan 11.30-12.20.

Jag sneglar ofta på bibliotek på andra skolor. Nästan alltid blir jag avundsjuk, för de är större, har fler böcker och fin-fina läshörnor att krypa upp i.

Men så en dag pratade jag med en elev vid en annan skola. En skola med ett mycket finare bibliotek än vårt.

Varannan vecka.
– Va?
– Varannan vecka. Vi får gå och låna varannan vecka. 

Väldigt ofta drömmer jag om att vårt skolbiblioteket en gång ska få vräka ut sig i stora vackra lokaler där vi kan ha mysiga läshörnor, sköna soffor och mängder med nyinköpta böcker snyggt uppställda på nåt innovativt sätt, så att eleverna inte kan motstå att att läsa dem.

Men jag vet också – att det till syvende och sist handlar om tillgängligheten –  för biblioteket måste vara öppet för eleverna, bli deras bibliotek. Inte ett ställe som står tomt den största delen av veckan, då hjälper inga sköna soffor eller innovativa, supermoderna bokhyllor.

En lärares rättighet

Det finns en mycket enkel men effektiv metod som hjälper eleverna att snabbt hitta fokus när lektionen börjar och det är att du som lärare är på plats. Om du alltid (och det betyder alltid, annars funkar det inte) är på plats i klassrummet före eleverna och tar emot dem – helst med en uppgift som startat direkt (eller högläsning som Anne-Marie Körling förordar) så behöver ingen vänta på att lektionen ska starta. För väntan föder tristess, tristess föder rastlöshet, rastlöshet föder okynne…osv. osv.

Här har skolledningen ett stort ansvar att se till att detta är genomförbart för alla undervisande lärare – ingen ska behöva komma springandes med andan i halsen till lektionerna för att man till exempel varit rastvärd.

Vi måste få tid att förbereda oss inför varje lektion och hinna landa i klassrummet innan eleverna är på plats. Det borde vara/måste vara/ska vara alla lärares rättighet!

CTWdLSSUYAQnpny

 

Anna, Sara, Hülya, Åsa och en älva!

Vad gör man om man som lärare inte har sva-kompetens, bor i Lappland och precis  fått nyanlända elever till sin skola?

Lusläser dessa fyra bloggar:

…och försöker inom en snar framtid ta sig en tripp till grannkommunen för där finns det en älva (Inger Lundmark) som besitter stora kunskaper inom detta område –  Nyanlända i Lappland!

bild-3

”Att andra kan tänka annat”

Idag frågade jag eleverna (och mig  själv, jag deltar alltid i dessa rundor)  vad bokcirkeln innehöll, som en utvärdering av den lektionen. Vi sätter ord på det vi har gjort och synliggör innehållet både för mig och för eleverna. Detta är ett sätt att utvärdera som jag har lärt mig av Anne-Marie Körling.

Bokcirkeln Innehöll:

  • elever som diskuterade
  • diskutera
  • tänka
  • att skratta
  • döskratta
  • bokcirkel
  • diskutera
  • prat
  • en bok
  • att andra kan tänka annat
  • att inte alla tänker likadant
  • läsning
  • Explora
  • kladd
  • mycket skratt
  • skratt
  • en koppling till engelskalektionen
  • Curioso 
  • ”postisar” med ord
  • kort
  • bokmärke
  • en skrikande unge
  • en sorglig och en lycklig mening
  • Heddas bok

Om du vill läsa mer om detta sätt att utvärdera lektioner kan klicka på länken:
Vad innehöll lektionen?

 

 

Beskrivande texter – svampar

En av mina kollegor har arbetat med beskrivande texter med sina 1:or. Hon är den som har inspirerat oss andra att börja med cirkelmodellen på skolan. Här berättar hon hur deras arbete växte fram under hösten.

Utställning i korridoren.
Svamputställning!

 

Så här gjorde vi (sättet att arbeta på kallas cirkelmodellen):

  1. Först lärde vi oss mer om svampar genom att titta på filmer, läsa i böcker och titta på bilder med speciella ord som handlar om svampar. Som att en svamps hatt kan vara klotformad, utbredd eller välvd och att svampens fot kan ha strumpa och ring.
  1. Sedan fick vi lära oss om hur en beskrivande text kan vara uppbyggd, att de brukar vara indelade i flera stycken. När vi skulle skriva om våra svampar skulle vi ha med fyra olika textstycken: klassificering, (d.v.s. vilken typ av svamp det var), utseende, växtplats och ätbarhet.
  1. När vi hade lärt oss ganska mycket om svampar och om hur man kan skriva en text om en svamp var det dags att skriva en text tillsammans. Då fyllde vi först i ett formulär om svampen tillsammans, champinjonen skrev vi om. Orden vi skrev kallas för nyckelord och med hjälp av dem kan man sedan skriva en text. Vi tittade på bilderna som vi hade jobbat med i steg 1 för att veta vilken typ av svamp det var och hur vi skulle beskriva dess utseende. Var svampen växte och om den var ätbar fick vi titta i böcker och på internet för att ta reda på. Sedan hjälptes vi åt att formulera meningar om champinjonen så att det blev en färdig text.
  1. När vi hade gjort det var det dags för var och en att skriva om sin egen svamp. Då gjorde vi som i steg 3 men själva. Vi fick varsitt formulär att fylla i och sedan skrev vi våra egna svamptexter. Det var ganska svårt att göra om våra nyckelord till meningar så fröken fick hjälpa till en del och så hjälpte vi varandra. När vi hade skrivit våra texter för hand fick vi skriva dem på I-pad i en app som heter ”skolstil 2”. Den läser upp det man skrivit och man kan se om man har stavat fel. Men den är inte så bra på att läsa ovanliga svampnamn så ibland lät det väldigt roligt när den läste.