Du kan ju skriva hen!

Veckan inleddes med vårt arbete med förmågorna. Denna vecka fördjupar vi oss i begreppet ansvar. Först pratade vi om vad ansvar betyder och när och var man behöver ta ansvar. Jag skrev ner elevernas förslag på hur en person är som har förmågan att ta ansvar. När jag skulle skriva tänkte jag använda ordet den, men då säger en elev:

Du kan skriva hen, för det betyder ju både han och hon!

Jag blev lite paff, klassen är en 2-3:a! Det blev genast diskussion om när man kunde använda ordet och vad det betydde. Några kände till det och några fick i dag lära sig ett nytt pronomen. Jag tror att hen är här för att stanna!

20130826-190420.jpg

10 sprakande skolord!

I kväll läste jag ordet sprakar i mitt twitterflöde…och då sprakade det till här med!

10 sprakande skolord:

– Glitterbombslektion –
– Stjärnfrågestund –
– Tomteblosskonferens –
– Diamantmöte –
– Bling-bling-vecka –
– Silvertid –
– Guldagenda –
– Hösteldsdag –
– Bubbeltimme –
– Solstrålerast –

20130810-232015.jpg

Har du en matta över?

Bord och en stor, mjuk rund matta. Det drömde jag om på Lärarhögskolan att jag skulle ha i mitt klassrum. Nu ska jag äntligen få bord för precis innan vi gick på lov bestämde rektorn att bänkarna skulle ut och vi skulle få bord och lådhurtsar i stället. Jag blev så klart jätteglad, eftersom bänkarna låser mer än vad de öppnar upp. Jag tror dessutom att bänkarna gör något med oss mentalt, i alla fall med mig. Det finns större risk att jag tar på mig den där ”ärvda lärarkostymen”, den som jag helst vill slippa.

Så nu funderar jag kring möbleringen (trots att vi är ganska låsta p.g.a utrymmningsvägar, fasta skåp, 3 dörrar…) och jag har kommit så långt att jag har gett mig själv ett antal frågor att grubbla på tills eleverna kommer tillbaka. Frågorna hittade jag hos Anne-Marie Körling och hon har skrivit många blogginlägg om klassrumsmöblering och klassrumsorganisation.

    • Vad vill jag med klassrummet? Jag vill att det ska vara ett rum som eleverna känner sig trygga i, ett rum som de känner sig omtyckt i, ett rum att verka i, ett rum att uppleva i, ett rum att lyftas i och ett rum som de känner är deras.
    • På hur många sätt kan jag undervisa i klassrummet och i den organisation av rummet jag bygger upp? I klassrummet ska jag kunna undervisa i helklass, halvklass, 1-1-undervisning med bland annat läsanalyser.
    • Vad betyder hemtrevligt klassrum? Vad betyder ett pedagogiskt klassrum? Jag vill att det ska SYNAS att vi lär oss, skapar, tänker och läser. Det behöver inte finnas gardiner eller krukväxter det är viktigare att det tex sitter dikter skrivna av eleverna på väggarna.
    • Hur dukar jag fram pedagogiken i rummet?
    • Behöver jag en kateder om jag har en arbetsplats någon annanstans i skolan? Jag har skänkt bort katedern till min kollega och i höst har jag ett vanligt bord som arbetsplats, för då kan eleverna sitta vid mitt bord och jobba bredvid mig. En kateder stänger ute mer än den bjuder in.
  • Har mitt klassrum en utgivartradition eller en medspelar och aktörsinspiration?
  • Jag brottas med min ärvda skolkostym, som styr mig in i en utgivartradition. Men varje steg jag tar, är ett lättare steg, där kostymen sakta faller av…

  • Vilka elever ska vara här? ÄR detta klassrum ett bra rum för deras lärande?
  • Är detta rum ett fostransrum eller ett läranderum?
  • Kan eleverna verka demokratiskt i rummet?
  • Vill jag vara elev i mitt eget klassrum?

…och mattan? Den fick jag inte köpa, så nu söker jag med ljus och lykta efter en matta, helst röd, eller grön… eller vilken färg som helst, bara den är stor, mjuk och rund.

Har du en matta över?

 

 

Utmana istället för att begränsa!

-Cissi, jag är klar, jag har skrivit tre meningar. Vad ska jag göra nu?
-Cissi, måste jag skriva så många? Jag kommer inte på något…
-Cissi, får jag skriva fler?

För att undvika kommentarer som dessa, ska jag sluta ge uppgifter som innehåller begränsningar. Jag tänker istället prova att ställa en fråga jag hittade på Anne-Marie Körlings blogg: hur många vill ni pröva att göra?

Mitt uppdrag är deras tid!

I går skrev jag ner fyra punkter som jag kallade hörnstenar. En av dem var att alltid försöka vara på plats i klassrummet före eleverna.

Är det viktigt? Är det något som man som pedagog ska sträva efter?

Ja, jag tycker det. Men jag har inte alltid tyckt det, eller snarare inte alltid förstått att det gör skillnad. För det gör det, skillnad alltså.

Av gammal vana har jag ofta blivit kvar i personalrummet trots att det ringt in, kanske fortsatt att prata med en kollega eller suttit kvar en liten stund vid datorn. Tänkt att det ändå dröjer innan eleverna kommer. Tänkt att de som är snabba in får prata med varandra och de som är långsamma inte behöver stressa…

Men nu gör jag inte så längre. Eller snarare jag försöker alltid vara på plats i klassrummet för det är inte alltid det går. När jag är ute med eleverna på rasterna hinner jag aldrig in före dem, skulle jag göra det finns det risk att det händer något, där jag som vuxen behövs.

Men även när man inte är ute, utan som oftast tar en kopp på stående fot, så kan det vara svårt att hinna dit före. Många elever vill ofta prata lite när de kommer på morgonen eller kommer in från rasten. Kanske berätta om något de gjort i helgen eller något som hände ute. Och jag vill lyssna och småprata lite tillbaka, så jag går balansgång och försöker känna in om jag kan gå vidare och bara ge eleven en snabb bekräftelse eller om jag måste dröja mig kvar och ge eleven lite mer tid.

Men väldigt ofta är jag ändå först och jag har märkt att sedan jag började med det är även de flesta av eleverna på plats när lektionen börjar. När jag visar dem att jag tycker vår tid tillsammans är viktig hjälper jag eleverna att se tiden i klassrummet som viktig.

”Eleven ska i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete” står det i skolans värdegrund och uppdrag. För mig är att vara först i klassrummet ett sätt att möta eleverna med respekt både för deras person och deras arbete. Det bli ett sätt för mig att visa skolans värdegrund och uppdrag i handling och när jag visar eleverna att jag tycker vår gemensamma tid är viktig, får jag elever som tycker och gör samma sak tillbaka.

De flesta av mina tankar och idéer om skolan kommer från Anne-Marie Körlings blogg eller böcker. I boken NU LER VYGOTSKIJ skriver hon om just vikten av att inte slösa med elevernas tid. Läs den, kanske kommer du också vilja förändra någon av dina skolvanor, eller borde jag skriva skolovanor?