Från norr till söder

Det var en gång en lärare i södra Sverige. Hon läste dikter varje morgon med sina elever. Hon läste dikter ur boken Under ett rabarberblad. I norra Sverige fanns det en annan lärare. Hon läste också dikter. Från samma bok. Och ibland hittade hon på trudelutter, till några av dikterna.

De båda lärarna hade aldrig träffats, eller pratat – men de twittrade. Och en dag blev läraren i södra Sverige nyfiken på hur de där trudelutterna lät. Så det skickades filer på mail. Och filerna lyssnades på. Och spelades upp i klassrummet. Elever sjöng med. ❤️

Om du är nyfiken på Lena Sjöbergs dikter finns många av hennes dikter här: Diktenbloggen

Ps: En av min och elevernas absoluta favorit är den här: Fröken Fideli

 

 

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

En ny bekantskap

De senaste dagarna har jag bekantat mig med en teknik som kallas QR-kod. Här ska jag berätta vad jag har använt koden till hittills.

Det första jag gjorde, var att använda QR-koden i en miniutställning. I klassen har vi arbetat med en dikt både genom att läsa, sjunga och måla. Jag spelade in elevernas sång och kodade den. I korridoren utanför klassrummet har vi nu en utställning med bilder, text och sång – allt på samma gång.

Dikten kommer från boken ”Under ett rabarberblad” av Lena Sjöberg.

Det andra jag gjorde var att använda koden i en ny sång som vi håller på att lära oss. Många elever ville ha texten med sig hem och träna på sången. Och i fall de glömmer bort melodin, är det bara att läsa av koden – voilà så finns den där!

Hur använder du QR-kod med eleverna?

Den som vill veta mer om hur det fungerar kan klicka här: Smidigt och enkelt med QR-kod


Prenumerera på nya blogginlägg

Hur kan ett test se ut?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, har jag blivit inspirerad av ”testmetoden” som David Didau skriver om i sin bok Tänk om allt du vet om utbildning är fel? Syftet med att låta eleverna få många olika tester är att hjälpa dem att minnas kunskapen bättre – det är alltså inte ett test där du ska se vad eleverna har lärt sig (och heller ingen bedömning av din egen undervisning).  De är enbart till för att hjälpa eleverna att minnas bättre – att få kunskapen att fastna helt enkelt.

Jag har provat mig av detta på våra SO-lektioner i religion och här tänkte visa dem jag har använt hitills. Jag har börjat eller slutat varje lektion med någon av dessa tester.

  1. Träna begrepp med hjälp av webbappen som finns till vår SO-bok. Mina elever har både fått jobba i par och enskilt.
  2. Vi har även använt oss av ett slags pusselremsor. På varje remsa finns ett begrepp (t.ex. kyrka) och en ledtråd ( t.ex. Islams heliga bok), sedan ska man lägga remsorna i rätt ordning.
  3. Vanliga korsord, som finns att hämta som extramaterial till vår SO-bok. Alternativet är att göra ett eget korsord, det finns flera olika sidor på nätet där man kan skapa egna.
  4. Man kan även använda korsordet på ett lite annorlunda sätt. Ett sätt kallas för skärmkorsord och det är en övning (av Pauline Gibbons) som tränar eleverna att förklara begrepp/ämnesspecifika ord muntligt för varandra och de måste plocka fram informationen ur minnet (de har inga nedskriva ledtrådar som i vanliga korsord).
  5. Vi har även använt oss av en slags stödstruktur (se bilden), som eleverna får fylla i enskilt.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Plocka fram ur minnet!

Eleverna får försöka erinra sig information ur minnet i stället för att vi bara visar den för dem på nytt (s 245).

Meningen återfinns i boken ”Tänk om allt du vet om utbildning är fel? av David Didau.
Detta är just nu min favoritbok inom pedagogisk litteratur och jag har burit den med mig sedan jag fick den i brevlådan.

Jag har ofta börjat mina lektioner med att fråga ”Minns ni vad vi jobbade med förra gången?”. Men jag har aldrig på allvar utmanat eleverna att anstränga sitt minne för att plocka fram kunskapen igen. Oftast har det varit några elever som har kommit ihåg och resten har suttit tysta och lyssnat när kamraterna berättar vad de minns. Och vad har jag gjort sen? Jo repeterat det vi gjorde sist. Men är det verkligen effektivt? Nej, säger Didau och de minnesforskare som han hänvisar till i boken.

I den här boken får vi kunskap om hur vårt minne fungerar och hur vi på bästa sätt kan hjälpa eleverna att verkligen lära sig, eller som Didau skriver: ”Om inget har förändrats i långtidsminnet har inget heller lärts in.” (s 202).

Ett förslag från Didau är att börja lektionen med att låta eleverna få ett prov/test på det man gick igenom förra lektionen.

Innan jag skriver om hur jag har tänkt prova detta i SO:n, måste vi definiera vad prov betyder. Didau skriver att vi lärare måste tänka om när det gäller ordet prov, det behöver inte vara något som alltid kräver ”penna, papper och traditonella provskrivningsvilkor”
(s 262). Många av de tekniker och knep som används inom formativ bedömning passar utmärkt att använda som prov/test. Men då inte som ett verktyg att bedöma hur effektiv din undervisning är, utan istället  ”se proven som ett kraftfullt redskap in din pedagogiska arsenal för att hjälpa eleverna att lära sig framöver” (s 263).

Mina elever och jag är just nu i full färd med att lära oss mer om de tre världsreligionerna kristendom, judendom och islam. Som grund för undervisningen använder jag mig av Marika Nylund Eks fina planering: Världsreligionerna. Texterna vi läser tillsammans kommer både från ”Boken om SO 1-3” (Liber) och ”PULS SO-boken 1-3” (Natur och Kultur).

Det jag nu tänker lägga till i undervisningen är att börja varje lektion med ett test. Och till min hjälp använder jag de gratisverktyg som finns på Liber och Natur och Kulturs hemsidor.

Där finns det webbövningar  till både ”Boken om SO 1-3” och ”PULS SO-boken”. Det finns övningar till alla kapitel.

Vi har redan provat att göra webbövningarna gemensamt (jag visade på smartboarden och de skrev ner svaren på sin mini-whiteboard och höll upp svaret).

Nästa lektion tänker jag börja med att de får sitta en och en med varsin iPad/dator och göra frågorna.

Jag rekommenderar verkligen boken till alla som undervisar i skolan, men även till alla skolledare (speciellt till de skolledare som tror att matriser och klassrumsobservationer är det bästa man kan hålla på med när man vill fastställa undervisningens kvalitet…).

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

En lärares rättighet

Det finns en mycket enkel men effektiv metod som hjälper eleverna att snabbt hitta fokus när lektionen börjar och det är att du som lärare är på plats. Om du alltid (och det betyder alltid, annars funkar det inte) är på plats i klassrummet före eleverna och tar emot dem – helst med en uppgift som startat direkt (eller högläsning som Anne-Marie Körling förordar) så behöver ingen vänta på att lektionen ska starta. För väntan föder tristess, tristess föder rastlöshet, rastlöshet föder okynne…osv. osv.

Här har skolledningen ett stort ansvar att se till att detta är genomförbart för alla undervisande lärare – ingen ska behöva komma springandes med andan i halsen till lektionerna för att man till exempel varit rastvärd.

Vi måste få tid att förbereda oss inför varje lektion och hinna landa i klassrummet innan eleverna är på plats. Det borde vara/måste vara/ska vara alla lärares rättighet!

CTWdLSSUYAQnpny

 


Prenumerera på nya blogginlägg