Härma är bra!

 

Så här skrev jag på twitter igår kväll: Jag hade varit en helt annan lärare idag om jag inte hade börjat twittra i höstas! Och det är så sant som det kan bli. Det utvidgade kollegiet som finns där är helt fantastiskt på många sätt. De delar med sig, de uppmuntrar, de tipsar, de kommer med kluriga frågor, de hjälper dig att tänka om, tänka nytt och tänka större! Det råder ingen konsensus om någon trodde det, men det är ju det som leder oss framåt, får oss tänka till och som ”skollyfter” oss (titta föresten in på Skollyftet eller Skolvåren)

En person som gärna berättar och delar med sig ärLisa Silverberg https://twitter.com/sommarlisa. Hon har en blogg tillsammans med sina elever Busiga barnen. Där har jag inspirerats och mer eller mindre härmat hennes lektioner som hon kallar ”Veckans babblare”. Varje fredag får två av mina elever vara veckans babblare och då väljer de helt fritt vad de ska tala om, en svensk variant på ”Show and tell”. När babblaren är klar går vi igenom ett givet bedömningsschema tillsammans hela klassen. Även lyssnarna blir bedömda.  Den idén hittade jag i Christian Lundahls bok ”Bedömning för lärande” (s109-111). Efter det ger jag eleven en ”two stars and a wish” och slutligen får de klasskamrater som vill, ge ”two stars and a wish”. Att använda sig av ”two stars and a wish” är ju ett sätt inom formativ bedömning att ”aktivera eleverna som läranderesurser för varandra” (William, 2013).  Eftersom jag börjar, kan eleverna härma mig och säga samma sak och det är helt ok. När man ger eleverna möjlighet att härma (oavsett vad man gör) så vågar fler uttrycka sig, fler vågar prova att säga något även om de säger samma sak som någon annan.  Härma är bra!

Ska du följa en blogg, följ den här!

Om du är det minsta intresserad av skolutveckling eller bara skolan i största allmänhet, ska du följa Anne-Marie Körling och hennes blogg. Den är en guldgruva för alla som är nyfikna och intresserade eller kanske känner sig svältfödda på pedagogiska samtal. Läs hennes blogg och du blir aldrig samme lärare igen…:)

Körlings Ord

Måste du prata skolutveckling?

I lördagskväll frågade min sambo artigt, men bestämt om jag inte kunde sluta prata skolutveckling någon gång. Det var nog då som jag bestämde mig på allvar att starta den här bloggen. För att ha ett ställe där jag kan ventilera, fundera, reflektera och tänka kring pedagogik, skolutveckling och allt annat som har med skolan att göra. Så igår kväll slängde jag ut en fråga på twitter och det dröjde inte länge förrän jag hade fått många goda råd på hur och var jag skulle kunna tänkas starta en blogg. Det utvidgade kollegiet som finns på twitter är helt unikt på många sätt. Alla dessa människor som delar med sig av sina kunskaper, tipsar och stöttar på alla de sätt har betytt mycket för mig och för min utveckling,

Skärmavbild 2013-05-01 kl. 19.36.30Twitter = min dagliga fortbildning!