Mitt huvud exploderar!

Vi har jobbat språkutvecklande med storboken Mitt sår av Anne-Marie Körling. På sin blogg har Anne-Marie skrivit om hur hon arbetar med boken och jag har hämtat inspiration därifrån och även pratat med Anne-Marie om bokens upplägg. Här kommer en kort beskrivning av hur vårt arbete med boken blev (och det är inte färdigt ännu, men det här det vi har gjort hittills).

Innan vi läste boken har vi pratat en del om kroppen och då framför allt om blåmärken och blod, eftersom vi fokuserar på bokstaven B (vi har ett spöke som heter spöket Blue).

Vi läste boken under två lektionspass (som jag delade upp under två dagar). Första dagen hann vi ungefär halva boken. Det finns mycket att titta på och fundera kring och jag ville inte hasta igenom boken. Vi läste dessutom orden flera gånger, letade efter speciella bokstäver och kollade ord som återkom på varje sida.

När vi hade läst klart boken frågade jag dem om det fanns något de tyckte man kunde behöva plåster för. Först blev det svar som skrubbsår och skärsår. Sedan hjälpte jag dem att utvidga tanken och pröva om man till exempel kunde ha plåster mot dåligt väder? Eleverna kom genast igång och de ville aldrig sluta. Jag hade förberett en mall och jag skrev ner alla deras förslag.

Nästa dag fick alla en egen lista att skriva på. Några skrev tillsammans, några skrev enskilt, några ville skriva av vår gemensamma lista och några hittade på nya förslag. Några behövde lite hjälp, några behövde mycket hjälp – men alla skrev utifrån sin förmåga. Luften dallrade av koncentration och till slut utbrast en elev:

– Fröken! Mitt huvud exploderar!

Då förstod fröken att det var dags att runda av och låta de små skribenterna ta paus och gå ut på rast.


Prenumerera på nya blogginlägg

Först ett mål sedan ett problem

I årskurs tre ska eleverna kunna skriva en berättelse med tydlig inledning, handling och avslutning. Under de senaste åren har många läromedel tagit fram olika stödstrukturer som ska stötta eleverna när de ska skriva sin saga/berättelse. De vanligaste stöttorna innehåller person, miljö och problem. Inledning och avslutning brukar också finnas med.

Och jag har provat fler av dessa stöttor/mallar när jag har undervisat. Ibland har det gått bra, ibland sämre, men alltid har jag känt att någonting saknas. Väldigt ofta fastnar eleverna vid problemet i sin berättelse och lägger ner mycket tid på att beskriva det läskiga monstret/draken/utomjordingen som ska dyka upp och förgöra alla oskyldiga. Men sen bidde det inget mer och sagan tar slut …

När jag själv tog steget att börja skriva egna berättelser, läste jag flera böcker som handlade om att skriva. En dag läste jag kapitlet ”Att skriva berättelser” av Ulf Nilsson i boken ”Att skriva för barn”.

Så fort som möjligt måste huvudpersonen ha ett mål och läsaren måste förstå det. Sedan presenterar vi raskt ett antal hinder för huvudpersonen att nå sitt mål.

När jag läste Ulf Nilssons rader insåg jag vad jag hade glömt att hjälpa mina elever att komma på i sin berättelse: huvudpersonens mål. När man har en tydlig riktning i berättelsen är det mycket lättare att hitta på ett hinder/problem för huvudpersonen att råka utför (i min bok Lisen åker vilse får läsaren veta på sidan ett att Lisen ska åka buss ensam till skolan och problemet blir att hon hamnar på fel buss …).

Så nästa gång jag skriver berättelser med elever kommer jag att visa dem att målet/uppdraget/uppgiften är precis lika viktigt som problemet/hindret och har man det klart för sig är det mycket lättare att knyta ihop sin saga och på så sätt lära sig att skriva med inledning, handling och avslutning.

Här är en enkel mall som skulle kunna fungera som ett stöd för att planera sin berättelse. Antalet händelser varierar så klart, beroende på hur lång berättelsen blir.
För den som är van att arbeta med berättelseansiktet, kan man lätt infoga mål i ett av ögonbrynen.

Prenumerera på nya blogginlägg

Är det en … ?

Idag fick eleverna berättade vad de trodde fanns i ägget, sen målade alla en bild. När vi var färdiga skrev jag ner vad de trodde genom att bilda en fråga: Är det en …?

Jag använde appen skolstil (med bokstavsljud och talsyntes) och skrev samtidigt som de såg vad jag skrev (kopplade paddan till en större skärm). Eftersom jag vill att de så småningom ska använda appen skolstil själva, så tänkte jag det var ett bra sätt att introducera den. När jag hade skrivit klart skrev jag ut det och klistrade fast deras fråga på deras bild.

Nu väntar vi med spänning på att ägget ska kläckas!


Prenumerera på nya blogginlägg

Ägget är på plats!

Äntligen!

I många, långa år har jag längtat efter att jobba med något som heter Spökägget. Och nu när jag fick möjligheten att undervisa i f-klass tog jag chansen!

Vårt ägg är gjort av ett jättestort påskägg som jag har klätt in i svart silkespapper.

Spökägget (Natur & kultur) är ett tematiskt arbetssätt där ”barnen ges möjlighet att utveckla sina läs- och skrivfärdigheter i ett meningsfullt sammanhang” (från baksidestexten av lärarhandledningen).

Bredvid ägget låg en pappersrulle. ”Det är säkert ett meddelande!” sa en elev. Vi rullade upp rullen försiktigt …

Och engagemanget och nyfikenheten från eleverna  går nästan inte att beskriva. Klassrummet bubblade av frågor och vi gick runda efter runda, eftersom alla ville dela sina tankar och funderingar kring ägget. Och när jag skriver alla så menar jag alla – även de elever som hittills oftast har sagt ”pass” (första dagen på terminen introducerade jag rätten att säga pass, för att de talängsliga barnen ska känna sig trygga och från dag ett veta att jag aldrig kommer att tvinga någon att säga något).

Eftersom vi delar lokal med skolans fritids (en avdelning med elever från f-5) behövde vi skriva en skylt för att skydda ägget. Vi enades om en text, som jag sedan skrev ned samtidigt som jag ljudade högt. Några upptäckte då att ordet RÖR kan läsas åt båda håll.

När vi skiljdes åt vid dagens slut fick alla i uppgift att gå hem och fråga någon vuxen vad de kände till om ägg och jag lovade heligt och dyrt att åka dit på helgen och vända på ägget!


Prenumerera på nya blogginlägg