Härma är bra!

 

Så här skrev jag på twitter igår kväll: Jag hade varit en helt annan lärare idag om jag inte hade börjat twittra i höstas! Och det är så sant som det kan bli. Det utvidgade kollegiet som finns där är helt fantastiskt på många sätt. De delar med sig, de uppmuntrar, de tipsar, de kommer med kluriga frågor, de hjälper dig att tänka om, tänka nytt och tänka större! Det råder ingen konsensus om någon trodde det, men det är ju det som leder oss framåt, får oss tänka till och som ”skollyfter” oss (titta föresten in på Skollyftet eller Skolvåren)

En person som gärna berättar och delar med sig ärLisa Silverberg https://twitter.com/sommarlisa. Hon har en blogg tillsammans med sina elever Busiga barnen. Där har jag inspirerats och mer eller mindre härmat hennes lektioner som hon kallar ”Veckans babblare”. Varje fredag får två av mina elever vara veckans babblare och då väljer de helt fritt vad de ska tala om, en svensk variant på ”Show and tell”. När babblaren är klar går vi igenom ett givet bedömningsschema tillsammans hela klassen. Även lyssnarna blir bedömda.  Den idén hittade jag i Christian Lundahls bok ”Bedömning för lärande” (s109-111). Efter det ger jag eleven en ”two stars and a wish” och slutligen får de klasskamrater som vill, ge ”two stars and a wish”. Att använda sig av ”two stars and a wish” är ju ett sätt inom formativ bedömning att ”aktivera eleverna som läranderesurser för varandra” (William, 2013).  Eftersom jag börjar, kan eleverna härma mig och säga samma sak och det är helt ok. När man ger eleverna möjlighet att härma (oavsett vad man gör) så vågar fler uttrycka sig, fler vågar prova att säga något även om de säger samma sak som någon annan.  Härma är bra!

Högläsning, så mycket mer än att bara läsa högt!

Jag trodde jag var bra på att högläsa. Med en bakgrund i olika amatörteatrar och 40 högskolepoäng i teater (Mälardalens högskola) så trodde jag att jag kunde det där. Och jag har alltid förberett mig noga, alltid läst igenom texten innan man läser den för eleverna. Jag läste dramatiskt och med inlevelse och jag såg att eleverna lyssnade och följde med i texten. Jag blev helnöjd när de satt knäpptysta och lyssnade.

Så jag trodde jag kunde det där med högläsning.

Sedan såg jag en film från Anne-Marie Körlings klassrum och då insåg jag att högläsningen är så mycket mer än att bara läsa högt (kolla här:Körlings barn).

Och så här såg vår högläsningslektion ut idag:

ALLA provade att ”dra en lättnadens suck”, göra en ”halvkvävd snyftning”. Vi provade även att känna oss ”mållös”. Sedan diskuterade vi om våra föräldrar skulle känna igen oss om vi åt en ”pösare” (häxpiller som gör så man sväller upp i tredubbelstorlek).

Vi skrev upp alla ord vi funderade kring: altare, ruinerad, trafikstockning, diadem och mållös.

Och slutligen gjorde vi muntliga meningar med orden vi hade skrivit upp. ”Jag blev ruinerad när jag köpte min dator.” ”Ibland blir jag mållös när jag är arg.”

Hur gör du när du högläser?

91-86196-04-9

 

Spilåpipa och horn

IMG_0069

I morgon ska mina elever få lära sig lite om två instrument man använde förr i tiden. Vi ska också lära oss visan Limu, limu lima. Både på svenska och älvdalska (nej, jag kan inte det språket men jag har goda vänner som lärt mig ett och annat uttryck och uttal)!

En dikt

Det finns en dikt, som jag återkommer till ofta. Jag hittade den för länge sedan i förordet i boken ”Möjligheternas barn i möjligheternas skola”. Boken presenterar metoderna och filosofin bakom Bifrostskolan.

Det vigtige er ikke

det vi er

men det vi godt

kunne være

ikke kan være endnu

men kan og skal blive

engang

være engang…

Inger Christensen: Det

Ska du följa en blogg, följ den här!

Om du är det minsta intresserad av skolutveckling eller bara skolan i största allmänhet, ska du följa Anne-Marie Körling och hennes blogg. Den är en guldgruva för alla som är nyfikna och intresserade eller kanske känner sig svältfödda på pedagogiska samtal. Läs hennes blogg och du blir aldrig samme lärare igen…:)

Körlings Ord