Samtidigt som

Första gången jag läste boken Samtidigt som  av Lisen Adbåge blev jag smått besviken. Jag hade läst flera recensioner och hade stora förväntningar. Jag slog ihop boken med en suck och ställde den i fönstret (som jag alltid gör med nya böcker).

Mina senaste inköp av en ny favorit: Anthony Browne.

Efter några dagar såg jag att 6-åringen satt och bläddrade i den. På kvällen hörde jag hur hon läste ur den med sin pappa och de skrattade gott tillsammans.

Nästa kväll blev det min tur att natta henne och jag frågade om vi skulle läsa den nya boken. Men det blev blankt nej, för den läste hon bara med pappa.

Kvällen därpå upprepades samma sak igen – hon och pappan läste boken och det hördes lång väg hur roligt de hade. De verkade både läsa och hitta på egna ”Samtidigt som …”-texter. Jag blev allt lite avundsjuk, för de verkade ha så himla roligt tillsammans.

Så när det blev min tur att natta propsade jag på att få läsa boken. Hon tog boken och läste den för mig från pärm till pärm och när hon var klar läste hon den en gång till, ”för den är så lätt att läsa mamma”. Sedan visade hon mig detaljer i bilderna som jag inte hade sett när jag läste den första gången och hon gjorde mig uppmärksam på de olika färgkombinationerna som fanns i boken. Vi skrattade inte lika mycket som hon och hennes pappa hade gjort, men hon visade mig vägen in i boken som jag själv inte hade lyckats med när jag läste den första gången. Antagligen läste jag för fort (som jag ofta gör) och tittade inte tillräckligt noga på bilderna och dess detaljer.

Tack kära barn för att du har fått mig att tycka att ”Samtidigt som” är en av de bästa poesi-filosofi-bilderböckerna som kommit ut de senaste åren!


Prenumerera på nya blogginlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *