Först ett mål sedan ett problem

I årskurs tre ska eleverna kunna skriva en berättelse med tydlig inledning, handling och avslutning. Under de senaste åren har många läromedel tagit fram olika stödstrukturer som ska stötta eleverna när de ska skriva sin saga/berättelse. De vanligaste stöttorna innehåller person, miljö och problem. Inledning och avslutning brukar också finnas med.

Och jag har provat fler av dessa stöttor/mallar när jag har undervisat. Ibland har det gått bra, ibland sämre, men alltid har jag känt att någonting saknas. Väldigt ofta fastnar eleverna vid problemet i sin berättelse och lägger ner mycket tid på att beskriva det läskiga monstret/draken/utomjordingen som ska dyka upp och förgöra alla oskyldiga. Men sen bidde det inget mer och sagan tar slut …

När jag själv tog steget att börja skriva egna berättelser, läste jag flera böcker som handlade om att skriva. En dag läste jag kapitlet ”Att skriva berättelser” av Ulf Nilsson i boken ”Att skriva för barn”.

Så fort som möjligt måste huvudpersonen ha ett mål och läsaren måste förstå det. Sedan presenterar vi raskt ett antal hinder för huvudpersonen att nå sitt mål.

När jag läste Ulf Nilssons rader insåg jag vad jag hade glömt att hjälpa mina elever att komma på i sin berättelse: huvudpersonens mål. När man har en tydlig riktning i berättelsen är det mycket lättare att hitta på ett hinder/problem för huvudpersonen att råka utför (i min bok Lisen åker vilse får läsaren veta på sidan ett att Lisen ska åka buss ensam till skolan och problemet blir att hon hamnar på fel buss …).

Så nästa gång jag skriver berättelser med elever kommer jag att visa dem att målet/uppdraget/uppgiften är precis lika viktigt som problemet/hindret och har man det klart för sig är det mycket lättare att knyta ihop sin saga och på så sätt lära sig att skriva med inledning, handling och avslutning.

Här är en enkel mall som skulle kunna fungera som ett stöd för att planera sin berättelse. Antalet händelser varierar så klart, beroende på hur lång berättelsen blir.
För den som är van att arbeta med berättelseansiktet, kan man lätt infoga mål i ett av ögonbrynen.

Prenumerera på nya blogginlägg

No problem – en novell med många bottnar

Jag har högläst en novell som heter ”No problem” av Michelle Magorian. I min planering har jag utgått från en modell  ur Barbro Westlunds bok ” Att undervisa i läsförståelse” ( ”Att undervisa i ordkunskap” s.286-288) och Anne-Marie Körlings modell från hennes blogg: Så här förbereder jag mig

Jag började med att ge mina elever skyltar med ord/meningar som jag hade hämtat ur texten. Sedan fick de gå runt i klassrummet och diskutera sina ord med varandra.

Medan de diskuterade, placerade jag ut stora skyltar på golvet med orden person, plats  och händelse. Eleverna fick i uppdrag att lägga ut sina ord under den skylt de trodde att de tillhörde.

Därefter diskuterade vi var de hade lagt sina lappar. Vi körläste orden och pratade om vad de betydde. Vi provade även att härma författaren genom att göra muntliga meningar (”Till sin förvåning hade han fjärilar i magen” – Till sin förvåning hade hon en sten i magen – Till sin förvåning hade han en mygga i magen…). Vi pratade om när man får fjärilar i magen och gjorde sedan ännu fler muntliga meningar: Jag får fjärilar i magen när jag ska ta blodprov, Jag får fjärilar i magen när jag möter en vuxen i paintball, jag får fjärilar i magen när…

Efter en kort rast läste jag sedan hela novellen i ett svep men med korta stopp. Vid stoppen lät jag eleverna vara delaktiga  i läsningen genom att göra det som personerna i boken gör, tex skugga ögonen, kväva ett skratt,  skaka benen, uttala samma ord som huvudpersonen m.m.

Efter läsningen fick eleverna fundera på vem Mark (huvudpersonen) var när han klev i bassängen och vem han var när han klev ur.  De fick först tänka en stund själva sedan prata med en kompis.

Några elever valde även att skriva ner frågor till personerna i berättelsen och sedan fick den elev som ville, svara på sin kompis fråga.

  • Hur gammal är du Joan?
  • Varför kom ni inte? 
  • Hur klarade du det?
  • Varför vill du hjälpa barnsjukhuset?
  • Varför fortsatte du att simma, då du nästan inte kunde?
  • Varför vill du vara med Terry och Jacko?
  • Joan, var det jobbigt att simma så långt? 
  • Hur klarade du det?
  • Varför ljög du om din ålder?
  • Varför vill du heja på Joan?

 


Prenumerera på nya blogginlägg