Före, under och efter läsningen

I det här inlägget tänker jag berätta hur jag undervisade ur ett kapitel ur Sandvargen i min förskoleklass. Lektionen är uppbyggd i tre delar: före, under och efter, med bildpromenad*, högläsning och textsamtal.

När man genomför en sån här lektion med så unga elever måste man vara väldigt lyhörd för hur mycket de orkar. Ibland måste man ta en rörelsepaus eller så måste man låta bli att genomföra allt man hade tänkt.

Kapitlet jag läste heter Blyg, blygare, blygast och börjar med att Zackarina sjunger egenkomponerade sånger för mamma och pappa. Då dyker det upp en  bil, med en hel hög vuxna som vill hälsa på och de vill så klart också höra Zackarina sjunga. Men det vill inte Zackarina och hon springer ner till Sandvargen istället. Hon hör hur en av de vuxna säger att ”hon är blyg”.  Zackarina och Sandvargen pratar en stund, sedan går Zackarina tillbaka och ber en av tanterna att sjunga först – eftersom Zackarina är så blyg – men då visar det sig att tanten kanske också är blyg …

Jag började lektionen med en bildpromenad, utifrån en av bilderna från kapitlet. Alla fick säga vad de såg.

    • Jag ser en trappa.
    • Jag ser tre trappsteg.
    • Jag ser Zackarina.
    • Jag ser ett räcke.
    • Jag ser en dörr.
    • Jag ser ett slags rep.
    • Jag ser att Zackarina blundar.
    • Jag ser ett dörrhandtag.
    • osv.

Sedan fick alla säga vad de trodde.

  • Jag tror att Zackarina ska hoppa hopprep.
  • Jag tror att Zackarina ska gå till Sandvargen.
  • Jag tror att Zackarina sjunger, för munnen ser ut så här (visar med sin egen mun).
  • osv.

Därefter skrev jag upp kapitlets namn på tavlan och vi läste det flera gånger tillsammans. Jag bad alla tänka på ordet blyg och om de själva hade varit blyg någon gång. Sedan fick de prata med en kompis om sina tankar och slutligen pratade vi tillsammans. Den som inte ville säga något, fick som vanligt säga pass.

Slutligen frågade jag vem de trodde skulle vara blyg i kapitlet. Några trodde Sandvargen, några trodde Zackarina och några trodde att pappan skulle vara blyg.

Därefter läste jag kapitlet. Jag läste det utan tankestopp, för jag kände att det hade hackat sönder texten för mycket just den här gången. När jag hade läst klart, fick de samma fråga igen: Vem i kapitlet är det som är blyg? De fick tänka och sedan prata med en kompis. När vi diskuterade i storgrupp, var det många som tyckte att tanten också hade varit blyg, inte bara Zackarina. Då hjälptes vi åt att fundera ut HUR vi visste det, för jag berättade att det inte stod det i texten. Ändå tyckte alla det. Vi funderade och en elev sa att tanten hade låtsas vara hes och en sa att tanten hade blivit röd i ansiktet när Zackarina frågade om hon ville sjunga. Vi pratade en stund om att rodna och att det kan höra ihop med känslan blyg.

Ungefär här tog orken slut och vi fick avsluta lektionen. Vad innehöll då den här lektionen?

  • Vi skapade förförståelse, genom att tänka kring ordet blyg.
  • Vi delade ordförråd med varandra.
  • Vi gjorde förutsägelser.
  • Vi pratade om känslor och hur det kan gestaltas i kroppen.
  • Vi tränade oss i att göra inferenser.

 

*För alla som vill lära sig mer om bildpromenad och hur man kan genomföra textsamtal rekommenderar jag varmt Anne-Marie Körlings bok Textsamtal & bildpromenader


Prenumerera på nya blogginlägg

Får jag säga vad jag tror nu?

Det sista stoppet i vår läsresa jorden runt blev Antarktis. Boken jag hade valt heter Välkommen Tango och är baserad på en verklig händelse från ett Zoo i New York. Den handlar om de två hakremspingvinerna (det blev kopplingen till Antarktis) Silo och Roy som lever som vilket annat pingvinpar som helst, förutom att de är hanar. En dag får deras djurskötare en idé …

Den här gången valde jag att inte visa alla bilderna, eftersom jag inte ville riskera att eleverna listade ut för mycket av historien. Jag ville att de skulle bli överraskade – och det blev de! Jag visade framsidan och vi utforskade den i ca 25 minuter. De berättade först vad de såg, men ganska snabbt var det en elev som frågade: Får jag säga vad jag tror nu? Det är härligt att se att efter att ha gjort bildpromenad för sjunde gången den här terminen, har de blivit väl förtrogna med arbetssättet och att deras tankar genast sätter igång att arbeta så fort jag presenterar en bild.

Jag frågade dem även vad/vem pingvinungen tittar på och då blev det många förslag på vad som fanns utanför bilden.

Därefter läste jag boken i stort sett i ett flöde. Vi hann inte med någon diskussion efter läsningen eftersom lektionen tog slut, men vid nästa so-lektion tänker jag återkomma till boken och göra ett boksamtal enligt Aidan Chambers modell. 

Och jag har på känn att det finns mycket att prata om!

(I den engelskspråkiga skolvärlden är picture walk (bildpromenad), ett vedertaget begrepp och arbetsätt. I Sverige har Anne-Marie Körling introducerat och utvecklat denna metod och hon beskriver den utförligt i boken Kiwimetoden).


Prenumerera på nya blogginlägg

Petit, monstret

Idag reste vi vidare till Sydamerika. Där mötte vi Petit. Trots att boken vid första anblicken verkar vara skriven för yngre barn finns det massor att prata om och fundera kring – framför allt i bilderna.

Författaren och tillika illustratören till  Petit, monstret är Isol. Hon fick Alma-priset 2013. På Alma-prisets hemsida finns en läsnyckel till boken: Petit, monstret – läsnyckel


Prenumerera på nya blogginlägg

Och trädet var lyckligt

  • Nu har vi kommit till Nordamerika i vårt arbete med världsdelarna. Boken jag valde var Och trädet var lyckligt av Shel Silverstein. Det är en bok som har många bottnar, ger möjlighet för olika tolkningar och bilderna och texten samspelar på ett väldigt fint sätt.

Berättelsen handlar om kärleken mellan ett träd och en pojke, men allteftersom pojken växer upp blir besöken glesare. Men när han äntligen kommer, är det bara för att få något av trädet. Men trädets kärlek rubbas inte, trots att pojken kräver större och större offer av trädet.

Den som vill veta mer om hur lärare har arbetat med berättelsen kan läsa om det i Rigmor Lindös bok Den meningsfulla språkväven. Där får man bland annat ta del av hur pojkar och flickor tolkat texten på olika sätt.

Min lektion började med att jag visade alla bilderna utan att läsa (bara titel och författare). Sedan gick vi igenom bild för bild, vissa tog längre tid att prata om än ändra. Ibland hade jag även bara fotat av en del av bilden, eftersom jag ville att de skulle fokusera på en särskild detalj.

De tre huvudfrågorna som jag återkom till var:
Vad ser du?
Vad tror du?
Vad händer här?

Mer specifika frågor till den här boken kunde vara:
Hur gammal tror du att han är på den här bilden?
Vad tror du pojken säger till trädet?
Har du något favoritträd?

Sedan läste jag boken och eleverna var så engagerade och fokuserade på både texten och bilden. Och alla elever (med betoning på alla – oavsett modersmål) deltog och ville berätta om sina åsikter om bilderna.

När jag hade läst klart gjorde vi en Chambers-runda med frågorna:

Vad tyckte du om i boken?
Vad tyckte du inte om i boken?
Var det något du undrade över?
Vilka mönster upptäckte du?

Jag har aldrig haft så rolig och givande läsundervisning som jag har just nu – prova du med!


Prenumerera på nya blogginlägg