Sista meningen först!

Idag läste vi sista kapitlet i Sandvargen. Och trots att kapitlet är ganska kort, sker det en viktig utveckling med bokens huvudperson, Zackarina. I början är hon rädd för mörkret och i slutet har det gått över – fast det sägs inte rakt ut, man måste göra inferenser och ta hjälp av sista bilden för att förstå det.

Jag ville hjälpa eleverna att få syn på detta, så jag började med att visa bilden som finns i slutet av kapitlet. Jag skrev även ner den allra sista meningen:

– Jag har varit ute, sa hon. I mörkret!

Vi började lektionen med en bildpromenad, där alla fick säga vad de såg. Efter en stund läste jag upp meningen jag hade skrivit och berättade att det var den allra sista meningen i kapitlet. De fick tänka om ordet ”hon” och vem det kunde vara som sa orden i sista meningen. De flesta gissade på Zackarina. Då frågade jag hur de kunde veta det, och då blev det svårare, men några elever kopplade ihop bilden till meningen och sa att det måste vara Zackarina som pratar, eftersom det ser ut som hon är ute i mörkret på bilden.

Jag berättade att kapitlet hette ”Zackarina och mörkret” och sedan fick alla prata en stund med en kompis om mörker.

När jag hade läst hela kapitlet, bad jag dem fundera på vad Zackarina tycker om mörker och om hon tycker samma sak i början och i slutet. Jag gav dem alltså ganska många ledtrådar för att hjälpa dem att upptäcka Zackarinas utveckling.

Alla sa att Zackarina först hade varit rädd och sedan var hon inte rädd, men då sa jag att jag faktiskt inte hade läst att hon var rädd – så hur visste de det? Vi hjälptes då åt att minnas vad vi hade läst och så småningom kunde vi ”packa upp” Zackarinas känslor utifrån vad hon sa och gjorde.

Imorgon fortsätter vi att jobba med ord från kapitlet:

  • prasselsvart
  • stentungssvarta
  • plasksvart

Vilka olika svart känner du till?

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Hur övar man att göra inferenser?

Idag provade jag att undervisa eleverna med hjälp av texter som jag hittade på Studentlitteraturs ”bokprovarvdelning”.

Texterna kommer ur boken Vad står det mellan raderna och är tänkta för årskurs 4 och 5. Men eftersom jag ska högläsa texterna för mina elever och vi har arbetat regelbundet med textsamtal hela året, tänkte jag att de kunde passa.

Jag började med att berätta vad inferenser är (vi har pratat om det tidigare under året, men det var ganska länge sedan) och att expertläsare gör det automatiskt när de läser. Jag berättade att man behöver använda all sin erfarenhet, kunskap och fantasi för att kunna göra inferenser.

CS5LBTtUEAAWP4y.jpg-large

Sedan läste jag första texten. Samtidigt fick de se texten på SmartBoarden. När jag hade läst klart fick de en inferensfråga på texten. Därefter fick alla tänka själva en stund, innan de vände sig till en kompis. När alla hade pratat en stund skickade jag runt en ”jättetankebubbla” med orden: Jag tror att… De som ville fick svara annars sa man bara pass och skickade vidare. När alla hade sagt vad de trodde, läste jag texten igen och stannade upp där det fanns ledtrådar.

Vi gjorde likadant med ytterligare en text innan lektionen tog slut. Jag tycker att det här materialet absolut passar för yngre elever än 10 och 11 åringar, men då ska man arbeta i helklass och läraren måste högläsa texterna.

Vi kommer att fortsätta med de resterande texterna som finns på ”bokprovarsidan” och då tänkte  jag pröva det som Monica Reichenberg skriver om i sin bok: Vägar till läsförståelse. I kapitlet ”Hur börjar jag träna inferenser?” skriver hon att man ska hjälpa eleverna att leta efter svaren i texten och sedan lära sig att inleda sina svar med ”Det står i texten att…” Man kan även uppmuntra eleverna att koppla svaret till sin egen erfarenhet genom att säga ”Jag vet att…

Jag går och ritar två nya tankebubblor nu.

Skärmavbild 2016-05-26 kl. 21.05.42

Ps: Jag säger aldrig ”läsa mellan raderna”. För det står ju faktiskt ingenting där. Ds


Prenumerera på nya blogginlägg

När Lärarlyftet mötte twitter!

Min kollega läser på Lärarlyftet, Svenska för lärare åk 4-6. Under läsåret som gått har vi stött och blött våra tankar, hon genom sin kurs och jag genom framför allt twitter och så klart Anne-Marie Körling. Vi har tipsat varandra om böcker, diskuterat den svåra konsten i att faktiskt undervisa i läsförståelse och inte bara kontrollera den (som väldigt många av skolans läromedel fortfarande gör). Vi har pratat reciprocal teaching, inferenser, textkopplingar och föreställningsvärldar m.m. och till hösten vill vi starta en studiegrupp med inriktning mot att att fördjupa våra kunskaper om läsförståelse och hur vi bäst kan arbeta med våra elever. på fb har jag kontakt med några av mina tidigare kollegor i Falun. De har provat att arbeta utifrån Barbro Westlunds studiehandledning till boken Att undervisa i läsförståelse och vi får gärna kontakta dem om vi har några frågor!

Idag hittade jag dessutom filmer gjorda av Susanne Nystedt (på twitter så klart, genom Anna Kaya). Dessa filmer presenterar olika läsförståelsestrategier på ett eneklt och lättbegripligt sätt.

Jag ska visa dem för min kollega på måndag!

Att ställa frågor!

Att förutspå!

Att skapa inre bilder!

Att göra inferenser!

Att göra textkopplingar!


Prenumerera på nya blogginlägg