Fokus på kommatecknet

Från höstterminens programmering till  vårterminens diktande – denna termin skriver jag dikter tillsammans med eleverna på elevens val och jag måste erkänna att jag känner mig mer hemma i den världen än i programmeringsvärlden.

Idag provade vi en lektion som Anne-Marie Körling beskriver i sin bok Kiwimetoden. Det bästa med just Kiwimetoden är att det egentligen inte är en metod – det är ett förhållningssätt som alla  lärare, oavsett om du undervisar i de yngre eller äldre åldrarna kan anamma i sin undervisning och det behövs inget ”Kiwimaterial” för att komma igång.

Just denna lektion handlar om att titta på hur en författare använder sig av kommatecknet och vad det då gör med innehållet och formen. Den ursprungliga lektionen innehåller även lektionsmomentet bildpromenad och läsning av boken ”Månen, långt , långt borta”, men eftersom jag inte har den boken så blev det en förenklad variant.

Jag började med att skriva två meningar på tavlan.

  • Månen långt bort.
  • Månen, långt, långt borta.

Vi läste meningarna högt tillsammans. Sedan fick alla fundera en stund på dessa två meningar. Vi gick en runda och alla fick säga vad de tänkt. Jag skrev upp det de tänkte om meningarna (att det verkade vara från en faktabok, från en barnbok, mer som en dikt).

Sedan provade vi att säga egna meningar – muntligt skrivande, Som Anne-Marie Körling kallar det. Jag poängterade att man fick härma mina meningar och att man kunde säga pass om man inte kom på någon. Vi gick laget runt ganska många gånger, från början gick det lite trögt men sedan gick det bättre och bättre.

Därefter bad jag eleverna göra samma sak, men istället skriva ner meningarna. De skrev  och läste upp för varandra, skrev och läste upp. Jag agerade även uppläsare för de som ville.

Slutligen bad jag dem att ringa in de meningar som de gillade mest, eller de meningar som de kände speciellt för pröva att utveckla den meningen, eller helt enkelt skriva en fortsättning.

De som ville skrev sedan rent sina meningar på datorn och vi satte upp dikterna i vår ”Dikthörna”.

På slutet av lektionen visade jag de som ville hur man kunde vända meningarna med kommatecknet (även det från Kiwimetoden) – Jag åt ett äpple, ett äpple jag åt. Några elever provade även att skriva sådana meningar.

Vi fortsätter nästa vecka, nästa vecka fortsätter vi!

Kunskapskrav årskurs 6:
Eleven kan skriva olika slags texter med begripligt innehåll och i huvudsak fungerande struktur samt viss språklig variation. I texterna använder eleven grundläggande regler för stavning, skiljetecken och språkriktighet med viss säkerhet.

 

 

Vägledd läsning – jag provar mig fram

Parallellt med att jag provar cirkelmodellen för första gången den här terminen, undersöker jag och testar mig fram med den undervisningsform som kallas vägledd läsning. Jag har ända sedan jag såg Anne-Marie Körling (filmen går tyvärr inte att få tag på på nätet) ha vägledd läsning med en grupp elever, varit nyfiken på att prova detta arbetssätt. Och eftersom mina 3:or och 4:or inte har slöjd tillsammans detta läsår, har jag fått en en möjlighet att arbeta med varje grupp var för sig, en gång i veckan i ca 80 minuter.

I boken ”Kiwimetoden” skriver Anne-Marie Körling om vägledd läsning. Hon skriver bland annat: ”Det som utmärker denna undervisningsform är det lilla undervisningssammanhanget med ett fåtal elever.” (2006:268) Och det är det som är själva poängen med vägledd läsning – eleverna får närheten till läraren samtidigt som de lär av och med varandra.

bild

I boken ”Lyckas med läsning – läs- och skrivinlärning i Nya Zeeland” finns ett kapitel som beskriver utförligt hur och varför det är viktigt att arbeta med vägledd läsning.

Vägledd läsning är själva hjärtat i ett väl avvägt läs- och skrivprogram. Här får läraren och elevgruppen goda tillfällen att på ett målmedvetet sätt samtala om, läsa och fundera på texter. […] Vid vägledd läsning hjälper läraren en grupp elever att använda strategierna  så att de kan läsa själva. Läraren har en mycket viktigt roll som består i att förbereda lektionerna och att leda dem, att observera och stödja varje elev i läsningen (Bonnier Utbildning, 2001:78).

Min planering för min nästa lektion i vägledd läsning ser ut ungefär så här:

Vi arbetar med judendomen och mina elever har ofta frågor och funderingar kring andra världskriget och hur och varför judarna blev förföljda och dödade av nazisterna. Därför har jag bestämt mig för att läsa en faktatext om Anne Frank. Den texten läser jag noga så att jag är välbekant med den. Jag förbereder mig även med  öppna frågor:  – Hur vet ni? Vad tänker ni att texten ska handla om när ni möter denna illustration? Vem är det som berättar? Hur vet vi det? Vad är det som inte sägs? Varför sägs inte det? (Dessa frågor har jag hämtat från detta inlägg från Körlingsord: Fem undervisningar i läsförståelse)

Jag kopierar upp texten till alla, och i texten har jag gjort markeringar så att det ska vara lätt för eleverna att veta hur långt vi ska läsa varje gång, innan vi ska göra en paus och prata.

Huvudsyftet under just denna läslektion är att öva elevernas förmåga att sammanfatta text med egna ord, något som vi har arbetat med mycket lite hittills det här läsåret. Eleverna kommer också att öva sig i att reda ut oklarheter och att öva upp medvetenheten om när man inte förstår och vad man ska göra då. Så klart är även syftet med läsningen att lära oss om Anne Frank, vem det var och vad hon har betytt historiskt.

För att öva strategin sammanfatta ska jag ge eleverna en ”börja”. Vi ska prova att använda ”Jag tror det betyder…” Det blir ett sätt att med egna ord, sammanfatta och förklarar textstycket. Den idén fick jag från den här  lilla filmen som jag hittade när jag sökte på ”Guided reading”:

Innan vi börja att läsa texten är det viktigt att aktivera elevernas förförståelse och det gör jag genom att prata om vad en dagbok är, varför man väljer att skriva dagbok osv. Därefter tittar vi på rubriken, bilderna och bildtexterna och pratar om dem.

Själva läsningen sker tyst (så långt det är markerat i texten) , för att sedan övergå i diskussioner tillsammans.

Jag återkommer med en återkoppling på hur lektionen gick!

 

Ord och begrepp i alla ämnen – en länksamling

Min undervisning genomsyras just nu av ett medvetet arbete med ord och begrepp.

Här är länkar till de flesta av de aktiviteter som vi använder oss av i klassrummet. Flera av länkarna handlar ju inte bara om att utveckla ord/begrepp utan det handlar om ett språktutvecklande arbete i stort.

Den mesta inspirationen hämtar jag just nu från böckerna:

Och från dessa två bloggar:

 

Omfånget på läsarens ordförråd är en viktig indikator på språkförståelsen. Faktiskt är omfånget på ordförrådet den viktigaste enskilda faktorn som man hittills har hittat och som påverkar språkförståelsen.

Karsten Elbro, 2004:151

Se även denna länk:Läsförståelse

20140523-180019-64819990.jpg

Förförståelse – en väg in i texten

I det här inlägget presenterar jag några lektionsförslag som aktiverar elevernas förförståelse inför läsning av en text. Vissa förslag passar bäst för skönlitteratur, vissa för sakprosa medan några går att använda på båda.

Bildpromenad – ett fantastiskt sätt när man vill aktivera elevernas egen förförståelse,  ett arbetssätt som jag har lärt mig av Anne-Marie Körling.

Så här skriver hon på sin blogg Körlingsord:

En väl genomförd bildpromenad syftar till att aktivera språket, det talade, det skrivna och det egna uttryckta, och i en nära relation till undervisande fokus utvecklas i samspel med text, lärare och andra elever. Den muntliga undervisningen synliggör elevernas förförståelse och skapar därför möjlighet för läraren att utmana och utveckla eleverna i relation till den. Vi är därmed i den berömda utvecklingszonen.

I sin bok ”Kiwimetoden” beskriver hon utförligt hur man kan gå till väga och på hennes blogg finns många inlägg om bildpromenad. Jag har även samlat dessa inlägg på en anslagstavla på Pinterest, den hittar ni här: Bildpromenad

Språkberikarlektion! Ett lektionsförslag som även det är hämtat från bloggen Körlingsord. Jag har provat det flera gånger och det är ett mycket elevaktiverande arbetssätt, som jag rekommenderar varmt. Du hittar en beskrivning här: Tre begrepp och en fras!

Här är tre upplägg som går att använda var för sig eller kombinerat. Dessa har jag hämtat från boken ”Att undervisa i läsförståelse” av Barbro Westlund och de ingår som den första delen i en modell som kallas för ”Den tänkande läsaren” (2009, 255.)

  1. Vad kan du redan? Tänk på vad du kan om ämnet.
  2. Föreställ dig! Försök att föreställa dig vad texten kommer att handla om.
  3. Varför? Fundera över varför du ska läsa den här texten.

VÖL Här är ytterligare en modell som Barbro  Westlund presenterar i sin bok. Hon skriver: ”Syftet med denna undervisningsmodell är att visa eleverna hur de kan integrera ny kunskap med sådant de redan vet” (2009, 274). Läraren Marie Trapp har på sin blogg ”Läsförståelser i praktiken” skrivit ett inlägg om hur hon arbetar med VÖL, det hittar ni här: VÖL-tabell

Informationstjuvar!  På sin blogg skriver Anna Kaya att detta är en ”rolig före-läsning-aktivitet som går ut på att man aktiverar elevernas förförståelse för att de lättare ska förstå textens innehåll”. Jag har inte provat det själv ännu, men jag kommer absolut att göra det med mina elever i år. Läs hennes inlägg här: THIEVES

I boken ”Lyft språket, lyft tänkandet”  av Pauline Gibbons finns det flera övningar som syftar till att aktivera elevernas förförståelse. Här kommer jag att presentera två av dem.

Progressiv brainstorming Eleverna arbetar i smågrupper och varje grupp har ett stort papper framför sig där det står: Vad vet vi om [ämnet i fråga]. Varje grupp har en egen färg på pennan. Gruppen brainstormar kring ämnet och skriver ner alla ord och begrepp de kommer på. Därefter cirkulerar grupperna och skriver på nästa papper  och då ”skriver de dit sina ideér med avstamp i den andra gruppens tankar, sådant de inte tänkt på tidigare och sådant som saknas” (Gibbons, 2009, 107). När alla har skrivit på alla papper diskuterar man i sin grupp vad som står på papperet. Slutligen sätter man upp papperen på väggen och alla grupper berättar kort om sina tankar kring det som brainstormats fram.

Undervisning a´la Janus: utveckla skolspråket på basis av vad eleven redan vet
Så här skriver Gibbons om denna slags undervisning:

I Janus-undervisning bygger tidigare lärande och elevens vardagsrelaterande språk en bro till nytt lärande, skolspråk och litteracitet. Nytt lärande bygger på vad eleven redan vet och detta innefattar att man kopplar det som sker i skolan till elevens egna erfarenheter utanför  skolans värld. (Gibbons, 2009, 100.)

Här är det återigen en lektion som tar vara på vad eleverna redan vet om ämnet. Eleverna får berätta fritt om ämnet som de ska läsa om (i boken handlar det om jordbävningar och fler elever hade personliga erfarenheter av det) och läraren får en chans att höra vad eleverna redan känner till och på så sätt ta första steget mot att utveckla ett ”ämnesspecifikt ordförråd” (2009, 101). Därefter får eleverna komma med förslag på ord som de tror ska finnas med i texten och läraren skriver upp elevernas ord på tavlan. Sedan skriver läraren upp (med en annan färg på pennan) de ord och begrepp i texten som hen tror kan vara svåra för eleverna att förstå.

Lycka till!

IMG_0531.JPG

Så här vill jag göra i alla ämnen jag undervisar!

Idag inledde vi ett projekt inom teknik och musik. Jag startade upp det med en bilderbok om gatpojken Shégué, som lever på att tillverka leksaker av skrot, som han hittar på soptippen. En dag tillverkar han ett instrument och då…Boken hittade jag via hemsidan Världslitteratur.se. Letar du efter böcker från alla delar av vår värld ska du leta där! Jag kontaktade kommunbiblioteket i Storuman och bad dem skicka så många exemplar av boken de kunde få fram. Efter en vecka eller så, kom en väska med 7 böcker!

Jag började med en bildpromenad på bokens första sida. Detta är ett arbetssätt som Anne-Marie Körling har beskrivit både på sin blogg och i böckerna ”Kiwimetoden” och i ”Nu ler Vygotskij”. Man börjar med momentet ”jag ser…”.

  • Jag ser en pojke.
  • Jag ser en bil.
  • Jag ser en gul kartong.
  • Jag ser ordet prins.
  • Jag ser…osv.

När fler och fler började säga pass (man får säga pass, när man inte vill/kommer på säga något) gick vi över till nästa moment som handlar om att säga vad man tror om det man ser.

  • Jag tror att hans mamma snart ropar på honom.
  • Jag tror att det finns något i kartongen.
  • Jag tror att det är hans kompis som syns på bilden.
  • Jag tror att det är varmt där…osv.

Vi funderade också på titeln, varför har författaren valt den? Vi funderade på författarens namn, varifrån kan man komma om man heter Dominique Mwankumi?

Därefter skrev jag upp fyra ord från första sidan i boken och så fick alla hitta på meningar med dessa ord (muntligt och jag skrev).  Jag gav först en mening som modell och sedan högläste vi den inklusive skiljetecknet (Jag lever i Storuman punkt). Sedan gjorde vi så med alla meningarna och vi hade väldigt roligt!

Sedan var då dags att läsa boken ( då hade det gått ca 50 minuter). Jag hade förberett min högläsning med frågor som jag själv fick när jag läste boken första gången. Jag skrev genast ner dem på post-it-lappar och placerade ut lapparna i boken. Jag ville prova att modella läsförståelsestrategin ”att ställa frågor” samtidigt som jag läste. Så jag läste en bit och när en post-it dök upp, stannade jag upp och sa ungefär så här:

När jag läste boken första gången funderade jag över…varför gjorde…kan det vara så att…osv. Ni minns väl att en expertläsare ställer frågor till texten både innan, under och efter läsningen – har ni några frågor än?

Sedan läste jag vidare. Jag hade även förberett mig att stanna upp i texten och låta eleverna få fundera på vad som skulle hända.

Diskutera med den du sitter bredvid och klura på vad som kommer att hända!

Elverna fick sedan säga vad de trodde och jag läste vidare. När jag hade läst hela boken fick de parläsa den (jag läste tillsammans med en grupp elever som behöver stöttning i sin läsning). Därefter samlades vi igen och diskuterade ett tag till och då kom några elever på att de hade sett olika tv-program som de på ett eller annat sätt påminde om det som fanns i boken.

Nu gör ni text-till-text-kopplingar, det är också något expertläsare gör, minns ni det? 

Som avslutning provade vi på att sjunga och klappa sången som fanns i boken. Det var en sång som Shégué sjöng medan han tillverkade sina leksaker och instrument. Det fanns inga noter i boken, så jag hade hittat på en melodi. Den sången ska vi använda när vi sedan ska spela på våra instrument som vi ska tillverka av gamla burkar, plastflaskor och annat skrot!