Hur ofta får man låna böcker i biblioteket?

Vårt skolbibliotek är litet. Och då menar jag litet. Ett trångt, kallt litet skyffe utan fönster för de skönlitterära böckerna och ett ännu mindre rum – som går under namnet Bastun – för våra (till åren komna) faktaböcker.

Men vi försöker ändå göra det så bra vi kan av det vi har och vi har det alltid öppet för eleverna. Det betyder att det aldrig är låst och alla elever kan gå dit när som helst under dagen, om de behöver låna en ny bok. Varje morgon när årskurs 1-4 har självständig läsning försöker jag (eller någon av de andra lärarna) finnas tillgänglig i biblioteket för de som behöver hjälp att hitta något att läsa. Och varje onsdag har vi biblioteksrast  för hela skolan mellan 11.30-12.20.

Jag sneglar ofta på bibliotek på andra skolor. Nästan alltid blir jag avundsjuk, för de är större, har fler böcker och fin-fina läshörnor att krypa upp i.

Men så en dag pratade jag med en elev vid en annan skola. En skola med ett mycket finare bibliotek än vårt.

Varannan vecka.
– Va?
– Varannan vecka. Vi får gå och låna varannan vecka. 

Väldigt ofta drömmer jag om att vårt skolbiblioteket en gång ska få vräka ut sig i stora vackra lokaler där vi kan ha mysiga läshörnor, sköna soffor och mängder med nyinköpta böcker snyggt uppställda på nåt innovativt sätt, så att eleverna inte kan motstå att att läsa dem.

Men jag vet också – att det till syvende och sist handlar om tillgängligheten –  för biblioteket måste vara öppet för eleverna, bli deras bibliotek. Inte ett ställe som står tomt den största delen av veckan, då hjälper inga sköna soffor eller innovativa, supermoderna bokhyllor.

Det löser sig!

I boken Väck läshungern! av Anne-Marie Körling beskriver hon en intervju med en 11-årig pojke. Pojken berättar att han upptäckt att man inte behöver förstå allt från början i en bok, ”Det löser sig, bara man läser vidare.” (s 139).

Jag samlade mina elever imorse och läste upp delar ur intervjun. Sedan berättade jag att det även händer mig och jag hade med mig boken Körkarlen av Selma Lagerlöf, för att visa att jag inte heller riktigt förstod berättelsen från början.

Jag uppmuntrade eleverna att de också skulle prova att göra som pojken – läsa vidare en stund, trots att man inte förstår och våga lita på att det löser sig.

Sen läste vi.

Delar ur vårt klasrumsbibliotek.

Att få välja läsning

Det finns ett ämne i skolan som ger mig (och säkert fler) kramp i magen, avbitna naglar och frustration, frustration, frustration.   

Elevens val. Ämnet som vi i kollegiet ibland kallar ”lärarens kval”. För på vår lilla skola är det svårt att överhuvudtaget få till något som kan ge sken av att vara just elevernas eget val. 

Skolverket skriver: Inom elevens val har eleverna möjlighet att själva välja ett eller flera ämnen att fördjupa och bredda sina kunskaper i. Eleverna ska få välja mellan ett allsidigt urval av ämnen som elevens val. (https://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/elevens-val-1.252771)

Men det blir oftast lärarnas val, eftersom vi inte har resurser att dela oss i så många grupper som vi skulle vilja. Det går bara inte att erbjuda ”ett allsidigt urval av ämnen” som Skolverket anser att man ska göra.  

Men vi försöker och försöker; eleverna får komma med förslag på vad de vill göra och vi lyssnar och planerar upp lektioner så att de flesta ska känna att de får fördjupa sig i något de gillar.

Och i år – har vi lyckats få till så att läsning finns med som ett stående alternativ varje vecka. Den som vill (årskurs 1-3) har alltid möjlighet att tillbringa sin elevens val i biblioteket.

Idag valde fyra pojkar (!!!) att läsa hela passet. Och som de läste. I 70 minuter satt de nerborrade i bibliotekssoffan.

Jag börjar gilla Elevens val igen.

Hipp-som-happ-lista

Den här sommaren har jag varit helt igenom ledig, nästan. För jag har inte läst några pedagogiska böcker, inte lyssnat på en enda pedagogik-podd och inte planerat några lektioner. Men en sak har jag inte kunnat låta bli att göra. Är man en bokletare så är man. Och då upptäcker man boktips högt och lågt. Så jag har börjat på en lista över böcker som jag ska låna åt mina elever till vårt klassrumsbibliotek. En slags hipp-som-happ-lista. Jag kallar den så, eftersom jag oftast i farten skriver ner (i mobilens anteckningsbok) namnet på en titel, eller en författare som jag råkar ramla över just i stunden. Nästa vecka ska jag sätta mig och bena upp min lista lite mer ordentligt. Kolla igenom vilken ålder böckerna vänder sig till och försöka läsa dem jag ännu inte har hunnit läsa. Och när eleverna kommer får de så klart hjälpa till att fylla på listan. Först då är den redo att skickas till kommunbiblioteket.

Sedan är det bara att vänta. 

Ps: Jag glömde Dödluvan och vargen. Lagom läskig bok från Hegas.