Plötsligt!

1:an och jag. Vi sitter tillsammans på golvet. Läser varandras sagor. Vi pratar också om ord och vad som får en saga att bli en saga. Jag uppmärksammar ordet ”plötsligt” eftersom en elev har använt det i sin saga. Vi provar att säga olika meningar och byter ut första ordet med ordet ”plötsligt”. Vad händer med texten? Vad händer i dig som läsare? En elev hoppar upp och springer iväg till sin låda. Jag hejdar mig från att säga till, för jag ser målmedvetenheten i de snabba stegen. Eleven tar fram sin arbetsbok i svenska, där hen nyligen har skrivit en saga. Efter en stund kommer hen tillbaka och sätter sig med ett stort leende på läpparna.
-Jag hade använt ”plötsligt” i min saga!

Nästa dag skriver en annan elev på sin saga.

Cecilia, får jag ändra ett ord?
Ja, det är klart! Det är din saga. Vad vill du ändra på?
Jag vill skriva ”plötsligt”. Hur stavar man till det?

IMG_2870

LGR 11, kunskapskrav årskurs 3: Eleven kan utifrån respons bearbeta och förtydliga sina texter på ett enkelt sätt.


Prenumerera på nya blogginlägg

Skapa texter där ord och bild samspelar

Jag har skrivit om det tidigare  – men jag kan inte låta bli att skriva om det igen, för det här är verkligen något som alla elever kan göra och ändå utmanas på sin egen nivå – skriva sagor med hjälp av sekvensbilder. Fördelen med att använda bilderna är ju att grundstoryn redan är klar, men det finns ändå mycket utrymme kvar för elevernas fantasi.

Nu när vi har gjort detta några gånger, vet eleverna precis vad de ska göra när de kommer in i klassrummet efter rasten. Allt är förberett och framlagt på ett bord och de sätter genast igång:

  • välja bilder
  • välja en bok (vikta A4 som jag har häftat ihop)
  • klippa
  • limma
  • dra linjer
  • börja skriva!

Får jag läsa min saga för förskoleklassen sen?

 

PS: Idén läste jag för första gången om här:

I mitt klassrum: Att förutspå med sekvensbilder

Sekvensbilderna har jag sedan hittat på nätet, i gamla läromedel från källar´n, kollegors gömmor m.m. DS


Prenumerera på nya blogginlägg

Som ringar på vattnet

Eleverna skriver sagor med hjälp av sekvensbilder. De är mycket engagerade och koncentrerade. Alla skriver. Jag går runt och säger vad jag ser.

Att säga eller skriva ner vad man ser har jag lärt mig av Anne-Marie Körling ( läs t.ex i boken Vägen till skriftliga omdömen  eller på hennes blogg). Det låter enklare än vad det är. För man ska bara säga vad man ser, inget mer eller mindre.

Så nu gör jag det. Säger vad jag ser. Mycket medveten om att allt jag säger hörs av alla.

  • Jag ser att du är koncentrerad.
  • Jag ser att du tittar noga på bilden innan du skriver.
  • Jag ser att du använder mellanrum.
  • Jag ser att du skriver med små bokstäver.
  • Jag såg att du hjälpte O med att stava ett ord.
  • Jag ser att du har stor bokstav i början på meningen.
  • Jag ser att du prövar att använda olika skiljetecken.

Plötsligt kommer en elev fram och till mig och säger:

Kolla! Jag skriver också med små bokstäver!

Efter en stund hör jag hur en annan elev säger till kompisen bredvid:

– Du har mellanrum, va bra!

En tredje elev kommer skuttandes fram till mig med sin saga i handen – en elev som har  suttit helt koncentrerad och skrivit i 20 minuter.

Kolla vad jag har skrivit! Först blev det  jättestort, men i slutet blev bokstäverna mindre. Och jag har mellanrum! Läs min saga Cecilia! Den är jättebra!

Och vi sätter oss tillsammans och läser.

 

image


Prenumerera på nya blogginlägg

En saga att läsa, en saga att skriva!

I dagarna två har vi (jag och 1:orna) jobbat med en saga, som har engagerat både mig och eleverna – det började så här…

Jag läste ett inlägg på Fröken Hülyas blogg (tack Hülya!), som handlade om hur man kan använda sekvensbilder i undervisningen. Jag provade delar av hennes upplägg och kände genast att jag ville prova mer.

I samma veva upptäckte jag Natur och Kulturs julkalender för årskurs 1-3 och där fanns en saga som jag tyckte om. Jag hittade även en sida som kallas ”Lärarwebb” där det finns mer material till sagan att använda.

Lektion 1: Jag skrev ut sagan till eleverna men jag sa att ”ordtjuven” hade lagt alla bilder huller om buller så nu måste de hjälpa till att få dem rätt. Alla satte igång och läste och pusslade och när alla hade lagt sina bilder i rätt ordning läste vi sagan gemensamt (bilderna häftade jag sedan ihop och de används i vårt klassbibliotek).

bild

Lektion 2: Nästa dag använde vi småbilder från sagan (se Lärarwebb), för att skriva en egen saga. Först skrev vi meningar tillsammans. Jag hade klistrat upp bilderna på ett blädderblock och eleverna hjälptes åt att hitta på meningar. Slutligen fick alla egna bilder som de klistrade in i en bok (som jag hade gjort av vanliga A4-papper). De fick välja om de ville skriva av vår gemensamma saga eller hitta på en egen saga till bilderna.

Lektionen innehöll:

  • utmaning och spänning (ordtjuven hade varit i farten)
  • samarbete
  • självständig läsning
  • gemensam läsning
  • gemensam skrivning
  • självständig skrivning

 


Prenumerera på nya blogginlägg