Före, under och efter läsningen

I det här inlägget tänker jag berätta hur jag undervisade ur ett kapitel ur Sandvargen i min förskoleklass. Lektionen är uppbyggd i tre delar: före, under och efter, med bildpromenad*, högläsning och textsamtal.

När man genomför en sån här lektion med så unga elever måste man vara väldigt lyhörd för hur mycket de orkar. Ibland måste man ta en rörelsepaus eller så måste man låta bli att genomföra allt man hade tänkt.

Kapitlet jag läste heter Blyg, blygare, blygast och börjar med att Zackarina sjunger egenkomponerade sånger för mamma och pappa. Då dyker det upp en  bil, med en hel hög vuxna som vill hälsa på och de vill så klart också höra Zackarina sjunga. Men det vill inte Zackarina och hon springer ner till Sandvargen istället. Hon hör hur en av de vuxna säger att ”hon är blyg”.  Zackarina och Sandvargen pratar en stund, sedan går Zackarina tillbaka och ber en av tanterna att sjunga först – eftersom Zackarina är så blyg – men då visar det sig att tanten kanske också är blyg …

Jag började lektionen med en bildpromenad, utifrån en av bilderna från kapitlet. Alla fick säga vad de såg.

    • Jag ser en trappa.
    • Jag ser tre trappsteg.
    • Jag ser Zackarina.
    • Jag ser ett räcke.
    • Jag ser en dörr.
    • Jag ser ett slags rep.
    • Jag ser att Zackarina blundar.
    • Jag ser ett dörrhandtag.
    • osv.

Sedan fick alla säga vad de trodde.

  • Jag tror att Zackarina ska hoppa hopprep.
  • Jag tror att Zackarina ska gå till Sandvargen.
  • Jag tror att Zackarina sjunger, för munnen ser ut så här (visar med sin egen mun).
  • osv.

Därefter skrev jag upp kapitlets namn på tavlan och vi läste det flera gånger tillsammans. Jag bad alla tänka på ordet blyg och om de själva hade varit blyg någon gång. Sedan fick de prata med en kompis om sina tankar och slutligen pratade vi tillsammans. Den som inte ville säga något, fick som vanligt säga pass.

Slutligen frågade jag vem de trodde skulle vara blyg i kapitlet. Några trodde Sandvargen, några trodde Zackarina och några trodde att pappan skulle vara blyg.

Därefter läste jag kapitlet. Jag läste det utan tankestopp, för jag kände att det hade hackat sönder texten för mycket just den här gången. När jag hade läst klart, fick de samma fråga igen: Vem i kapitlet är det som är blyg? De fick tänka och sedan prata med en kompis. När vi diskuterade i storgrupp, var det många som tyckte att tanten också hade varit blyg, inte bara Zackarina. Då hjälptes vi åt att fundera ut HUR vi visste det, för jag berättade att det inte stod det i texten. Ändå tyckte alla det. Vi funderade och en elev sa att tanten hade låtsas vara hes och en sa att tanten hade blivit röd i ansiktet när Zackarina frågade om hon ville sjunga. Vi pratade en stund om att rodna och att det kan höra ihop med känslan blyg.

Ungefär här tog orken slut och vi fick avsluta lektionen. Vad innehöll då den här lektionen?

  • Vi skapade förförståelse, genom att tänka kring ordet blyg.
  • Vi delade ordförråd med varandra.
  • Vi gjorde förutsägelser.
  • Vi pratade om känslor och hur det kan gestaltas i kroppen.
  • Vi tränade oss i att göra inferenser.

 

*För alla som vill lära sig mer om bildpromenad och hur man kan genomföra textsamtal rekommenderar jag varmt Anne-Marie Körlings bok Textsamtal & bildpromenader


Prenumerera på nya blogginlägg

Hur övar man att göra inferenser?

Idag provade jag att undervisa eleverna med hjälp av texter som jag hittade på Studentlitteraturs ”bokprovarvdelning”.

Texterna kommer ur boken Vad står det mellan raderna och är tänkta för årskurs 4 och 5. Men eftersom jag ska högläsa texterna för mina elever och vi har arbetat regelbundet med textsamtal hela året, tänkte jag att de kunde passa.

Jag började med att berätta vad inferenser är (vi har pratat om det tidigare under året, men det var ganska länge sedan) och att expertläsare gör det automatiskt när de läser. Jag berättade att man behöver använda all sin erfarenhet, kunskap och fantasi för att kunna göra inferenser.

CS5LBTtUEAAWP4y.jpg-large

Sedan läste jag första texten. Samtidigt fick de se texten på SmartBoarden. När jag hade läst klart fick de en inferensfråga på texten. Därefter fick alla tänka själva en stund, innan de vände sig till en kompis. När alla hade pratat en stund skickade jag runt en ”jättetankebubbla” med orden: Jag tror att… De som ville fick svara annars sa man bara pass och skickade vidare. När alla hade sagt vad de trodde, läste jag texten igen och stannade upp där det fanns ledtrådar.

Vi gjorde likadant med ytterligare en text innan lektionen tog slut. Jag tycker att det här materialet absolut passar för yngre elever än 10 och 11 åringar, men då ska man arbeta i helklass och läraren måste högläsa texterna.

Vi kommer att fortsätta med de resterande texterna som finns på ”bokprovarsidan” och då tänkte  jag pröva det som Monica Reichenberg skriver om i sin bok: Vägar till läsförståelse. I kapitlet ”Hur börjar jag träna inferenser?” skriver hon att man ska hjälpa eleverna att leta efter svaren i texten och sedan lära sig att inleda sina svar med ”Det står i texten att…” Man kan även uppmuntra eleverna att koppla svaret till sin egen erfarenhet genom att säga ”Jag vet att…

Jag går och ritar två nya tankebubblor nu.

Skärmavbild 2016-05-26 kl. 21.05.42

Ps: Jag säger aldrig ”läsa mellan raderna”. För det står ju faktiskt ingenting där. Ds


Prenumerera på nya blogginlägg